Vad tänker katolska kvinnor egentligen?

av MAGDALENA DAHLBORG
I oktober 2013 trycktes ett nummer av tidskriften America helt och hållet skrivet och redigerat av kvinnor. I samband med detta lovade tidskriften att redaktionellt prioritera kvinnors deltagande i kyrkans liv. ”Då kvinnor i allt högre grad leder katolska institutioner och tjänar som församlingsledare och teologer, bjuder vi in dessa kvinnor att dela med sig av tankar och idéer, och vi lovar att lyfta deras perspektiv”, skrev redaktörerna.

Löftet visade sig vara svårt. Medan många, såväl män som kvinnor, regelbundet hänvisar till vad ”katolska kvinnor” tycker om det ena och det andra, var det ingen som faktiskt hade tillförlitlig data. Av det skälet har America genom centret för tillämpad forskning vid Georgetown University genomfört en enkätundersökning med 1 500 kvinnor, representativa för katolska kvinnor över hela USA, och sammanställt svaren tillsammans med djupintervjuer och relaterade artiklar i ett specialnummer denna vecka av tidskriften America: ”U.S. Catholic Women – What a New Survey Reveals.”Även om man kan vara kritisk till anslaget – att lyfta kvinnor som särskild grupp kan lätt förstås som att kvinnor är annorlunda, inte vanliga människor – så är det intressant läsning. Numret lyfter en rad kvinnor i olika livssituationer, såväl vigda som gifta som ensamstående, som på olika sätt är involverade i kyrkan eller visar hur tron för dem spelar roll i vardagen.

Den första större texten är presentationen av själva undersökningen. Enkäten behandlar kopplingen mellan tro, praktik och församlingsengagemang, och hur kvinnorna själva uppfattar att kvinnor syns i ledande positioner i församlingarna och hur väl kvinnor uppmuntras till engagemang och deltagande i församlingens verksamhet. Samtliga kvinnor i studien betraktar sig själva som katoliker, men inte alla är formellt registrerade medlemmar och endast en fjärdedel svarade att de går i mässan varje vecka. Undersökningen såg även på upplevd sexism, hur man ser på äktenskap och samlevnad samt politisk övertygelse.

Nästa större artikel innehåller intervjuer med katolska kvinnor i olika typer av ledarposition och hur dessa hanterar att vara förebilder för andra kvinnor. En viktig slutsats som kan dras av artikeln är att det är viktigt med kvinnliga förebilder som får synas. Många kvinnor arbetar ”bakom kulisserna”, som kansler, ekonomichef och rektorer för utbildnings-institutioner, eller som till exempel sjukhussjälavårdare. Det är viktiga roller, men osynliga för de flesta i församlingarna, och kvinnorna själva är inte så benägna att kliva fram.

”Jag ser inte mig själv som en förebild”, ”jag är bara här för att tjäna” är goda inställningar till tjänst i kyrkan, men samtidigt konstateras i artikeln att unga kvinnor lämnar kyrkan eftersom de inte ser att det finns någon plats för dem, någon uppgift i vilken de kan tjäna. Många tror att tjänande i kyrkan är vikt för präster och för ordensvigda, och även kvinnor som konverterat – och därmed aktivt valt kyrkan – säger att det varit en stötesten att kvinnorna inte varit synliga i församlingen, varken i ledarroller eller som till exempel lektorer och kateketer.

En text fokuserar på det komplexa sambandet mellan religiös tro och politisk övertygelse. En majoritet, men inte överväldigande, av de katolska kvinnorna röstar demokratiskt, men det verkar inte vara särskilt stora skillnader mellan de kvinnor som röstar olika. De allra flesta fokuserar på etik och skydd av liv, men man drar olika slutsatser om lämplig politik. Sammantaget är det inte kyrkans lära som styr vad kvinnorna röstar på, utan livserfarenhet och bakgrund. Den katolska socialläran ger inte i första hand riktlinjer, utan snarare djup och teologisk grund åt en övertygelse som formats av hela livet.

Artikeln ”A Catholic Woman discovers her Priesthood” beskriver den resa sjukhussjälavårdaren Nancy Small gjorde när hon, som vuxit upp i ett katolskt hem med en luthersk mor, studerade teologi vid en protestantisk institution och konfronterades med varför hon stannade kvar i en kyrka som inte kunde bereda henne plats som präst. Studiekamraternas frågor ledde till att hon återupptäckte djupet i den katolska traditionen och fann sin plats i kyrkan, sitt sätt att använda sina gåvor i kyrkans tjänst.

Förutom dessa alster innehåller numret även bland annat en intervju med kardinal Joseph W Tobin, en presentation av den intressanta författaren Kirstin Valdez Quade [bilden t.h.] och en reflektion över att den trettonde doktorn i den brittiska tv-serien Doctor Who spelas av en kvinna.

Hela numret rekommenderas varmt som läsning dels för den som är intresserad av vad som lockar kvinnor till kyrkan, vad som får oss att stanna kvar och vad som får många att lämna, men också för den som tror att katoliker utgör en tros- och övertygelsemonolit utan förmåga till självständigt tänkande. Såväl kvinnoporträtt som statistik utmanar och pekar på behovet av kontinuerligt inlemmande av nya erfarenheter i kyrkans sammantagna förståelse av vad det är att vara inte enbart man, utan människa.

Magdalena Dahlborg 2018-01-23

Hela numret ligger som pdf på denna länk

Presentationen av enkäten finns här

Kvinnoporträtten nås på denna plats 

och Nancy Smalls berättelse om sin väg till tjänsten som sjukhussjälavårdare ligger på denna plats