Ett andligt testamente

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Han blev hela 93 år den förre ärkebiskopen av Prag. Frantisek Tomaseks tid på jorden omfattade nästan hela vårt sekel. Men det var inte på grund av sitt långa liv som han blev så betydande för kyrkans historia. Snarare var det historien själv som formade honom till en fast pelare i den kyrka han tjänade så att han i sin egen person kom att förkroppsliga kyrkohistorien.

Han blev kyrkans oeftergivliga protest mot det politiska förtrycket av prästerna, de troende och alla dissidenter i Tjeckoslovakien. Hans livsstil överlevde både fascismens och kommunismens uppgång och fall. Han fick också plikta personligen för sitt motstånd med några fängelseår i kommunisternas arbetsläger. Sannolikt var det också det sätt på vilket han utstod tiden i fängelset som gjorde att de kommunistiska myndigheterna tillät att han fick efterträda Beran på ärkebiskopsstolen i Prag. Kommunisterna tolkade hans tystnad och tålamod i fängelset som ett tecken på svaghet och manipulerbarhet. Den moraliska styrkan och hans goda fysiska och psykiska motståndskraft och det starka folkliga stöd som han åtnjöt insåg de inte förrän det var för sent. Kanske inte förrän han ställde sig i spetsen för de 31 punkterna med långtgående krav på religionsfrihet som undertecknades av 600 000 landsmän mellan adventstiden 1987 och första kvartalet 1988. Denna modiga och kraftfulla opinionsyttring kom också att ha stor betydelse för den pågående utvecklingen som ledde fram till kommunismens sammanbrott.

Kardinal Tomasek ligger nu begravd i S:t Viruskatedralen. Enligt hans eget önskemål skulle ingen predikan hållas vid begravningsmässan utan i stället skulle hans andliga testamente läsas upp. Han skrev det redan 1981 och gjorde inga förändringar därefter. Som den högste själasörjaren för kyrkan i sitt land framför han här ett budskap, som också visat sig vara grunden för hans eget liv.

”Jag hälsar er alla som har kommit till mitt jordiska avsked eller som minns mig var ni än är. Det är ett avsked bara för en kort tid, därför att även det längsta liv forsar förbi på ett ögonblick och vår mänskliga existens utgår från den som sänt oss till livet, från vår bäste himmelske fader. Vår bestående och varaktiga existens kommer att bli sådan som var och en av oss förtjänat genom sitt liv. – Ja, det existerar en rättvisa, den eviga gudomliga rättvisan.

Jag har hela mitt liv försökt att efter min förmåga tjäna i vår frälsares namn och i Jesu Kristi kärlek. Jag ber dem om förlåtelse som fått intrycket att jag inte tagit mig an dem helhjärtat. Vi är bara människor och det präglar oss. Endast Guds verk är fullkomligt. Därför utmanar oss aposteln Paulus när han säger: ’Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.’

Jag vänder mig till er präster: Tänk varje dag på vilka förpliktelser det medför att Kristus identifierar sig med oss i den heliga mässan speciellt i förvandlingens ögonblick, när han genom er mun säger: `Detta är min kropp. Detta är mitt blod.’ Det är en stor uppgift att identifiera sig dag för dag med Kristus, korsfäst och uppstånden, en uppgift att göra livet till ett sakrament. Summan av ert apostolat kommer inte att räknas i siffror utan hur sakramentalt ert liv varit, hur fullkomligt ert sakramentala liv varit.

Jag vänder mig till er prästkandidater och seminarister: Ni har var och en av er kallats av Kristus som apostlarna på sin tid. `Följ mig!’ Apostlarna lämnade allt och följde honom. I detta ligger en stor en kallelse till var och en av er.

Jag vänder mig till er ordenssystrar och ordensbröder: Avlägg ett fullödigt vittnesbörd om er fullkomliga överlåtelse till Kristus genom er bön, ert offer, er tjänstvillighet inför alla som behöver er hjälp.

Jag vänder mig till er föräldrar som förvaltar äktenskapets sakrament: Sakramentet helgar er i er synnerligen ansvarsfulla uppgift. Ta emot de barn som Gud ger er och ta dem åter med till Gud allt ifrån det första ögonblicket. Inbjud Kristus i er gemensamma bön varje kväll. `Där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem’ (Matt 18:20). Berätta då att vår Herre Jesus är deras bäste vän och beskyddare. På så sätt kan ni redan under de första sju åren i era barns liv väcka en längtan efter eukaristin – resten kompletterar kyrkans trosundervisning. Bara på så sätt kan ni ge dem tillgång till det allra viktigaste, den äkta tillfredsställelsen här i livet och en gång den högsta fullkomningen i det eviga livet. I familjer som lever i denna anda finns goda förutsättningar för att de prästkallelser som vi så innerligt behöver kommer att födas. Kom ihåg prästkallelserna i era böner.

Jag vänder mig till er ungdomar: Jag vet att ni letar efter er rätta livsväg, att ni längtar att finna sanningen, efter ett rikt pulserande liv. Det är viktigt att ni vet att bara Kristus kan säga: `Jag är vägen, sanningen och livet’ (Joh 14:6). Jag vänder mig till er alla: Tänk på att vår styrka och trygghet finns i Kristus under alla livets omständigheter och att vi är omfattade av Guds mor Marias mäktiga förbön. Det finns ingen annan än Kristus som kan säga: `Jag är livets bröd. Den som äter mitt bröd och dricker mitt blod skall aldrig någonsin hungra eller törsta’ (jfr Joh 6:35). I denna verklighet är jag med er alla och av hela mitt hjärta välsignar jag er och alla era kära i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. – Guds fred, väl mött, och på återseende i vårt eviga hem!”

