Vatikanen tar bort förbudet för gifta präster i katolska östkyrkor i diasporan

Vatikanen har tagit bort sitt förbud mot att prästviga gifta män i de katolska östkyrkorna utanför deras traditionella områden, inklusive i USA, Kanada och Australien.

Påven Franciskus har godkänt att förbudet tas bort samtidigt som även arrangemanget med att biskopar inom de katolska östkyrkorna i undantagsfall kan få Vatikanens godkännande att prästviga gifta män. Under senare har dock vissa katolska östkyrkliga biskopar i tysthet genomfört sådana prästvigningar utan godkännande från Vatikanen.

Kardinal Leonardo Sandri, prefekt för kongregationen för östkyrkorna, undertecknade förordningen den 14 juni. Det offentliggjordes senare på nätet i Acta Apostolicae Sedes, den officiella tidskrift i vilken Vatikanens lagar och beslut publiceras.

Enligt den nya lagen ger påven biskoparna inom de katolska östkyrkorna utanför sitt traditionella område befogenheter att ”tillåta tjänstgöring av gifta östkyrkliga präster” och att ”prästviga östkyrkliga gifta kandidater” inom sina respektive eparkier eller stift, även om de skriftligen måste informera den lokala biskopen av latinsk rit ”för att få hans åsikt och all relevant information”.

”Vi är överlyckliga över att förbudet har tagits bort”, skriver den melkitiske biskopen Nicholas Samra [bilden] av Newton, Massachusetts i USA i ett mejl den 15 november.

Vatikanens förordning förklarar att kongregationen för folkens evangelisering, efter ”protester” från biskoparna av latinsk rit, 1890 förbjöd ruthenska präster att bo i USA. Och 1929–30 utvidgade kongregationen för östkyrkorna förbudet till att gälla alla präster av östlig rit inom Nord- och Sydamerika samt Australien.

1929 års förbud, känt som Cum data fuerit, fick tydliga återverkningar på den katolska östkyrkan i USA. Sandris förordningen noterar att kort efter det att lagen offentliggjorts ”blev uppskattningsvis 200 000 ruthenska troende ortodoxa”.

Den ruthenske biskopen John Kudrick av Parma, Ohio, sade den 16 november att han ser slutet på det påtvingade celibatet för östkyrkliga präster i diasporan som ett erkännande av östkyrkornas ”förpliktelse att upprätthålla sin integritet” och av ”de olika kyrkornas rätt till att ta ansvar för evangeliseringen runtom i världen”.

”Världen behöver kyrkan i dess fullhet”, sade han och tillade att tror den ”ändrade policyn är ett resultat av en långvarig erfarenhet av gifta präster i västvärlden, i synnerhet inom den ortodoxa kyrkan men också i den katolska östkyrkan”. Kudrick sade att östkyrkorna i diasporan har ett ansvar för betjäna nyanlända immigranter, som är vana vid gifta präster. ”På grund av det dubbla ansvaret att upprätthålla kontinuiteten med vår historia och att nå ut till det samhälle som vi är kallade till krävs det ett visst mått av frihet”, sade han.

Fader Alexander Laschuk, som är kyrkorättsjurist, säger att förordningen också ”reglerar en situation” där vissa gifta män från östkyrkan prästvigdes trots 1929 års lag. Fader Laschuk är en ukrainsk-katolsk gift präst och universitetslärare, som också arbetar för Torontostiftets regionala domstol.

Under 1970- och 1980-talet prästvigdes vissa gifta män från den katolska östkyrkan i smyg utanför Nordamerika. Många av dem fick ta emot meddelande om avstängning från Heliga stolen, säger han. I mitten av 1990-talet prästvigde den ukrainsk-katolska kyrkan gifta män i Kanada, säger Laschuk, men plötsligt upphörde meddelandena om avstängning upphörde att komma. Sådana prästvigningar, om än få till antalet, var ännu mer sällsynta i USA.

Men, menar Laschuk, dessa prästvigningar var inte ett uttryck för en ”vanlig” situation i kyrkan. ”Det var något som inträffade. Men jag skulle inte vilja säga att det tolererades”, säger han. ”Det skedde underjordiskt. Heliga stolen och de latinska biskoparna informerades i efterhand. Jag tror att man insåg att om de skulle ha informerats i förväg så skulle det inte ha tillåtits och i stället stoppats.” Modus operandi var ”det är bättre att be om förlåtelse än om tillstånd”, säger han.

”Ur kanonisk synvinkel ger den nya lagstiftningen i den universella lagen en möjlighet för gifta män i den katolska östkyrkan över hela världen att prästvigas”, i och med att varje ordinarie biskop i den katolska östkyrkan får fullständig befogenhet att prästviga inom sitt stift.

