Gråbröderna ur gråzonen

Vad vet vi om de nordiska franciskanernas aktiviteter från ordens ankomst på 1230-talet och fram till tiden för reformationen och stängningen av de sista brödrakonventen på 1540-talet? Hur levde de? Vilka var deras uppgifter och hur utförde de dessa? Förekom några skandaler? Finns det några betydande namn att nämna? Hur kunde det komma sig att hela tio nya konvent upprättades i Norden under seklet före reformationen? Vad hände för övrigt med alla bröderna efter provinsens upplösning? Orden hade ju hela fyrtioåtta brödrakonvent i de nordiska länderna vid början av 1500-talet (därav arton i dagens Sverige, lägg därtill husen i terminerna, dvs de mindre anläggningar som fanns inom de stipulerade områden där tiggarordnarna kunde bedriva insamlingsverksamhet) – hur många mindrebröder befolkade dessa anläggningar? Läsaren kan testa sina egna kunskaper genom att fundera över frågorna. Medeltidens gråbröder, över vilka makthavarnas välvilja en gång sken, har nu på många sätt hamnat i en historiens gråzon och mycket av deras långa och betydelsefulla verksamhet i Sverige har glömts bort. Idag finns inte mycket mer kvar som minner om dåtidens franciskanska liv än några kyrkor samt delar av enstaka konventsbyggnader (och ett par ruiner), därtill ett fåtal handskrifter och ett mindre antal böcker från medeltida franciskanska bibliotek.

En första inventering – med goda uppslag för fortsatt forskning – föreligger nu genom Henrik Roelvinks arbete Franciscans in Sweden. Författaren, som själv är franciskan, och som har gjort mycket för att återupprätta intresset för minoritorden i Sverige, har vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter samlat material om sina medeltida föregångare. Boken behandlar aspekter av birgittinsk och franciskansk spiritualitet, franciskansk ikonografi, väggmålningarna i minoritkyrkan i Arboga, franciskanska manuskript i C-samlingen i Uppsala samt det tryckta nordiska franciskanmissalet från 1504, därtill skall läggas en spännande introduktion om de nordiska franciskanerna av den danske forskaren Jörgen Nybo Rasmussen.

Vi får genom dessa studier belägg för att franciskanerna ännu vid tiden för reformationen var en relativt aktiv orden som inte dog sotdöden utan snarare utplånades genom statliga våldsaktioner. Genom den franciskanska utdrivningskrönikan vet vi att flera bröder miste livet vid dessa händelser (så till exempel i Ystad bröderna Sören, Thomas och Kristoffer). Andra flydde efter klosterstängningen till utlandet (broder Jacob blev missionär i Mexico, broder Willehad martyr i Holland), åter några levde hos släktingar och vänner eller i närheten av sina gamla konvent (som eremiterna broder Peder Olsen i Roskilde och broder Lütke Naamensen i Flensburg). Flera bröder blev vanliga katolska församlingspräster efter konventens upplösning, några övergick till den nya läran, men om vad som hände med det stora flertalet ordensbröder vet vi ingenting. Dessa är inneslutna i den stora tystnaden.

I några avsnitt försöker författaren rekonstruera ordens andliga inflytande genom att beskriva franciskanska influenser i utsmyckningen av ett antal kyrkor – det visar sig att det påfallande ofta går att spåra ett sådant inflytande. Likaså finns ett antal homilier skrivna av svenska ordensmän. Predikan var utan tvekan en viktig uppgift för mindrebröderna.

Jag saknar ett avsnitt om franciskanska biskopar, liksom om biskopliga understödjare av orden. Här finns trots allt personer som broder Laurentius, ärkebiskopen av Uppsala. Ett annat kapitel som återstår att skriva kunde handla om de krafter som stödde franciskanerna. Vi vet ju att orden länge gynnades av kungamakten. Vidare kunde det ha varit givande att få veta något mer om motsättningarna inom orden, liksom om skandaler och tillkortakommanden. Biskop Brasks brevväxling, som till två tredjedelar ännu inte är utgiven, kunde vara en källa för information (liksom möjligen Jarl Galléns många efterlämnade manuskript).

Länge har det hävdats att särskilt de svenska konventen urartade före reformationen, konventen ägde fastigheter och fick årlig ränta, något som inte var i överensstämmelse med ordensregeln. I bokens inledningsavsnitt tolkar den danske franciskanexperten Jörgen Nybo Rasmussen nu inte detta som ett tecken på förfall utan snarare som dess motsats. I de små städerna i Sverige var bröderna tvungna att ha egna jordbruk för att inte ligga stadsborna till last. Det var alltså inte andligt förfall utan hänsyn till verkliga förhållanden som fick bröderna att tänja på ordensregelns bestämmelser om egendomsinnehav. (Dock kvarstår att förklara hur det kunde komma sig att så många av ordensbröderna även hade privat egendom.)

Förhoppningsvis kan denna skrift inspirera till vidare forskning. De medeltida franciskanerna förtjänar ett bättre öde än att alltjämt få vistas i skuggornas värld.