New Age

New Age-rörelsen är den viktigaste religiösa (eller kanske pseudoreligiösa) strömningen som just nu finns i Västerlandet.’ Trots att den inte har någon gemensam organisation, trots att den inte förkunnar någon gemensam tro och trots att många av dess anhängare bara skriver under på vissa av de ideér man i allmänhet finner i den, så bärs den ändå upp av tusentals människor som hör hemma i en mängd olika sammanhang och nätverk, från hälsokostkedjor och meditationsgrupper till politiska partier, som (i USA) Human Ecology Party, och påtryckningsgrupper som Planetary Citizens och World Goodwill.’ Även om en stor del av denna verksamhet är helt oberoende, och inte utgör någon sammansvärjning, är det typiskt för New Age-rörelsen att uppmuntra “networking” – inbördes kontakt mellan likasinnade och ideologiskt besläktade individer eller grupper. En del av orsaken till detta ligger i en typisk New Age-tro, nämligen att om tillräckligt många människor lyckas få ett genombrott och nå fram till ett nytt slags medvetande, så kommer de därmed att åstadkomma en förändring i det mänskliga sinnets allmänna operationsmönster och på så vis inleda det nya stadium i evolutionsprocessen som den tyske filosofen Friedrich Nietzsche förutspådde under förra seklet och kallade ”övermänniskan”.

Eftersom New Age-rörelsen just nu är en löst oordnad samling underordnade rörelser, grupper och individer med vissa ”familjelikheter” i fråga om ideer, bruk och entusiasm – från intresse för en världsregering, över en mystisk inställning till naturen, och till häxkonst och till och med satanism – är det svårt att kortfattat beskriva allt som denna rörelse representerar. Man kan på sin höjd antyda mönstret. Denna impressionistiska karaktär hos New Age bör dock inte tolkas som att rörelsen bara är ett bländverk, substanslöst och därför sannolikt verkningslöst. Den protestantiske teologen William Burns skriver, på tal om hur dess ideér har smugit sig in i medvetandegörande grupper, kreativa fantasiworkshops, holistiska hälsoföreningar och till och med utbildningsseminarier för företagsledare:

”Eftersom dess uppfattningar och metoder fortsätter att assimileras i den allmänna kulturen, blandas med förenliga strömningar och lockar människohjärtats naturliga böjelser, kan den inte annat än växa.”

Allmänna principer

Detta som inledning. Vad kan då sägas om New Ages allmänna principer? New Ages intelligentia delar en metafysik som de anser ersätta både den sekulära humanismen och den judisk-kristna tron. Den kan beskrivas som en evolutionär monism, av grekiskans ”monos” som betyder ”ett”, i detta sammanhang alltså ”all-enhet”. Enligt New Ages tro finns det i sista hand ingen åtskillnad mellan Gud och världen. Kosmos är en universell energi, som är opersonlig men ändå kommer till uttryck inte bara i naturen utan också i ett sådant medvetande som vårt. ”Gud” (eller kanske ”Gudinnan”) är vårt mest grundläggande sätt att tala om detta energifält, vars karaktär uttrycks väl i den invokation som lånats från den katolska liturgin via space opera-serien Star Wars ”The Force be with you!” Människorna är själva en förlängning av denna gudomliga världsgrund. De har därför bokstavligt talat oändliga möjligheter. Tyvärr har människorna i Västerlandet, under det olycksaliga trycket från den judisk-kristna tron och den västerländska rationalismen, kommit att tro på ett illusoriskt, avskilt jag och förträngt det dolda högre jaget som återspeglar Gud/Gudinnan) Som New Age-tänkaren Marilyn Ferguson, författare till bestsellern TheAquarian Conspiracy, har uttryckt saken: ”Myten om frälsaren `där ute’ ersätts med myten om hjälten `här inne’. Dess yttersta uttryck är upptäckten av det gudomliga inom oss.”’ Mänsklighetens problem är inte synden utan den metafysiska minnesförlusten. Men som titeln på Fergusons bok antyder gryr en ny tidsålder: Vattumannen som släcker människans längtan, och under vars stjärntecken människorna kommer att upptäcka sina oändliga möjligheter. När de äntligen vaknar upp ur den långa sömn där de varit okunniga om sin egen gudomlighet, finner de att de äger de gudomliga attributen. Då kommer de att se världen omkring sig holistiskt, inte dualistiskt, och övervinna den förödande kontrasten mellan anden och materien, Gud och världen, ja mellan världen och jaget. Ett ord som ”omvärlden” kan intressant nog inte användas inom New Ages tankeramar, eftersom New Age inte tror på skapelsens inneboende mångfald, där jag enligt den ortodoxa (icke-gnostiska) kristendomen bara är en beståndsdel.

