Vi måste ha gjort någonting fel

av LOVISA BERGDAHL
Mariadöttrarna OmbergAtt unga kvinnor i dag inte lockas av klosterlivet utan ”väljer frihet framför kyskhet, lydnad och fattigdom” […] ”måste betyda att vi har gjort någonting rätt”, skriver Susanne Nyström under Kort sagt i DN den 16 juli. Saken noteras med anledning av en artikel från TT i förra veckan. [Bilden: Mariadöttrarna OSB i Heliga Hjärtas kloster, Omberg.]

I patriarkala samhällen där en ogift kvinna tillhör fadern och en gift kvinna är sin mans ägodel kan klosterlivet framstå som höjden av frihet och självständighet men i ett land där unga kvinnor själva väljer partner, utbildning, yrke och bostadsort gör det inte det. Det finns således ett otvetydigt samband mellan jämställdhet och en stark välfärdsstat, enligt Nyström.

Förutom att det är oklart vilka ”vi” är som har ”gjort rätt” så är det en snäv och polemiserad syn på frihet som framkommer ovan. Fri kan man tydligen inte vara om man underordnar sig en gemenskap, vilket får läsaren att undra hur Nyström tänker sig att goda samhällen byggs och skapas, men det får kommenteras vid annat tillfälle. Dessutom är det en förenklad polemik som sätts upp mellan klosterliv och ett vanligt (läs: fritt) liv. Klosterlivet och det patriarkala samhället sammankopplas och kontrasteras i Nyströms blänkare med det fria livet i välfärdssamhället där, skriver hon, unga kvinnor ”har tusen olika liv att välja ibland”.

Mer realistiskt lagda personer vet att ett sådant påstående är luft och att livet är reglerat och villkorat av både det ena och det andra – särskilt för unga kvinnor. Har all feministisk analys gått Nyström förbi?

Visst erbjuder den liberala välfärdsstaten många fördelar och vi ska vara stolta över både vård, skola, frihet och jämställdhet men när vi möts av rapport efter rapport om ungas ökade ohälsa kan vi inte unna oss att bli såhär förenklande och självrättfärdiga.

Den tyske pedagogikprofessorn Thomas Ziehe skrev för flera decennier sedan om ungas kulturella friställning och ville med detta säga att en del av förklaringen till varför unga människor inte förmår att fatta livslånga och avgörande beslut i dag handlar om att de upplever sig sitta fast i ett ”valtvång”, ett slags påtvingad frihet som paradoxalt nog resulterar i passivitet. När det inte finns någonting att ta över från tidigare generationer och alla beslut, stora som små, måste fattas av den enskilde individen, då är risken för passivitet överhängande. Spelar det någon roll vad jag väljer?

Alltså, oavsett om vi ser klosterliv som ett fritt val eller något av omständigheterna framtvingat så behöver frågan ställas – hur fria är egentligen unga människor i dag att välja de liv de vill leva och vilka är de villkor under vilka deras liv ofrånkomligen regleras? Vi ska ju inte vara naiva och tro att ett liv utanför ett kloster saknar begränsningar.

Kort sagt: Är det inte ett misslyckande att ett samhälle som stoltserar med att värna om mångfald och frihet är utformat så att ett liv i kloster, i kyskhet, fattigdom och lydnad inte framstår som ett alternativ? Om ohälsan bland unga växer, om de dignar under ett upplevt valtvång, och om de inte förmår fatta livslånga och avgörande beslut – då måste vi ha gjort någonting fel.

Lovisa Bergdahl 2016-07-18

Se också artikel i Dagen, ”Få kvinnor i Sverige lockas av klosterliv”, via denna länk här