Varför kokar en kanna te?

av GÖRAN SUNDSTRÖM

Naturvetenskap och religiös tro. Faradayartiklarna. Redaktör och översättare: Mikael Schink S.J., Artos, 2018, 248 sid.

Man kan undra om det behövs ytterligare en behandling av förhållandet mellan vetenskap och tro. Boken Naturvetenskap och religiös tro i redaktion och översättning av jesuitpater Mikael Schink, visar på att frågan är lika aktuell i dag som exempelvis på Galileo Galileis tid. Texten utgörs väsentligen av 17 artiklar, av totalt 20 tillgängliga Faraday papers, utgivna av Faraday Institute for Science and Religion.

Institutet som är baserat i Cambridge, England, är en tvärvetenskaplig organisation med kristet etos. Flera av institutets medlemmar är knutna till The Royal Society som är den äldsta vetenskapliga institutionen i världen. Artiklarna är skrivna av väl etablerade, företrädesvis engelska, (manliga) forskare inom fysik, kemi, biologi och medicin, samt även filosofi och teologi. Några av författarna är även verksamma inom den anglikanska kyrkan. De tre Faradayartiklar som inte är med i boken har något avvikande karaktär och handlar om naturlig teologi, kunskaps- och vetenskapsteori samt om mirakler. Likafullt kunde de vara värda att inkludera i kommande utgåvor av boken.

Den svenska översättningen förmår ibland inte heller helt fånga originalens kärnfulla språk och tydlighet. I förordet sammanfattar och kommenterar Schink kort artiklarna och ämnesområdet i stort. Däremot ges inget specifikt katolskt perspektiv på frågorna, något som hade kunnat vara värt att överväga. När förhållandet mellan gudstro och vetenskap diskuteras kan det vara på sin plats att diskutera olika synsätt på Gud.

Bokens titel kunde möjligtvis antyda att den berör flertalet av världsreligionerna. Så är inte fallet. Sett emot författarnas bakgrund är det förståeligt att boken nästan helt koncentrerar sig på förhållandet mellan just kristen tro och naturvetenskap. Andra religioner nämns endast i mycket liten utsträckning. Det påpekas dock att just kontroverser mellan religiös tro och naturvetenskap är ett västerländskt fenomen som har sitt ursprung i den abrahamitiska traditionen med dess uppfattning om en uppdelning mellan ande och fysisk verklighet. Inom exempelvis buddistisk och hinduistisk tanketradition framträder inte samma kontroverser.

Inte bara det ena eller det andra

Boken behandlar naturvetenskapliga forskningsområden som av olika anledningar har krockat med religiösa uppfattningar inom kristendomen. Dessa motsättningar grundar sig på naturvetenskapliga tolkningar av Bibeln, respektive på metafysiska tolkningar av naturvetenskap. Sådana tolkningar går normalt utanför respektive tankesystem och genre vilket kan innebära stora problem i form av slutsatser som tycks vara oförenliga.

Så snart det från naturvetenskapligt håll görs anspråk som gör gällande att världen uteslutande består av partiklar handlar det om en utsaga av metafysisk karaktär. Ett sådan baraism, eller bättre uttryckt med engelskans nothing-buttery, är inte i sig något som kan verifieras inom just empirisk vetenskap. Ontologisk reduktionism hör därför inte hemma i naturvetenskapen, utan måste ses som en filosofisk hypotes eller uttryck för en tro. När man å andra sidan läser Första Moseboken som vore den jämförbar med en naturvetenskaplig facktext kan man dra slutsatser som att jorden är omkring sextusen år gammal eller att månen har egen lyskraft. En sådan läsning gör det elementära misstaget att bortse ifrån den berättartradition texten härrör ifrån.

Jorden sedd från Apollo 17.

Boken visar att synbara kontroverser mellan de båda tankesystemen undanröjs bara naturvetenskapen höll sig till sin egen disciplin, samtidigt som bibelläsningen tog hänsyn till litterär genre. Det kan därför synas fullt möjligt att komma till rätta med motsättningarna, och det är också ett faktum att många naturvetenskapliga forskare är troende kristna utan att för den skull erfara disharmoni. Problemen uppstår oftast vid en popularisering av idéerna. En bredare allmänhet serveras hastigt dragna slutsatser och argument som förts fram i avsikt att förleda eller sprida opinion.

