Valet av Donald Trump

Av ROBERTA COLONNA DAHLMAN

I sin artikel ”L’elezione di Donald Trump” (Valet av Donald Trump), publicerad i den italienska tidskriften La Civiltà Cattolica den 31 december 2016, s. 54–66, tillhandahåller den amerikanske jesuitpatern Thomas J. Reese en intressant och utförlig analys av det amerikanska presidentvalet 2016. Artikeln inleds med de frågor som många av oss har ställt: Varför vann Donald Trump mot allas förväntningar? Hur kommer den amerikanska politiken att se ut med Trump som president? Vilken roll spelade den katolska kyrkan i valet och vilken roll kommer den att spela under de kommande fyra åren?

Som Reese påpekar var Trump den kandidat som tog upp det utbredda önskemålet om förändring. Även om USA:s ekonomi mår bättre nu än för åtta år sedan har förbättringarna varit långsamma och folk har varit missnöjda. Den ekonomiska återhämtningen har inte medfört någon förbättring vare sig för industriarbetarna, för de lågutbildade eller för dem som bor på landsbygden. Dessa amerikaner, som hade röstat för Barack Obama i tron att deras liv skulle bli bättre, kände sig nu övergivna av båda partier, Demokrater och Republikaner, och valde därför att stödja kandidater som Bernie Sanders och Donald Trump, som kunde ge röst åt deras missnöje, deras frustration och deras ilska mot det politiska och ekonomiska etablissemanget.

Donald Trump var ingen typisk republikansk kandidat, men det är sannolikt att han nu kommer att försöka närma sig det republikanska partiet och främja en klassiskt republikansk regeringslinje. Reese poängterar att detta inte kan ske på ett problemfritt vis. Republikanerna kommer att vilja sänka skatterna, men hur kommer denna ambition att vara förenlig med rädslan för budgetunderskott? De kommer att vilja avskaffa Obamacare (Patient Protection and Affordable Care Act), men hur kommer denna ambition att möta den popularitet som sjukvårdsreformens fördelar har? USA:s finansvärld fruktar att Trump kommer att orsaka ett handelskrig som skulle riskera en kollaps för den globala ekonomin. Det vetenskapliga samfundet fruktar att han kommer att ignorera fakta om de kolliderar med hans åsikter. Den amerikanska säkerhetstjänsten fruktar att han kommer att stöta sig med USA:s allierade medan Putin kommer att överlista honom samt att hans antimuslimska retorik kommer att främja IS:s världsbild att det pågår ett krig mot islam. Samtidigt skryter Trump ständigt över sin förmåga som förhandlare och affärsman. Kanske kommer han och Putin att förhandla fram en ny kärnvapennedrustning? Man ska inte glömma, påpekar Reese, att det var på Reagans tid som USA och Sovjetunionen slöt två viktiga avtal om nedrustning, INF-avtalet (Intermediate-Range Nuclear Forces Treaty, 1987) och START I-avtalet (Strategic Arms Reduction Treaty, 1991). Kanske kommer Trump och Putin att lösa den syriska krisen och minska spänningarna i Europa?

Det ska bli spännande att se, skriver Reese, vilken roll de katolska biskoparna i USA kommer att spela under de kommande åren. Den katolska kyrkan i USA är en av de få nationella institutioner som består av nästan lika många republikaner som demokrater. Den omfattar människor med olika etnisk bakgrund, olika ekonomiska förutsättningar och olika utbildningsnivåer. Den katols­ka kyrkan är således, som Reese betonar, det perfekta forumet för att hantera och läka landets splittringar. Under sitt senaste besök i USA uppmanade påven Fransiskus biskoparna att undvika uttalanden som kan leda till konflikt. Dock anser många demokrater att katolska biskopar under de senaste åren har lutat alltför mycket åt det republikanska hållet. Traditionellt brukar katolska biskopar i USA inte ge stöd åt specifika kandidater eller politiska partier, men i olika sammanhang har några biskopar indirekt uttryck sitt fulla stöd åt republikaner på grund av deras motstånd mot abort och samkönade äktenskap. Trump var inte deras favoritkandidat, noterar Reese. Tidigare var Trump pro-choice, det vill säga för abort, och många biskopar blev inte övertygade av hans senkomna övergång till pro-life-ståndpunkten. Framför allt gjorde Trumps grova retorik mot invandrare biskoparna bekymrade. Biskoparna är väl medvetna om att det framför allt är latinamerikaner som tryggar den katolska kyrkans framtid i USA eftersom de utgör 54 procent av alla katoliker födda efter 1982. När Trump blev det republikanska partiets kandidat hade emellertid vissa biskopar svårt att dölja sitt ogillande av Hillary Clintons inställning till abort och homosexuellas rättigheter och hävdade att det vore fel av en katolik att rösta på en kandidat som förespråkar abort. Biskoparna rättfärdigade sin position med att hänvisa till sitt eget dokument Forming Consciences for Faithful Citizenship (Att forma samvetet för ett gudfruktigt medborgarskap), punkt 34:

