Vigda diakonissor i den katolska kyrkan?

En särskild diakonissvigning och mer medbestämmande för kvinnor i kyrkan, det föreslog kuriekardinal Walter Kasper under det förberedande mötet i Trier inför den tyska biskopskonferensens vårmöte. I ett föredrag ställde han frågan om inte den katolska kyrkan ”inför de nya utmaningarna” borde kunna räkna med ett sakramentalt ämbete för kvinnor och som har en ”egen profil”.

Kasper räknade enligt den tyska nyhetsbyrån KNA med att man då anknyter till traditionen med diakonissor, som existerade redan i fornkyrkan och som än i dag finns i några ortodoxa kyrkor. Detta ämbete var enligt dagens forskning om det manliga diakonatet helt annorlunda. Att kvinnor skulle kunna få del av prästämbetet eller det manliga diakonatet är enligt Kaspers övertygelse inte möjligt av dogmatiska skäl. I de protestantiska kyrkorna är läget annorlunda eftersom det där inte förekommer något sakramentalt vigningsämbete.

Kasper föreslog dessutom att kvinnor inkluderas i kyrkans högsta beslutande organ. Enligt apostlarnas exempel borde ”vid den förestående förnyelsen av den synodala strukturen, även kvinnor bli delaktiga på ett lämpligt sätt i synoder, pastorala råd och i kommissioner”. Hittills har kvinnor inte haft rösträtt vid vare sig synoder eller koncilier. Kasper påminde om att kvinnor var närvarande vid det så kallade apostlamötet i Jerusalem under det första århundradet.

Även med tanke på Vatikanen krävde kardinalen, som mellan 1999 och 2010 ledde Påvliga enhetsrådet där, vidgade kompetenser för kvinnor: ”Den romerska kurian skulle bara må bra av att kvinnor fick mer möjlighet än hittills att bidra med sina kvinnliga gåvor och sin professionella kompetens. Dessutom borde kvinnor kunna vara ”företrädare för kyrkan på lokal, regional, nationell och internationell nivå inom offentliga områden som kultur, undervisning, utbildning, politik och medier”.

Även biskopen av Mainz, kardinal Karl Lehmann har uttalat sig för ett kvinnligt diakonat. Han menar att kyrkan måste hitta en övertygande yrkesväg för kvinnor ”som då också behöver en sakramental vigning”.
Redan 2008, i samband med den första vatikanska kongressen om kvinnor i kyrkan, uttalade sig den tyska katolska filsofen, professor Hanna-Barbara Gerl-Falkovitz för ett öppnande av diakonämbetet för kvinnor. Eftersom det finns en hundra år lång tradition av kvinnliga diakoner borde kyrkan kunna överväga att på nytt strukturera denna. Men något prästämbete för kvinnor kan det med tanke på den bibliska förmedlingen inte bli fråga om, enligt henne. I Österrike uttalade sig den katolska kvinnorörelsen redan 1972 för vigning av diakonissor.

Johannes Paulus II uttalade visserligen ett ”slutgiltigt” nej till att tillåta vigning av kvinnor till präster, men något sådant läromässigt nej till att öppna diakonämbetet finns det ännu inte. Men prefekten för Troskongregationen, ärkebiskop Gerhard Ludwig Müller, anser, av sakramentalteologiska skäl, att endast döpta män, som står i full i gemenskap med kyrkan, kan vigas till diakoner.

Kathpress 2013-02-20

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

En särskild diakonissvigning och mer medbestämmande för kvinnor i kyrkan, det föreslog kuriekardinal Walter Kasper under det förberedande mötet i Trier inför den tyska biskopskonferensens vårmöte. I ett föredrag ställde han frågan om inte den katolska kyrkan ”inför de nya utmaningarna” borde kunna räkna med ett sakramentalt ämbete för kvinnor och som har en ”egen profil”.

Kasper räknade enligt den tyska nyhetsbyrån KNA med att man då anknyter till traditionen med diakonissor, som existerade redan i fornkyrkan och som än i dag finns i några ortodoxa kyrkor. Detta ämbete var enligt dagens forskning om det manliga diakonatet helt annorlunda. Att kvinnor skulle kunna få del av prästämbetet eller det manliga diakonatet är enligt Kaspers övertygelse inte möjligt av dogmatiska skäl. I de protestantiska kyrkorna är läget annorlunda eftersom det där inte förekommer något sakramentalt vigningsämbete.

Kasper föreslog dessutom att kvinnor inkluderas i kyrkans högsta beslutande organ. Enligt apostlarnas exempel borde ”vid den förestående förnyelsen av den synodala strukturen, även kvinnor bli delaktiga på ett lämpligt sätt i synoder, pastorala råd och i kommissioner”. Hittills har kvinnor inte haft rösträtt vid vare sig synoder eller koncilier. Kasper påminde om att kvinnor var närvarande vid det så kallade apostlamötet i Jerusalem under det första århundradet.

Även med tanke på Vatikanen krävde kardinalen, som mellan 1999 och 2010 ledde Påvliga enhetsrådet där, vidgade kompetenser för kvinnor: ”Den romerska kurian skulle bara må bra av att kvinnor fick mer möjlighet än hittills att bidra med sina kvinnliga gåvor och sin professionella kompetens. Dessutom borde kvinnor kunna vara ”företrädare för kyrkan på lokal, regional, nationell och internationell nivå inom offentliga områden som kultur, undervisning, utbildning, politik och medier”.

Även biskopen av Mainz, kardinal Karl Lehmann har uttalat sig för ett kvinnligt diakonat. Han menar att kyrkan måste hitta en övertygande yrkesväg för kvinnor ”som då också behöver en sakramental vigning”.
Redan 2008, i samband med den första vatikanska kongressen om kvinnor i kyrkan, uttalade sig den tyska katolska filsofen, professor Hanna-Barbara Gerl-Falkovitz för ett öppnande av diakonämbetet för kvinnor. Eftersom det finns en hundra år lång tradition av kvinnliga diakoner borde kyrkan kunna överväga att på nytt strukturera denna. Men något prästämbete för kvinnor kan det med tanke på den bibliska förmedlingen inte bli fråga om, enligt henne. I Österrike uttalade sig den katolska kvinnorörelsen redan 1972 för vigning av diakonissor.

Johannes Paulus II uttalade visserligen ett ”slutgiltigt” nej till att tillåta vigning av kvinnor till präster, men något sådant läromässigt nej till att öppna diakonämbetet finns det ännu inte. Men prefekten för Troskongregationen, ärkebiskop Gerhard Ludwig Müller, anser, av sakramentalteologiska skäl, att endast döpta män, som står i full i gemenskap med kyrkan, kan vigas till diakoner.

Kathpress 2013-02-20