Vetenskapen och den vetenskapliga världsbilden

ERIK ÅKERLUND

I en understreckare häromdagen i Svenska Dagbladet presenterar Nicklas Lundblad en ny bok av Thomas Nagel, Mind and Cosmos: Why the Materialist Neo-Darwinist Conception of Nature Is Almost Certainly False (”Tänkandet och kosmos. Varför den materialistiskt neodarwinistiska föreställningen om naturen nästan säkert är falsk”). Nagel nagelfar ”den vetenskapliga världsbilden” i dess materialistiska och neo-darwinistiska version och finner att den inte kan redogöra för vissa centrala fenomen på ett tillfredsställande sätt. Exempel på sådana fenomen är den subjektiva upplevelsen samt moraliska värden.

För den som är bekant med Nagel sedan tidigare är ståndpunkterna som sådana inte förvånande. I filosofens mest kända artikel, ”What Is It Like to Be a Bat?” (”Hur är det att vara en fladdermus?”) från 1974, argumenterar Nagel för att en vetenskaplig förklaring av en varelses materiella konstitution och neurofysiologiska tillstånd inte utgör en uttömmande beskrivning av denna varlese. Det finns också något sådant som hur det är att vara en sådan varelse, exempelvis en fladdermus. Detta kan en rent objektiv, vetenskaplig beskrivning av en fladdermus aldrig komma åt. Detta är heller inte i sig någon brist i den specifika vetenskapen, som man kan komma över om man bara gör tillräckliga framsteg. Det är istället en principiell begränsning i den vetenskapliga metoden.

Det kan också vara viktigt att säga vad Nagel inte gör, något som också påpekas i understreckaren. Nagel är inte någon generell skeptiker av vetenskap. Han vill inte heller ställa sig på exempelvis kreationisternas sida. Tyvärr är sådana påpekanden nödvändiga i det upphettade klimat som råder i den amerikanska kulturen, där någonting som närmast måste liknas vid ett kulturkrig råder och sansade röster som vill problematisera och nyansera snarare än avfyra ideologiska skottsalvor har svårt att få utrymme.

Något som förtjänar att lyftas fram mer är dock att vetenskapen själv faktiskt inte har någon världsbild. Man kan helt enkelt inte ta ”vetenskapen” och säga att man ”anammar” dess världsbild. Illusionen uppstår av att för- och utomvetenskpliga antaganden bakas in i vetenskapen, och tas som en del av den. I själva verket är dock vetenskapliga rön förenliga med en mängd olika världsbilder, något som inte annat visas av den stora mångfald världsåskådningar vetenskapsmännen själva har.

Vetenskapen kan dock motsäga vissa världsbilder, eller delar av dessa. Det tillhör det mänskliga livet att vara öppen för argument från många olika håll, även från vetenskapen, och utifrån detta ta ställning i olika frågor. Vetenskapen kan helt enkelt sägas vara systematiserat sunt förnuft, och det är svårt att vara emot sunt förnuft. Att som vissa moderna naturalister och nyateister försöka kidnappa vetenskapen och göra den exkluiv för den egna, ”den vetenskapliga” världsbilden, kan dock inte vara annat än kontraproduktivt för såväl andra världsåskådningar som, i förlängningen, för den egna.

Vetenskapen kan ofta leda in i livets stora frågor. Den kan dock sällan ensam erbjuda svar på dem.

Erik Åkerlund 2013-01-22