Vad har de asiatiska biskoparna svarat Rom?

Världens katolska biskopar har börjat skicka in sina svar på de frågeformulär som skickats ut från den kommitté som har till uppgift att förbereda den planerade extraordinära synoden rörande ”Pastorala utmaningar inom ramen för evangelisation”, som skall äga rum i oktober månad. I vissa länder har biskoparna tagit det exempellösa steget att vända sig till hela den lokala kyrkan för att formulera sina svar.

Biskoparna i de tysktalande länderna har nyligen väckt internationell uppmärksamhet på grund av att deras rapport klargjort att de troende i deras länder visserligen är engagerade i kyrkan, men varken helt och hållet förstår eller accepterar kyrkans lära rörande sex, i synnerhet vad gäller födelsekontroll, omgifte efter ett havererat äktenskap och samlevnad före äktenskapet. I takt med att flera svar skickas in och offentliggörs torde vi komma att finna att samma inställning råder i många länder, särskilt i Väst, men i ökande utsträckning även i andra länder. Det är tänkbart att den andeinspirerade sensus fidelium, det vill säga de troendes, såväl lekmäns som prästers samsyn, kräver en omprövning av de sätt på vilket vi lever sexuellt i kyrkan, fastän många av dem är av urgammal hävd. Synoden måste ta dessa attityder med i beräkningen, oavsett om biskoparna avvisar dem helt eller delvis.

De som läser ucanews.com är naturligtvis intresserade av vad biskoparna i Asien svarat Rom som en förberedelse till synoden. Men kommer vi att få veta det? Medan åtminstone några biskopar redan skickat in sina svar till Rom, har åtminstone inte jag märkt att någon biskopskonferens på vår kontinent offentliggjort dem. Det vore ett misstag, för att inte säga ohyfsat, ja, faktiskt orättfärdigt att inte göra det. Biskoparna är ju, när allt kommer omkring, ledare för de lokala kyrkorna och har att föra deras talan. För de andra deltagarna i synoden är de skyldiga att presentera en bild av verkligheten i de länder som de troende lever i. Dessa måste väl ändå ha rätt att veta vad som sagts om dem? Att göra det hör till god ton.

Om biskoparnas redovisning av situationen i respektive land är noggrann, skulle människornas möjlighet att ta del av den och få en organiserad och genomtänkt översikt över deras egna liv, som skulle kunna bli ett ämne för eftertanke, diskussion och bön. Det är ju ofta så, att vi inte känner vissa egenheter hos oss själva förrän någon pekar ut dem. Om människorna fick veta, inte bara vad deras egna biskopar svarat, utan även svaren från biskoparna i andra länder, skulle detta kunna fördjupa deras känsla av samhörighet med andra katoliker när de får se hur deras egna situationer, oro eller förhoppningar antingen delas av andra, eller skiljer sig från andras.

Kännedom om biskoparnas svar kommer att göra det möjligt för de människor vars åsikter synoden handlar om att få en uppfattning om hur mycket uppmärksamhet biskoparna verkligen ägnade åt deras angelägenheter och situationer. Med andra ord, kommer svaren att forma synodens agenda och innehåll, eller har de bara utgjort en gest pro forma, bara ytterligare ett steg och därtill ett oväsentligt sådant, i processen?

En vanlig kritik som riktas mot biskopar är att de är mera fokuserade på Rom och institutionella frågor än på de troende därhemma. Om deras svar i frågeformulären, rörande frågor som angår de troende, offentliggörs, kommer det att visa sig om denna kritik är rättvis eller inte. Det skulle kunna ge katoliker större förtroende för sina ledare, eller utmana dem att ändra fokus.

Jag vill be er, biskopar i Asien, att dela med er av era insikter, iakttagelser och kommentarer, som ni skickat in till synoden!

Fader William Grimm, MM, Tokyo, Japan

UCAnews, 2014-02-17