Boken är dock inte främst tillrättalagd för en allmänhet som saknar bakgrund inom naturvetenskap och teologi, även om översättningen till svenska naturligtvis undanröjer vissa språkliga hinder. Naturligtvis är boken relevant och angelägen i vår tid. En av dess förtjänster är att läsaren kan känna sig stärkt i sin argumentation för att därigenom sprida kunskapen till vidare kretsar. På så sätt medverkar boken till att bli en motvikt till den tankeoreda som ofta möter människor i gemen när dessa frågor behandlas.

Kan religionsvirus observeras empiriskt?

Alister McGrath möter i sin artikel ”Har naturvetenskapen dödat Gud?” den hätska religionskritik som så framgångsrikt levererats av dess främste förespråkare Richard Dawkins. Argumentet att religiös tro närmast kan liknas vid ett smittsamt virus bemöts genom att fråga hur virusets genetiska kod i så fall skulle se ut och i vilken del av kroppen det kunde påvisas. Ingen empirisk forskning har nämligen kunnat påvisa förekomsten av något religionsvirus. Man kunde givetvis förmoda att Dawkins använt begreppet virus i metaforisk betydelse, men McGrath argumenterar framgångsrikt för att det måste gå att ta naturvetenskapliga resonemang på allvar. Dessutom blir diskussionen riktigt underhållande. Dawkins får helt enkelt ta sin egen medicin.

Det tar 13,7 miljarder år att koka te

Anti-evolutionistiska och teologiska perspektiv kan ibland ge en orimligt kort ålder för jorden. Det är anmärkningsvärt att hälften av befolkningen i ett land som USA hyser en sådan ungjordskreationistisk uppfattning. Robert S. White gör i artikeln ”Jordens ålder” upp med ungjordsmyten genom att sakligt redogöra för de synnerligen goda grunder man har för att jorden är omkring 4,6 miljarder år gammal medan universum är cirka 13,7 miljarder år.

Om inte universum var just så gammalt som det är och så väldigt stort så skulle inte heller människan ha funnits eftersom evolutionen tar lång tid. Om Gud vill koka en kanna te så måste universum ha sin specifika tidsmässiga och rumsliga omfattning. Endast då kan det finnas tänkande och självmedvetna individer som kan bli sugna på te. Som Rodney D. Holder elegant påpekar i sin artikel ”Är universum designat”: ”[…] argumentet att universums enorma storlek pekar på människans betydelselöshet vänds upp och ner […]” (s. 142).

Konstnär: Douglas Ferrin.

Detta ställer i sin tur krav på universums olika naturkonstanter som kan anses var finjusterade för att möjliggöra ett universum där liv kunde uppkomma. Från kosmologiskt håll har man försökt undvika idén om ett ändamålsenligt designat universum genom multiversumhypotesen varigenom ett oändligt antal nya universa hela tiden uppkommer. Då skulle vår egen värld till slut kunna uppstå av sannolikhetsskäl.

Men som bland annat Stephen Hawking har beräknat är denna sannolikhet faktiskt noll. Det är inte ens en rimlig naturvetenskaplig hållning att tro på något som har sannolikheten noll. Dessutom kan mångfalden av universum av principiella skäl inte påvisas empiriskt. Enligt Rodney D. Holder är multiversumhypotesen i sig ett komplicerat idébygge som för tankarna till de invecklade geometriska konstruktioner som en gång i tiden föreslogs för att upprätthålla en geocentrisk världsbild. Det är helt enkelt mer ”ekonomiskt” att tillämpa Ockhams rakkniv och tro att Gud har designat universum.

Belägg för den fri viljan

Det är glädjande att Benjamin Libets neurofysiologiska experiment ges utrymme. I bokens sista artikel ”Libets experiment och dess betydelse för fri vilja” redogör Peter G.H. Clarke för att elektrisk aktivitet i hjärnan har kunnat påvisas någon halvsekund innan viljan till att utföra en viss rörelse erfarits hos försökspersoner. Intressant nog kunde Libet dessutom visa att försökspersonerna hade möjlighet att viljemässigt avbryta rörelsen.

Trots att personernas handlingar tycktes vara initierade i hjärnan långt innan de blev medvetna om dem, hade de alltså möjlighet att tacka ja till dem, eller utnyttja ett veto. I artikeln söker författaren problematisera tolkningen av Libets resultat eftersom de upplevs förminska omfattningen av människans fria vilja. Det hade också varit möjligt och minst lika intressant att utveckla tankegångarna i mer positiv riktning för att se dem i ett teologiskt perspektiv och därigenom belysa människans fria vilja att säga ja eller nej till Guds skapande.

Göran Sundström 2019-01-08
Leg. gymnasielärare i matematik och fysik i Täby
Tekn. dr i fysik