Vatikanens syn på bistånd och mission

Vatikanens syn på bistånd och mission
av PER LINDQVIST

– Caritas Internationalis generalförsamling i Rom.

Under temat One Human Family – Zero Poverty (en familj – noll fattigdom) sammanträdde den 19:e generalförsamlingen för Caritas Internationalis i Rom den 22–27 maj. Samtidigt firade organisationen sitt 60-årsjubileum genom att bland annat åka till Orvieto med ett ångtåg som drog den vagn som påven Johannes XXIII använde för att åka till Andra Vatikankonciliet.

Förhandlingarna präglades delvis av att Vatikanen via kardinalstatssekreterare Tarcisio Bertone i februari i år lade in ett veto mot en andra ämbetstid för organisationens kvinnliga generalsekreterare Lesley-Anne Knight, som var den första kvinnan på posten. Orsaken var tydligen en grundläggande konflikt om organisationens inriktning, vilket framgick av skälen för att inte förlänga ämbetstiden. Det hette att man behövde en ny ledning som kunde stärka den katolska identiteten. Knight har stor kompetens, men likväl krävs det en annan personlighetstyp för den nödvändiga trosdimensionen, hette det.

Trots detta fick Knight stående ovationer efter sitt anförande i samband med resultatredovisningen. Kardinal Rodriguez Maradiaga sade uttryckligen: ”Vi hade alla hoppats att kunna fortsätta vår resa med denna generalsekreterare. Sättet på vilket hon inte tillläts kandidera har utlöst bitterhet – särskilt bland kvinnorna inom organisationen.”

Generalförsamlingen valde den honduranske kardinalen Oscar Andres Rodriguez Maradiaga (68) till ordförande för världsorganisationen för de närmaste fyra åren. Kardinal Maradiaga, som är salesian och Tegucigalpas ärkebiskop, fick 96 röster av 127 avgivna. Fransmannen Denis Vienot, som ledde organisationen mellan 2005 och 2007, fick 31 röster.

Senare valdes ekonomen och lingvisten Michel Roy, Frankrike, till ny generalsekreterare för Caritas Internationalis. Roy är 56 år och var tidigare ansvarig för organisationens lobbyarbete. Tidigare hade han arbetat 30 år för den franska hjälporganisationen Secours catholique.

Vid den inledande mässan den 22 maj betonade kardinalstatssekreteraren Tarcisio Bertone att det kyrkliga hjälparbetet inte endast bör inskränka sig till materiellt bistånd. Det måste tvärtom vara omisskännligt präglat av en kristen anda och vara medvetet om den kristna människosynen. Vidare uppmanade kardinalen den katolska hjälporganisationen till ett nära samarbete med Vatikanens myndigheter.

Kyrkligt hjälparbete kan inte göra några avsteg från sin kristna identitet och enbart anta en ”neutral” stil för att behaga så många som möjligt, underströk Bertone. Om kyrkan utövar nästankärlek så måste hon göra det utifrån Kristi förebild och anda. Annars löper detta arbete risk att bidra till en ”materialistisk mentalitet”, som i slutändan inte tjänar människorna.

Påven Benedictus XVI betonade i sitt anförande på generalförsamlingens sista dag att Caritas skiljer sig från andra hjälporganisationer genom att den är knuten till kyrkan och på så sätt en del av missionen. Han beskrev kort hur organisationen skapades efter andra världskrigets förödelse och hur dess arbete vuxit fram i samarbete med de olika kyrkliga myndigheterna. Under påven Johannes Paulus II fick organisationen kyrkorättslig status som rättssubjekt.

Påven betonade också Caritas Internationalis uppdrag att främja gemenskapen mellan lokalkyrkorna och världskyrkan. Framför allt har Caritas ett uppdrag att påverka politiker att respektera mänskliga rättigheter utifrån en människosyn som grundar sig i det transcendenta. Visserligen har det katolska lekfolket inom det politiska området en stor handlingsfrihet (Gaudium et spes 43 och 88), men samtidigt är alla katolska kvinnor och män kallade att genom renade samveten och öppna hjärtan främja ”icke-förhandlingsbara” värden.

”Caritas Internationalis är kallat att arbeta med att omvandla människors hjärtan, i öppenhet för alla våra bröder och systrar, så att var och en, i full respekt för hans eller hennes frihet och i fullständig respekt för hans eller hennes personliga ansvar, alltid och överallt ska kunna agera för det gemensamma bästa, genom att generöst skänka det bästa av sig själv i tjänandet av sina bröder och systrar, särskilt dem med störst behov.

Det är således inom denna vidare horisont och i nära samarbete med kyrkans herdar, vilka har det yttersta ansvaret för hennes vittnesbörd genom bistånd (jfr Deus caritas est nr 32), som de nationella Caritasorganisationerna är kallade att fortsätta sitt levande vittnesbörd om Guds helande och förändrande kärlek som uppenbarats i Jesus Kristus. Detsamma gäller Caritas Internationalis, som kan vara förvissat om att det kommer att få Heliga stolens hjälp och stöd – i synnerhet genom den kompetenta kuriemyndigheten, det påvliga rådet Cor Unum – när det kämpar för att utföra sitt uppdrag.”

Ordföranden för Vatikanens avdelning för Justitia et Pax, kardinal Peter Turkson, hävdade i sitt tal till delegaterna att Caritas arbete var oupplösligt knutet till evangelisation, och att sättet på vilket Caritas tillhandahåller sina tjänster ska återspegla värderingarna och undervisningen hos Jesus Kristus. I sitt biståndsarbete måste Caritas följa Heliga stolens policy och direktiv på den internationella nivån och den lokale biskopens på den lokala nivån. Han hävdade dessutom att organisationens samtliga aktiviteter ska övervakas och ledas av det påvliga rådet Cor Unum, men det resonemanget bygger enligt Robert Mickens i The Tablet den 28 maj på en felaktig engelsk översättning av ett brev som påven Johannes Paulus II skrev på italienska 2004. Där skriver den dåvarande påven att Cor Unum ska ”följa och bistå” [seguire et accompagnare (följa och gå tillsammans med)], inte supervise (övervaka). Felaktigheten finns, enligt Mickens, inte i de övriga fem språkversionerna av brevet på Vatikanens hemsida.

Ordföranden för Cor Unum, kardinal Robert Sarah, uppmanade delegaterna att inte förvandla bistånds- och barmhärtighetsarbete till ren profession och sade att ”biståndsarbete ofta är den enda möjligheten för evangelisation”. Kardinal Sarah meddelade också att hans sekretariat snart kommer att inleda en djuplodande teologisk reflektion över biståndsbegreppet utifrån påven Benedictus XVI:s encyklika Deus caritas est.

Publicerad 2011 i nummer 4