Jesuitpater Brian Daley, som under lång tid varit medlem av The North American Catholic-Orthodox Theological Consultation, säger att han förväntar sig att den nya lagstiftningen kommer att en ”mycket positiv” inverkan på de ekumeniska relationerna. Han menar att förbudet för många östkyrkliga katoliker och ortodoxa ”har varit ett sår och en källa till förtrytelse”.

Samtalsgruppens medlemmar offentliggjorde den 6 juni ett uttalande där de krävde ett upphävande av förbudet, som uppfattats som orättvist av många östkyrkliga katoliker. Bland ortodoxa har förbudet skapat misstroende mot den katolska kyrkan och en känsla av att deras tradition inte skulle komma respekteras i händelse av full gemenskap mellan de två kyrkorna, förklarar han.

”Det är verkligen viktigt att detta äntligen har klarats ut. Det är ännu en stridsfråga som har tagits bort”, säger Daley, som är professor i teologi vid Notre Dame University i Indiana. ”Det är goda nyheter för alla i den katolska kyrkan, både öst och väst”, tillägger han. ”Andra Vatikankonciliet uppmanade kyrkan att respektera östkyrkornas gamla traditioner. Det stämde i princip men inte i praktiken.”

Laschuk säger att han hoppas att den nya lagstiftningen kommer att skapa en ny kultur i kyrkan i Nordamerika, inom vilken gifta präster är mer välkomna. ”Tidigare fanns det fall där gifta präster inte hanterades som fullvärdiga präster, som om de var mindre värda”, säger han. ”Jag hoppas att detta ska ge dem större respekt, nu när den helige fadern har gått med på det.

Laura Leraci National Catholic Reporter 2014-11-17

Nedanstående nyhet, från Vatican Insider, berör samma sak, men presenterar den från en delvis annan synvinkel. Red. 2014-11-20

Gifta präster i de med Rom associerade kyrkorna med bysantinsk rit kommer att få tillstånd att fungera pastoralt även utanför de områden där de traditionellt haft sin verksamhet, det vill säga Mellanöstern och Östeuropa. Detta innebär att de kan medfölja deras troende varthän dessa än utvandrar.

Vatikanens beslut togs i och med att påven Franciskus godkände ett dokument, Pontificia Praecepta de clero Uxorato Orientali, utfärdat av Kongregationen för östkyrkorna. Det signerades av kongregationens prefekt, kardinal Leonardo Sandri [bilden], 2014-06-14.

I själva verket kommer mycket litet att förändras i Italien och andra länder där det ännu inte finns några jurisdiktionella enheter för invandrare tillhörande östliga riter, i motsats till vad som är fallet i USA, Storbritannien och Frankrike. Endast Heliga stolen kommer att ha rätt att tillåta gifta präster att verka inom dess gränser och endast i specifika och exceptionella fall, efter samråd med den relevanta lokala biskopskonferensen.

Beslutet är, emellertid, ändå ett viktigt tecken, då det är ett steg som garanterar andligt stöd för troende tillhörande östkyrkor, som ofta övergår till ortodoxa kyrkor på grund av avsaknaden av präster tillhörande de egna riterna i de länder de kommer till.

I dokumentet framhålls historiska förhållanden i USA, där ”närvaron av gifta präster gav upphov till protester från latinska biskopar, som hävdade att de utgjorde ett gravissimum scandalum [ytterst allvarlig skandal, övers. anm.] för troende i den latinska riten. På grund härav utfärdade dåvarande Congregatio de Propaganda Fide ett dekret den 1 oktober 1890, som förbjöd gifta präster att uppehålla sig i USA.” Detta förbud utvidgades till att omfatta även andra östkyrkor och geografiska områden utanför USA, Kanada, Latinamerika och Europa. Följden blev att omkring 200 000 troende övergick till ortodoxa kyrkor.

Från och med nu – i likhet med vad påven Benedictus XVI gjorde för anglokatolikerna 2009 – kommer östkyrkornas biskopar att kunna viga gifta prästkandidater tillhörande deras egna respektive jurisdiktioner. Den latinske biskopen som ansvarar för område där kandidaten är bosatt skall skriftligen informeras om beslutet, så att han kan delge sin uppfattning och erbjuda den information som kan behövas.

I länder som Italien – där de östkyrkliga saknar specifika administrativa strukturer de kan referera till, och följaktligen faller inom den lokale latinske biskopens ansvarsområde – har reglerna emellertid inte ändrats, varför endast Heliga stolen har befogenhet att tillåta gifta präster att verka, efter att först ha konsulterat den lokale biskopen i fråga.

Vatican Insider/La Stampa, 2014-11-17