Människan, naturen och offret

I april i år valdes Miloslav Vlk, ärkebiskop i Prag och primas för kyrkan i den Tjeckiska republiken, till ordförande i De europeiska biskopskonferensernas råd (CCEE). Han är född 1932 och prästvigdes 1968. I det hårdnande klimatet efter Pragvåren kunde han inte utöva sitt prästämbete, utan fick försörja sig som fönsterputsare. Då påven efter ”sammetsrevolutionen ”1990 besökte Tjeckoslovakien, lärde han känna Vlk, som då var biskop i Budweis, och samma år lät påven den förre kardinalen Tomasek gå i pension och utnämnde Vlk till efterträdare. Vlk var också en av deltagarna i biskopskonferensen om Europa som hölls i Rom hösten 1991. I det tal som han då höll betonade han Europas solidaritet med resten av världen (Signum 1991:9110). I följande intervju som är hämtad ur den tjeckiska tidningen Lidove Noviny (1993-0429) betonar Vlk också hur nödvändigt det är att människorna visar solidaritet sinsemellan och mot naturen. Den ekologiska katastrof som på många håll är ettfaktum, inte minst i hans eget land, kräver att människor uppfostras till solidaritet. Alla står rådlösa inför den utveckling som styrs av människor som inte vill bromsa sin konsumistiska livsstil. Marie Haisovå gjorde följande intervju med ärkebiskop Miloslav Vlk.

Vilket ansvar har människan för jordens utveckling?

Vlk: Om man läser de två första kapitlen i bibeln kan man finna tanken på människans ansvar redan här. Vi läser där att människan fick jorden för att förvalta den och att hon skulle vara dess herre. Det står till och med: ”Uppfyll jorden och lägg den under er!” Vidare står det att jordens växtlighet och allt skall tjäna människan. Ur trons synpunkt känner vi att vi har ansvar för den miljö som vi fick för livets skull. Det är Guds befallning, som omfattar ett ansvar för livets väl och ve. Det betyder också ansvar för andra människor som det uttrycks i det principiella budskap som Nya testamentet innehåller: ”Älska varandra som jag har älskat er!” En kristen kan aldrig vara en ”privatperson” och kan aldrig bara se till sina egna intressen. En kristen måste tänka på andra människor, känna ansvar för dem och för jorden.

Ni säger att djur och växtlighet skall tjäna människan, men hur kan människan hitta de gränser som förhindrar att hon med sin exploatering överutnyttjar och förstörjorden?

Vlk: Vetenskapen utgår från de lagar som gäller här på jorden. Ställd inför dessa lagar erfar människan att de är givna någonstans ifrån. Ingen människa har fastställt dem. Det gäller till exempel naturlagarna, inte ens den minsta av dem kan vi förändra. Vi kan bara godta dem och respektera dem. Det är just bristen på respekt för naturliga lagar och en ensidigt egoistisk attityd som leder till ekologisk katastrof. Människan ser sig inte om och har ingen relation till andra och inte heller någon respekt för naturen. Hennes egoism stänger in henne så att hon bara ser en enda sak nämligen hur hon skall kunna tjäna pengar för egen vinning.

Ser ni någon lösning?

Vlk: Den är tyvärr mycket komplicerad och tidskrävande. Det är klart att det behövs snabba alarmutlösta åtgärder till exempel nya lagar, och att vi fastslår vår relation till naturen. Men jag menar att sådana åtgärder trots allt är mindre effektiva. Det mest effektiva är att förändra människan och hennes attityd till medmänniskorna och till naturen.

Men hur?

Vlk: Genom att fostra på ett nytt sätt. Att kärleken försvunnit bland människor, den äkta och genuina kärlek som evangeliet talar så tydligt om. Att kärleken har försvunnit innebär att alla medmänskliga relationer infekterats liksom relationen till miljön. Detta märks i den egoism som åstadkommer ödeläggelse överallt. Relationen människor emellan och förhållandet till naturen hänger samman. Vad är det som behövs? Att återställa den grundläggande principen för människans inriktning – bestämmelsen för kärlek och lycka i gemenskap, därför att människan är en social varelse. Om människan förnekar detta och sluter sig kring sitt ego, får det konsekvenser.

Människan lider av detta, men föredrar trots allt konsumtion och snabba effekter…

Vlk: Kommunismen tog miste när den trodde att människan var god till sitt väsen och att det var tillräckligt att ändra på produktionsförhållandena. Det var ett mycket stort misstag. Människan har inom sig också en fallenhet för det onda. Det visste redan de gamla romarna. ”Jag ser vad som är bättre och instämmer, men jag följer det sämre.” Det som ligger till grund är den första ursynden, när människan förstörde det sammanhang som hon var ämnad att stå i och därmed sin naturliga anknytning till världen och naturen. Fallenheten för egoism och det onda är givna och detta kan inte människan överbrygga ensam. Människan behöver hjälp från annat håll, från Gud. Det är därför Kristus lämnade sakramenten efter sig som källor som skulle hjälpa oss att klara oss och att övervinna oss själva. Kristus har gett människan sitt liv och det är den sorts kärlek som vi borde ha: att ställa sitt liv till andras förfogande.