Inre utveckling

New Ages monism är, som redan nämnts, en evolutionär monism. Som tron på Vattumannens begynnande tidsålder låter förstå uppfattas allenheten inte som rent statisk. Även om allt är ett och vi alla är ett, allt är Gud och vi är Gud, så blir den andra och fjärde av dessa satser sanna genom den mänskliga historiens inre utveckling. Människan föll när hon började tro på en värld som är åtskild från henne själv, på en skapare som är åtskild från världen och på en mänsklig natur med begränsade möjligheter. Visserligen har gurus och vise män alltid ifrågasatt dessa misstag, i synnerhet inom hinduismen och buddhismen och i sådana esoteriska former av den judisk-kristna tron som den judiska kabbalan, en blandning av mystik och ockultism, eller gnosticismen som bekämpades av de äldsta kyrkofäderna. Men först nu, tack vare revolutionerna inom informationsteknologin och transportväsendet och upprättandet av FN som en statlig instans på global nivå, är det möjligt för mänskligheten i stort att upptäcka den yttersta enande princip som avskaffar åtskillnaden mellan Gud och världen, kropp och själ, jag och andra, människan och naturen. Den franske jesuiten Teilhard de Chardin, vars kosmiska evolutionsmystik kritiserades i Rom, hade rätt då han sade att människosläktet, efter att ha formats i naturen, nu med kulturens hjälp kan styra evolutionsprocessen som det vill – eller rättare sagt, skulle New Age-rörelsen tillägga, kan låta Gud/Gudinnan inom oss göra det genom mänskligheten.

Vad individen beträffar kan varje person förverkliga den gudomliga naturen och förenas med det Enda redan innan den mänskliga historien till slut har nått fram till Punkt Omega. Det kan vi göra genom att tillämpa en eller flera av ett stort antal metoder för förändring av medvetandet som rekommenderas av New Ages förespråkare, under beteckningen ”psykoteknologier”.

New Ages aktiviteter och metoder täcker ett oerhört brett spektrum. Rörelsen har bland annat framgångrikt lyckats föra samman ett stort antal äldre eller samtida rörelser genom att döpa om det de gör – allt från yoga och transcendental meditation till tarokkort, kontakt med andar genom medier och svart magi. Allt detta kan betraktas som användbara psykoteknologiska redskap vars ”verkliga” syfte är att uppfylla New Ages målsättning, och vars ”verkliga” grund är New Ages filosofi. Till dem jag redan har nämnt kan jag tillägga känslopåverkande musik, hypnos, sinnesvidgande droger, fasta och/eller vegetarianism, krigskonster och (lånat från scientologikyrkan och Unification Church) seminarier avsedda att utplåna tidigare värderingar och i stället inpränta New Ages uppsättning.

Det gemensamma inslaget i New Ages sätt att beskriva dessa psykoteknologier tycks vara deras syn på den mänskliga hjärnan. Enligt New Age finns den energi som gör det möjligt för oss att transcendera i högra hjärnhalvan. Man vet att denna är mer inriktad på intuitiva reaktioner, medan den vänstra mer ägnar sig åt resonemang. Enligt New Age måste man, för att uppnå det gudomliga, eliminera de gränser som hjärnans vänstra halva ställer upp och som bär ansvaret för rationalismen och försöket att teknologiskt kuva naturen, och i stället bara tänka med högra halvan, som är sätet för den intuitiva kunskapen och kreativiteten. Förmågan att skilja mellan sant och falskt, verkligt och illusoriskt, betraktas av New Age som en pseudoförmåga.

