Vildvuxna legender om Jesus

TORD FORNBERG

Annan bild av Jesus i 1 200 år gammal text”. Så löd en rubrik på Dagens Nyheters hemsida häromdagen. Nyheten, en nypublicerad koptisk text från slutet av första årtusendet e.Kr., bekräftar vad som ibland har sagts: De viktigaste arkeologiska och textuella fynden i dag görs ofta i källaren på stora museer som British Museum och Louvren. Det är naturligtvis inte hela sanningen, men en god del av den. Den här gången gäller det en text från det koptiska S:t Mikael-klostret i Fayum-oasen i den egyptiska öknen. Två exemplar har bevarats, båda i amerikanska museer.

På vad sätt ger de här båda manuskripten en ny bild av Jesus? Pontius Pilatus sägs enligt den här texten ha varit närvarande vid Jesu sista måltid. Han skall då ha erbjudit Jesus att offra sin egen son i stället för att döma Jesus till döden. Det finns en rik provkarta på texter som vill frikänna Pilatus från att ha dömt Jesus, och han har till och med fått status av helgon i vissa kyrkor. Man har då tagit sin utgångspunkt i Matteusevangeliets skildring av hur Pilatus inte som något självklart ville döma Jesus, utan hur skulden för dramat som följde i själva verket vilar på det judiska folket. Utifrån den tanken har en rik flora av mer eller mindre vildvuxna traditioner tillkommit, alla med syftet att frikänna Pilatus från Jesu död.

Detta är allra tydligast i den koptiska och etiopiska kristenheten, och den nu publicerade texten måste ses i det sammanhanget. Tanken att Pilatus skulle ha erbjudit sig att offra sin egen son för att rädda Jesus är ny; mig veterligen förekommer den inte någon annanstans. Detta betyder naturligtvis inte, att den skulle vara historisk. Den måste betraktas som ytterligare ett exempel på den högst vildvuxna legendbildning som ägde rum vid sidan av kyrkofädernas penetrering av evangeliet och dess hemligheter. Författaren kände uppenbarligen själv, att hans legendbildning saknade historisk trovärdighet, varför han för att hävda sin auktoritet och därmed trovärdighet uppgav sig vara Kyrillos, biskop i Jerusalem under andra hälften av 300-talet. Texten är en av de många som på falska grunder har tillskrivits den store Jerusalem-biskopen.

Vi får läsa, att Jesus vid sin måltid med Pilatus uttryckligen förklarade, att denne gjort sig förtjänt av Guds nåd, eftersom han var så positiv mot Jesus. Texten tar också upp frågan om Judaskyssen och vill besvara frågan varför Judas kysste Jesus i samband med att han överlämnade honom i soldaternas våld i Getsemane. Jo, Jesus hade förmåga att skifta gestalt, och han kunde från ett ögonblick till nästa helt skifta utseende, något som Jesus också tog tillfället i akt att demonstrera för Pilatus. Därför måste Judas på ett entydigt sätt peka ut vem i Getsemanes mörker som var Jesus.

Det är tydligt, att texten befinner sig långt ute i den fromma legendens utmarker, fjärran från vår tids kritiska sinne, och det är svårt att veta i vad mån den av samtida koptiska kristna betraktades som historiskt trovärdig, om den sågs som ”uppbygglig” i sitt betonande av Jesu allmakt, eller, vilket är troligare, rakt av avvisades.

Vi kan sammanfatta med att texten ökar vår kunskap om hur man kunde fabulera i den tidiga kyrkans utmarker. Utifrån bibeltextens ord om Pilatus tvekan i samband med rättegången mot Jesus har en from men okritisk fantasi skapat en mängd berättelser utan något som helst historiskt underlag. Den nu publicerade texten kastar ytterligare ljus över hur man tillåtit sig att fabulera kring de bibliska gestalterna. Men den ger ingen ny kunskap om vad som faktiskt ägde rum i mötet mellan Pilatus och Jesus.