Ni sade att en kristen inte skall vara en ’privatperson’: Betyder det att han inte skulle kunna vara en egenföretagare?

Vlk: Om en kristen är verksam som företagare borde han arbeta med en känsla för det sociala allmänna bästa, inte bara med intentionen att vinna så mycket som möjligt för sig själv utan även tänka på andra och på naturen. Det som jag själv önskar och mitt intresse att tjäna pengar är inte högsta lag, utan respekten för lagar, andra människor och naturen måste komma främst. Att vara företagare utan detta medvetande är fel. Det finns välfärd och ett stort överflöd i den ena delen av världen och i den andra dör barn i misär. Den grundläggande attityd som skulle kunna skapa harmoni saknas – kärleksattityden – det som råder är vinningslystnad, rovgirighet, själviskhet. Jag lär mig lyda lagen och att själv tillämpa dem, det är riktigt, men jag far aldrig glömma att trots att människan är herre, är hon en beroende herre.

Men det är det som moderna filosofer och ekonomer förnekar…

Vlk: Just det. Vi befinner oss ideligen ensamma. Människan behöver gemenskap. Människan är destinerad till den. Barn föds ur två människors gemenskap. När barnet är fött, måste det uppfostras för detta syfte, därför att lagen om gemenskap är präglad i barnets hjärta. Människan vill egentligen inte vara ensam. Hon är rädd för att vara ensam. Det finns en lag som är skriven i oss och som säger att vi är beroende av varandra. Ingen har fatt livet av sig själv. Vi fick det från andra. Redan detta är ett tecken på beroende. Ingen ensam man eller ensam kvinna kan ge liv utan den andre.

Finns några kyrkliga ordnar som har inriktat sig på de ekologiska frågorna?

Vlk: Jag känner inte till någon sådan. Ordnarna grundades i det förflutna. På den tiden insåg man inte sådana problem. Men det finns ordnar som är inriktade på roten till detta problem. Många av dem sköter om sjuka trots att de skulle kunna leva ett bekvämt liv. Med sin öppenhet står de till förfogande för andra, med tillgivenhet hjälper de andra. Det är mycket viktigt att finnas för andra.

Offer?

Vlk: Ja, det är det rätta ordet, men det är inte ett ”inneord”. Människan behöver motivation. Eftersom människan har fallenhet för det onda, för själviskhet, behöver hon en mycket stark motivation för att få styrka att bekämpa sina dåliga tendenser och öppna sig för andra. Vi behöver hjälp från annat håll. I kyrkan, i kristendomen har vi sakramenten. En bra mor är villig att göra allt för sitt barn genom modersinstinkten, men det räcker inte att bara vara till för sina egna utan man måste vara till för alla.

Det stora problemet i vår tid är överbefolkningen. Urför hävdar katoliker att man skall beskydda varje form av liv?

Vlk Det som ofta bestämmer inriktningen är själviskhet utan vilja till offer. Om det gäller relationerna människor emellan är människorna inte endast avsedda att avla barn. Det kanske gäller möss och andra djur. Naturen reglerar sig själv. Människan har förstånd, fri vilja, och detta borde styra förhållandet mellan man och kvinna på så sätt att deras relation skulle vara ett gemensamt givande: att finnas för den andre i kärlek. Till detta gemensamma ömsesidiga givande hör också offer – att kunna avstå. Idag är sexualiteten fri men äktenskapen håller inte bättre. Varför? De har reducerats till det rent fysiska. Det går inte att lösa överbefolkningsfrågan enbart med yttre åtgärder. Man kan i viss mån reglera eller begränsa, men det som krävs är en sådan uppfostran att människan orkar offra sig för andra. Det tycker inte människor om att höra.

Ser ni någon utväg?

Vlk: Från upplysningstiden har en samhällsmentalitet utvecklats som syftar till att ”ta livet i sina egna händer”. Människan började utveckla en livsstil i enlighet med det som passade henne, det som hon gillade, det som var enklare. Vi har nu nått fram till den situation som vi står i idag. Plötsligt inser vi att till livets lagar hör också offer som inte far försvinna ur livet. Att ge sig själv är nämligen en form av kärlek. Och kärlek är en grundläggande lag i alla mänskliga förhållanden. Om vi inte återupptäcker offret kan inget rädda oss.

Översättning: JARMILA DURMANOVA/AH