Medvetandet skapar allt

New Age hävdar att själva medvetandet skapar sanningen och verkligheten – eftersom naturen förändras beroende på hur sinnet tänker sig den. Även här åberopar den vissa naturvetenskapliga upptäckter, och i synnerhet Werner Heisenbergs osäkerhetsprincip. Enligt denna kan vissa atompartiklars läge och hastighet aldrig bestämmas exakt eftersom iakttagaren, eller i varje fall hans apparatur, påverkar dem. New Age utvidgar denna ide och säger att medvetandet skapar det som är sant och verkligt. Som en representant har uttryckt saken:

”Hela det fysiska universum är ingenting annat än mönster av neuronenergi som fyras av i huvudet på oss. Det finns ingen fysisk värld ”där ute”. Medvetandet skapar allt.”

Genom att här utnyttja neuropsykologin och kärnfysiken kan New Age hävda att deras rörelse har fört samman naturvetenskapen och religionen, som varit åtskilda sedan Darwin eller till och med Galilei.- På så vis uppmuntras anhängarna också att påstå att mänskligheten faktiskt genom sin tanke kan skapa gudar, gudinnor och många andra slags varelser, som betraktas som själens utvecklingar eller förändringar. Reinkarnationstron är nästan allmän inom New Age, och den betraktas som vetenskapligt legitimerad, bland annat märks det i den procedur som kallas reinkarnationsterapi, och som syftar till att bota genom att verifiera reinkarnationen i enskilda fall.

Ursprung?

Hur har, i en civilisation där den ortodoxa kristendomen håller på att försvinna, en sådan samling begreppsmässig bråte kastats upp på världens stränder? New Age-rörelsen representerar en rad sammanstrålande importer, återupplivanden och motkulturer i Västeuropa och Nordamerika under det senaste seklet.

På 1800-talet, och i synnerhet under dess avslutande decennier, översattes de östasiatiska religionernas mystiska texter till tyska, franska och engelska. Hos taoismen fann New Age sin doktrin om de oföränderliga principerna bakom den skenbara världen. Från hinduismen och buddhismen inhämtades reinkarnationsläram, fast New Age till skillnad från hinduismen normalt bara tror på en progressiv reinkarnation mot högre psykiska former, och fast den till skillnad från buddhismen erkänner ett självidentiskt underlag som lever vidare genom en rad på varandra följande omvandlingar, och inte bara ett mönster av egenskaper som gör detta.

Från spiritualismen, som man vanligen anser uppstod 1848 i Hydesville, New Jersey, med vissa mystiska knackningar som sades framföra ett budskap från en mördad gatuförsäljare som hade begravts i en källare, hämtar New Age sin uppmuntran av mediumistisk kontakt med andar. Rörelsen kallar detta för ”transkanalisering”, och försvarar det med den datavetenskapsliknande grunden att varje del av det enda väsendet, när denna del växer och blir medveten, kan fa ”tillgång” till vem som helst av oss andra.’ Från Christian Science lånade New Age föreställningen om andens makt över materien, och från teosofin och antroposofin – två synkretistiska blandningar av österländska och västerländska källor – tog rörelsen upp tanken på en astralkropp eller ”aura”, som ger uttryck åt varje individs andliga identitet och möjliggör utanför kroppen-upplevelser, resor i tid och rum och så vidare.

I relativitetsteorin och kvantmekaniken, den ”nya fysiken”, upptäckte New Age sin vetenskapliga apologi – det experimentellt väckta behovet att betrakta världen som en odelad helhet där alla föremålen i själva verket är facetter av en enda totalitet.”

Av feminismen har New Age lärt sig att symbolisera den yttersta principen med ”gudinnan”. Ekologin och det nyvaknade intresset (i USA) för de gamla indianreligionerna inspirerade rörelsens program för att utnyttja naturens energier, som man anser ryms i djurens instinktiva krafter och även i ickelevande former som kristaller, och som kom att återupplivas som häxkonst.

Från sextiotalets hippierörelse hämtade New Agerörelsen föreställningen om det utvidgade medvetandet som nyckeln till en ny tidsålder av fred och glädje, och dess experimenterande med hallucinogena droger, medan ”feely-squealy”-sessionerna, som populariserades av sjuttiotalets ”human potential”rörelse gav New Age dess grundläggande psykologi – om människans ursprungliga godhet, med självförverkligandet som psykets ändamål.