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Han blev hela 93 år den förre ärkebiskopen av Prag. Frantisek Tomaseks tid på jorden omfattade nästan hela vårt sekel. Men det var inte på grund av sitt långa liv som han blev så betydande för kyrkans historia. Snarare var det historien själv som formade honom till en fast pelare i den kyrka han tjänade så att han i sin egen person kom att förkroppsliga kyrkohistorien.

Han blev kyrkans oeftergivliga protest mot det politiska förtrycket av prästerna, de troende och alla dissidenter i Tjeckoslovakien. Hans livsstil överlevde både fascismens och kommunismens uppgång och fall. Han fick också plikta personligen för sitt motstånd med några fängelseår i kommunisternas arbetsläger. Sannolikt var det också det sätt på vilket han utstod tiden i fängelset som gjorde att de kommunistiska myndigheterna tillät att han fick efterträda Beran på ärkebiskopsstolen i Prag. Kommunisterna tolkade hans tystnad och tålamod i fängelset som ett tecken på svaghet och manipulerbarhet. Den moraliska styrkan och hans goda fysiska och psykiska motståndskraft och det starka folkliga stöd som han åtnjöt insåg de inte förrän det var för sent. Kanske inte förrän han ställde sig i spetsen för de 31 punkterna med långtgående krav på religionsfrihet som undertecknades av 600 000 landsmän mellan adventstiden 1987 och första kvartalet 1988. Denna modiga och kraftfulla opinionsyttring kom också att ha stor betydelse för den pågående utvecklingen som ledde fram till kommunismens sammanbrott.

Kardinal Tomasek ligger nu begravd i S:t Viruskatedralen. Enligt hans eget önskemål skulle ingen predikan hållas vid begravningsmässan utan i stället skulle hans andliga testamente läsas upp. Han skrev det redan 1981 och gjorde inga förändringar därefter. Som den högste själasörjaren för kyrkan i sitt land framför han här ett budskap, som också visat sig vara grunden för hans eget liv.

”Jag hälsar er alla som har kommit till mitt jordiska avsked eller som minns mig var ni än är. Det är ett avsked bara för en kort tid, därför att även det längsta liv forsar förbi på ett ögonblick och vår mänskliga existens utgår från den som sänt oss till livet, från vår bäste himmelske fader. Vår bestående och varaktiga existens kommer att bli sådan som var och en av oss förtjänat genom sitt liv. – Ja, det existerar en rättvisa, den eviga gudomliga rättvisan.

Jag har hela mitt liv försökt att efter min förmåga tjäna i vår frälsares namn och i Jesu Kristi kärlek. Jag ber dem om förlåtelse som fått intrycket att jag inte tagit mig an dem helhjärtat. Vi är bara människor och det präglar oss. Endast Guds verk är fullkomligt. Därför utmanar oss aposteln Paulus när han säger: ’Bär varandras bördor, så uppfyller ni Kristi lag.’

Jag vänder mig till er präster: Tänk varje dag på vilka förpliktelser det medför att Kristus identifierar sig med oss i den heliga mässan speciellt i förvandlingens ögonblick, när han genom er mun säger: `Detta är min kropp. Detta är mitt blod.’ Det är en stor uppgift att identifiera sig dag för dag med Kristus, korsfäst och uppstånden, en uppgift att göra livet till ett sakrament. Summan av ert apostolat kommer inte att räknas i siffror utan hur sakramentalt ert liv varit, hur fullkomligt ert sakramentala liv varit.

Jag vänder mig till er prästkandidater och seminarister: Ni har var och en av er kallats av Kristus som apostlarna på sin tid. `Följ mig!’ Apostlarna lämnade allt och följde honom. I detta ligger en stor en kallelse till var och en av er.

Jag vänder mig till er ordenssystrar och ordensbröder: Avlägg ett fullödigt vittnesbörd om er fullkomliga överlåtelse till Kristus genom er bön, ert offer, er tjänstvillighet inför alla som behöver er hjälp.

Jag vänder mig till er föräldrar som förvaltar äktenskapets sakrament: Sakramentet helgar er i er synnerligen ansvarsfulla uppgift. Ta emot de barn som Gud ger er och ta dem åter med till Gud allt ifrån det första ögonblicket. Inbjud Kristus i er gemensamma bön varje kväll. `Där två eller tre är församlade i mitt namn är jag mitt ibland dem’ (Matt 18:20). Berätta då att vår Herre Jesus är deras bäste vän och beskyddare. På så sätt kan ni redan under de första sju åren i era barns liv väcka en längtan efter eukaristin – resten kompletterar kyrkans trosundervisning. Bara på så sätt kan ni ge dem tillgång till det allra viktigaste, den äkta tillfredsställelsen här i livet och en gång den högsta fullkomningen i det eviga livet. I familjer som lever i denna anda finns goda förutsättningar för att de prästkallelser som vi så innerligt behöver kommer att födas. Kom ihåg prästkallelserna i era böner.

Jag vänder mig till er ungdomar: Jag vet att ni letar efter er rätta livsväg, att ni längtar att finna sanningen, efter ett rikt pulserande liv. Det är viktigt att ni vet att bara Kristus kan säga: `Jag är vägen, sanningen och livet’ (Joh 14:6). Jag vänder mig till er alla: Tänk på att vår styrka och trygghet finns i Kristus under alla livets omständigheter och att vi är omfattade av Guds mor Marias mäktiga förbön. Det finns ingen annan än Kristus som kan säga: `Jag är livets bröd. Den som äter mitt bröd och dricker mitt blod skall aldrig någonsin hungra eller törsta’ (jfr Joh 6:35). I denna verklighet är jag med er alla och av hela mitt hjärta välsignar jag er och alla era kära i Faderns och Sonens och den heliga Andes namn. – Guds fred, väl mött, och på återseende i vårt eviga hem!”