Konst och kitsch

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den europeiska konsten var långe i huvudsak en kristen konst. Dess mest betydande bevarande verk från äldre epoker är kyrkor och kyrkoprydnader. Detta gäller långt in i barocken. Ännu under rokokon finns det exempel, t.ex. från sydtyskt område, på betydande konst som skapades för kyrkliga behov. Men sedan sjunker den konstnärliga kvaliteten på kyrkobyggnader och religiösa bilder rent katastrofalt. Detta betyder inte att de senaste två århundradena skulle vara ointressanta perioder när det gäller kristen konst. Det producerade oräkneliga mängder, och de har mycket att berätta om tron och de troende. Enstaka konstnärer av verklig betydelse sysselsatte sig fortfarande med religiösa motiv, men deras verk fick sällan någon betydelse utanför deras egen krets.

Mabel Lundberg har tagit upp ämnet i Kristen bildkonst under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Ett urval av bilder och idéer, 1,56 ss. Den är utgiven på eget förlag, vilket visar författarens intensiva engagemang i frågan, och distribueras av Arken, Kyrkogatan 4, 222 22 Lund, cirkapris 90:-. Rudolf Zeitler har skrivit en sammanfattning på tyska.

Boken presenterar bortåt hundra olika bilder, främst av tavlor men också bokillustrationer och skulpturer, av skiftande art. De och deras skapare presenteras tämligen utförligt, och alla verk är avbildade i litet format i svart-vitt, en nödvändig åtgärd. Tidsströmningarna kommenteras också, med särskild hänsyn till teologiska riktningar.

Det har blivit en brokig uppsättning, från nazarener och prerafaeliter med sina försök att återskapa 1400-talets målarstil över nyklassiker som Thorvaldsen och vidare över en lång rad habila bildtillverkare fram till expressionisternas plågade och sönderbrutna former.

Materialet är uppdelat i tre huvudgrupper: fristående religiös konst – dvs. inte rena beställningsarbeten -, illustrationer till bibeln, vilket är en ganska liten grupp, och slutligen kyrklig monumentalkonst. Utrymmet är begränsat och framställningen har plockat bilder från olika håll för att påminna om kända verk och visa på andra, mindre kända, som ibland är ganska stimulerande. Avgränsningen blir ibland problematisk. Måleri och i viss mån skulptur dominerar, men glasmåleriet på svensk-norsk botten behandlas, däremot inte någon annanstans. Arkitekturen, som dock spelar en viktig roll också för den inre utsmyckningen, omnämns överhuvudtaget inte. Ändå är 1800-talets uppfattning om nygotiken som den i sann mening mest religiösa stilen av stort idéhistoriskt intresse.

Tyngdpunkten ligger på Norden och Tyskland. Det franska materialet är valt efter principer man har svårt att få ett grepp om. Varför inte Puvis de Chavannes, varför inte Rouault, när många mindre betydande målare har fått sin beskärda plats? Övriga romanska länder behandlas inte alls och inte heller Östeuropa.

Det vore svårt att göra ämnet full rättvisa ens på flerdubbelt större utrymme. Som det är, far vi en kunnig och omväxlande presentation av stilar och tendenser under den flitigt bildproducerande tid vars smak förmodligen i stor utsräckning lever kvar hos de bildkonsumenter som aldrig far yttra sig offentligt. Vår egen tids religiösa konst är en reaktion mot denna ofta skickliga men alltför utslätade och spänningslösa bildproduktion.

Mabel Lundbergs bok är viktig både för kunskap om en sida av 1800-talets konst och som bas för en diskussion av den alltid aktuella och vanligen problematiska frågan om utsmyckningen av dagens kyrkorum. Det är tacknämligt att hon har gett oss denna grundläggande presentation av ett ämne som ingalunda saknar intresse eller aktualitet.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Den europeiska konsten var långe i huvudsak en kristen konst. Dess mest betydande bevarande verk från äldre epoker är kyrkor och kyrkoprydnader. Detta gäller långt in i barocken. Ännu under rokokon finns det exempel, t.ex. från sydtyskt område, på betydande konst som skapades för kyrkliga behov. Men sedan sjunker den konstnärliga kvaliteten på kyrkobyggnader och religiösa bilder rent katastrofalt. Detta betyder inte att de senaste två århundradena skulle vara ointressanta perioder när det gäller kristen konst. Det producerade oräkneliga mängder, och de har mycket att berätta om tron och de troende. Enstaka konstnärer av verklig betydelse sysselsatte sig fortfarande med religiösa motiv, men deras verk fick sällan någon betydelse utanför deras egen krets.

Mabel Lundberg har tagit upp ämnet i Kristen bildkonst under 1800-talet och det tidiga 1900-talet. Ett urval av bilder och idéer, 1,56 ss. Den är utgiven på eget förlag, vilket visar författarens intensiva engagemang i frågan, och distribueras av Arken, Kyrkogatan 4, 222 22 Lund, cirkapris 90:-. Rudolf Zeitler har skrivit en sammanfattning på tyska.

Boken presenterar bortåt hundra olika bilder, främst av tavlor men också bokillustrationer och skulpturer, av skiftande art. De och deras skapare presenteras tämligen utförligt, och alla verk är avbildade i litet format i svart-vitt, en nödvändig åtgärd. Tidsströmningarna kommenteras också, med särskild hänsyn till teologiska riktningar.

Det har blivit en brokig uppsättning, från nazarener och prerafaeliter med sina försök att återskapa 1400-talets målarstil över nyklassiker som Thorvaldsen och vidare över en lång rad habila bildtillverkare fram till expressionisternas plågade och sönderbrutna former.

Materialet är uppdelat i tre huvudgrupper: fristående religiös konst – dvs. inte rena beställningsarbeten -, illustrationer till bibeln, vilket är en ganska liten grupp, och slutligen kyrklig monumentalkonst. Utrymmet är begränsat och framställningen har plockat bilder från olika håll för att påminna om kända verk och visa på andra, mindre kända, som ibland är ganska stimulerande. Avgränsningen blir ibland problematisk. Måleri och i viss mån skulptur dominerar, men glasmåleriet på svensk-norsk botten behandlas, däremot inte någon annanstans. Arkitekturen, som dock spelar en viktig roll också för den inre utsmyckningen, omnämns överhuvudtaget inte. Ändå är 1800-talets uppfattning om nygotiken som den i sann mening mest religiösa stilen av stort idéhistoriskt intresse.

Tyngdpunkten ligger på Norden och Tyskland. Det franska materialet är valt efter principer man har svårt att få ett grepp om. Varför inte Puvis de Chavannes, varför inte Rouault, när många mindre betydande målare har fått sin beskärda plats? Övriga romanska länder behandlas inte alls och inte heller Östeuropa.

Det vore svårt att göra ämnet full rättvisa ens på flerdubbelt större utrymme. Som det är, far vi en kunnig och omväxlande presentation av stilar och tendenser under den flitigt bildproducerande tid vars smak förmodligen i stor utsräckning lever kvar hos de bildkonsumenter som aldrig far yttra sig offentligt. Vår egen tids religiösa konst är en reaktion mot denna ofta skickliga men alltför utslätade och spänningslösa bildproduktion.

Mabel Lundbergs bok är viktig både för kunskap om en sida av 1800-talets konst och som bas för en diskussion av den alltid aktuella och vanligen problematiska frågan om utsmyckningen av dagens kyrkorum. Det är tacknämligt att hon har gett oss denna grundläggande presentation av ett ämne som ingalunda saknar intresse eller aktualitet.