”En katolsk väljare kan inte rösta på en kandidat vars program främjar handlingar som till sin natur är onda, som abort, dödshjälp, medhjälp till självmord, att medvetet utsätta arbetare och fattiga för ovärdiga livsförhållanden, att omdefiniera äktenskapet på ett sätt som bryter mot dess grundläggande innebörd, eller rasistiskt beteende, om väljarens syfte är att stötta detta program.”

Biskoparna förnekade att deras position var liktydig med ett officiellt stöd till Trump, men faktum är, som Reese påpekar, att de aldrig nämnde punkt 35 i samma dokument som lyder:

”Det kan emellertid förekomma att en katolik tar avstånd från en kandidats ståndpunkter, eftersom de främjar handlingar som är onda till sin natur, men ändå röstar på kandidaten av andra tungt vägande moraliska skäl.”

Uppenbarligen ansåg biskoparna att det inte fanns några så tungt vägande moraliska skäl att rösta på Clinton att de kunde uppväga hennes stöd för abort. Enligt mediernas vallokalsundersökningar röstade drygt hälften av USA:s katoliker (52 procent) på Trump.

Efter valet, på årsmötet för USA:s biskopskonferens i Baltimore, verkade biskoparna lika förvånade över valresultatet som alla andra. Reese berättar om några positiva reaktioner. Kardinal Daniel Di Nardo, ärkebiskop i kyrkoprovinsen Galveston-Houston och nybliven ordförande för biskopskonferensen, förutspådde att biskoparna kommer att uppskatta Trumps utnämningar av domare till USA:s högsta domstol. Biskoparna verkade tro att republikanerna kommer driva en politik som inte kommer att tvinga katolska verksamheter att handla i strid mot den katolska tron, särskilt när det gäller bioetiska frågor. Emellertid kan biskoparna inte ignorera den allmänna oron när det gäller invandringsfrågan. Biskoparna har publicerat ett öppet brev till den tillträdande presidenten där de uppmanar honom att fortsätta att skydda flyktingars och invandrares inneboende värdighet. Dessutom har biskoparna sänt ett tydligt budskap genom att välja en invandrare från Mexiko, José Gómez, ärkebiskop i Los Angeles, till vice ordförande för USA:s bis­kopskonferens. Gómez kommer nog att bli näste ordförande för USA:s bis­kopskonferens om tre år, förutspår Reese.

Reese beskriver de internationella reaktionerna på det amerikanska valresultatet som blandade. Det allmänna intrycket är att Trump inte kommer att vara kritisk mot regimer som inte respekterar mänskliga rättigheter så länge de ställer upp i kriget mot terrorismen och visar sig vara bra handelspartners för USA. Det råder ingen tvekan om att Hillary Clinton hade valt att prioritera främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen i större utsträckning än vad Trump kommer att göra.

Det återstår att se hur Trumps tid vid makten kommer att bli. Många republikaner hoppas att det kommer att vara möjligt att kontrollera och styra Trump, men hittills, avslutar Reese, har det inte varit en framgångsrik strategi att underskatta Donald Trump.

 

Roberta Colonna Dahlman är doktor i juridik vid universitetet i Lecce i Italien och fil. dr i italienska vid Lunds universitet.