Tord Fornberg 2013-03-19

https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/annan-bild-av-jesus-i-1-200-ar-gammal-text

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

TORD FORNBERG

Annan bild av Jesus i 1 200 år gammal text”. Så löd en rubrik på Dagens Nyheters hemsida häromdagen. Nyheten, en nypublicerad koptisk text från slutet av första årtusendet e.Kr., bekräftar vad som ibland har sagts: De viktigaste arkeologiska och textuella fynden i dag görs ofta i källaren på stora museer som British Museum och Louvren. Det är naturligtvis inte hela sanningen, men en god del av den. Den här gången gäller det en text från det koptiska S:t Mikael-klostret i Fayum-oasen i den egyptiska öknen. Två exemplar har bevarats, båda i amerikanska museer.

På vad sätt ger de här båda manuskripten en ny bild av Jesus? Pontius Pilatus sägs enligt den här texten ha varit närvarande vid Jesu sista måltid. Han skall då ha erbjudit Jesus att offra sin egen son i stället för att döma Jesus till döden. Det finns en rik provkarta på texter som vill frikänna Pilatus från att ha dömt Jesus, och han har till och med fått status av helgon i vissa kyrkor. Man har då tagit sin utgångspunkt i Matteusevangeliets skildring av hur Pilatus inte som något självklart ville döma Jesus, utan hur skulden för dramat som följde i själva verket vilar på det judiska folket. Utifrån den tanken har en rik flora av mer eller mindre vildvuxna traditioner tillkommit, alla med syftet att frikänna Pilatus från Jesu död.

Detta är allra tydligast i den koptiska och etiopiska kristenheten, och den nu publicerade texten måste ses i det sammanhanget. Tanken att Pilatus skulle ha erbjudit sig att offra sin egen son för att rädda Jesus är ny; mig veterligen förekommer den inte någon annanstans. Detta betyder naturligtvis inte, att den skulle vara historisk. Den måste betraktas som ytterligare ett exempel på den högst vildvuxna legendbildning som ägde rum vid sidan av kyrkofädernas penetrering av evangeliet och dess hemligheter. Författaren kände uppenbarligen själv, att hans legendbildning saknade historisk trovärdighet, varför han för att hävda sin auktoritet och därmed trovärdighet uppgav sig vara Kyrillos, biskop i Jerusalem under andra hälften av 300-talet. Texten är en av de många som på falska grunder har tillskrivits den store Jerusalem-biskopen.

Vi får läsa, att Jesus vid sin måltid med Pilatus uttryckligen förklarade, att denne gjort sig förtjänt av Guds nåd, eftersom han var så positiv mot Jesus. Texten tar också upp frågan om Judaskyssen och vill besvara frågan varför Judas kysste Jesus i samband med att han överlämnade honom i soldaternas våld i Getsemane. Jo, Jesus hade förmåga att skifta gestalt, och han kunde från ett ögonblick till nästa helt skifta utseende, något som Jesus också tog tillfället i akt att demonstrera för Pilatus. Därför måste Judas på ett entydigt sätt peka ut vem i Getsemanes mörker som var Jesus.

Det är tydligt, att texten befinner sig långt ute i den fromma legendens utmarker, fjärran från vår tids kritiska sinne, och det är svårt att veta i vad mån den av samtida koptiska kristna betraktades som historiskt trovärdig, om den sågs som ”uppbygglig” i sitt betonande av Jesu allmakt, eller, vilket är troligare, rakt av avvisades.

Vi kan sammanfatta med att texten ökar vår kunskap om hur man kunde fabulera i den tidiga kyrkans utmarker. Utifrån bibeltextens ord om Pilatus tvekan i samband med rättegången mot Jesus har en from men okritisk fantasi skapat en mängd berättelser utan något som helst historiskt underlag. Den nu publicerade texten kastar ytterligare ljus över hur man tillåtit sig att fabulera kring de bibliska gestalterna. Men den ger ingen ny kunskap om vad som faktiskt ägde rum i mötet mellan Pilatus och Jesus.

Tord Fornberg 2013-03-19

https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/annan-bild-av-jesus-i-1-200-ar-gammal-text