Vinterbrokigt på Vårsalongen

av FLORENCE VILÉN
Även den som inte annars går på särskilt många konstutställningar kan lockas av den årligen återkommande Vårsalongen hos Liljevalchs i Stockholm som trots namnet äger rum under den årstid när is och slask tävlar om att göra trottoarerna i ordets rätta bemärkelse spännande. Närmare bestämt pågår den i år till 24 mars.

De mest skilda temperament och tekniker möts här inför en pålitligt nyfiken publik. Även om tavelmåleriet dominerar finns arbeten i porslin, trä, broderi och andra, mer ovanliga tekniker: ett stekt ägg i akryl är målat på en vanlig stekpanna, en gatsten har fått färger som anknyter till leksaken Rubiks kub.

Lek inte med maten, Nina Jonsson.

Framför allt textilierna har fått en ganska framträdande plats med broderier i skilda stilar, från enkelt antydda stadsscener till ett stort collage av detaljerade blommor och annat dekorativt i 1800-talsstil. Fotografier, naturligtvis, video, men även till exempel intarsia, alltså mönster av inläggningar av trä i skilda nyanser, samt en och annan installation.

Rent idémässigt är det politiska innehållet mycket dämpat jämfört med tidigare år. Ett konstnärskollektiv fyller halvannan vägg med trådrulleliknande figurer på hyllor som representerar var och en av 17 000 tänkta flyktingar från Afghanistan, medan ett enkelt broderi antyder de många skiftande gränserna i Europa. Annars är det Svenska Akademien som får sin del av den uppmärksamma ironin.

Manhattan, Jan Lindsgård.

Bland motiven dominerar, föga förvånande, landskapen, både traditionellt nostalgiska och storstadsmässigt kraftfulla, med skickliga etsningar av stockholmska vyer lika väl som två korresponderande scener av skyskrapor i New York med pyttesmå människor nedanför de nästan himmelshöga byggnaderna, för att bara nämna två av grupperna.

Tvåsamhet, Sanne Frostensson.

Den som begrundade Sanne Frostenssons presentation av egna verk med andliga referenser, i nr 2 av Signum 2018, finner här ett nytt verk av henne, två puppor hängande från en gren. Letar man efter anknytningar till den etablerade religionen blir det titlarna på tre målningar som förtydligar associationerna till respektive nattvarden och pietà-motivet.

Obehagligt suggestiv är en videosnutt där en kvinna flitigt sågar av en gren som vid närmare betraktande visar sig vara den arm som förbinder henne med stammen. Är det kanske inte vad vår miljöförorening gör med oss alla?

Växa upp, Inger Edelfeldt.

Andra bilder har en ljuvt sagoartad stämning med inklippta teckningar mot en fritt grönskande bakgrund (hos Inger Edelfeldt, mina personliga favoriter). En rya visar växtlighet på en vertikal vägg, stora porslinskrukor är bemålade i kobolt med motiv som på håll påminner starkt om det kinesiska blåvita porslinet, ja anknytningarna till den vardagliga verkligheten är olikartade och bryter mot mer abstrakta färganhopningar.

För den som inte kan eller vill trotsa vintervädret finns också en generös hemsida utlagd på nätet där konstnärerna också kommenterar sina verk.

Florence Vilén, 2019-02-09

Liljevalchs, Vårsalongen 2019, hemsida via länken här