I slutet av åttiotalet kunde man lägga till iden om en ny världsordning, som möjliggjorts av att det kalla kriget mellan kommunisterna och Västvärlden tog slut. New Age-rörelsen gick in för sådana etiskpoli-tiska ideér som att en allmän kärnvapennedrustning, och ett slut på världssvälten, skulle åstadkommas genom en världsregering, bemyndigad att inspektera (eventuella kärnvapen) och beskatta (för att jämna ut den ekonomiska skillnaden mellan rika och fattiga länder) hela planeten, och inspirerad av en eklektisk världsreligion – New Age.

Rekonstruerad hedendom

Det första och viktigaste resultatet av New Age-rörelsens framgångar hittills är ett återupplivande av hedendomen – eller rättare sagt nyhedendomen, en rekonstruerad hedendom, vissa moderna människors föreställning om hur olika slags hedendom kan ha sett ut. En populär form är dyrkandet av Moder jord. Jorden, hävdar man, är en gudinna som har skadats av den mänskliga civilisationens utbredning och som nu hotar mänskligheten (eller rättare sagt manligheten) med hämnd, med vulkanutbrott, jordbävningar och ovanliga klimatmönster. De som dyrkar Moder Jord ser henne som en medveten varelse, Gaia, med ett sinne som deltar i det kosmiska eller allomfattande sinnet. Som en ekofeminist har uttryckt saken:

”Vi skulle inte ha varit intresserade av en Jahve i kjol, en avlägsen, oengagerad, dominerande gudom som råkade vara kvinna. Det kosmologiskt hälsosamma och läkande var upptäckten av det gudomliga som immanent i och kring oss. Det fascinerande var den heliga gudinnans förbindelse i sina många gestalter med totemdjur och -växter, heliga lunder, livmoderliknande grottor, menstruationernas månrytm, den extatiska dansen, upplevelsen av att känna Gaia, hennes vällustiga former och fruktbara slätter, hennes flödande vatten som ger liv, hennes djur som lärare.”

Andra har försökt återuppliva mer kulturspecifika hedendomsformer från det förflutna, till exempel grekisk, egyptisk eller fornnordisk religion, och druidismen.

En annan, och besläktad, konsekvens av New Age har varit ett uppsving för häxkonst, astrologi, ockultism och satanism, inslag som hittills i det västerländska samhället ansetts ligga på randen till det sinnesrubbade, antingen fnoskigt eller depraverat, men som nu gör anspråk på en mer central ställning tack vare den respekterade ställning de fått under New Ages metafysiska, mystiska och kvasivetenskapliga paraply. Med hjälp av den öppning som ges genom erkännandet av goda och sanna inslag i andra världsreligioner (inklusive ”primitiva” eller ”traditionella’ sådana) i Nostra Aetate, Andra Vatikankonciliets dokument om dialog med sådana religioner, har representanter för New Age-rörelsens häxkonst, wicca, till och med skaffat sig tillträde till katolska institutioner. Jag tänker här på Fr Matthew Foxs Institute of Spirituality vid Holy Names College i Oakland, Kalifornien, där en viss Starhawk utlägger dyrkan av en behornad gud (Pan) och av den treeniga gudinnan, på samma gång jungfru, stor moder och klok gammal gumma, som syns på framsidan till Fox’ senaste publikation, Creation Spirituality.

För det tredje har New Age stött tanken att religion inte handlar om att dyrka en skapare, erkänna förlossningen genom en frälsare och behovet av helgelse genom Guds ande – allt detta förutsätter att människan är en skapelse, och inte bara en skapelse utan en fallen skapelse, och inte bara en fallen skapelse utan en ohelgad skapelse, åsikter som nu anses kränka den kosmiska humanism som den moderna människan söker (vilket är orsaken till att Fox öser ett alldeles särskilt gift över dogmen om arvssynden). I stället handlar religion om att öka sina egna mojligheter, om att uppfylla vår gudomliga potential så att vi uppnår högsta möjliga nivå både av tillvaro och lycka, förenade med resten av mänskligheten och kosmos – med vilka vi i vilket fall som helst redan är ett, under vår gudomliga aspekt.

På så sätt har New Age bidragit till marginaliseringen av den historiska kristna kyrkan. Som Petra Kelly, en av grundarna av det tyska miljöpartiet och före detta katolik, hävdar:

”Jag behöver inte någon auktoritär manlig institution som hjälper mig att söka min egen inre sanning eller gudar och gudinnor av kosmisk energi och ljus-kärlek.”

En sådan marginalisering berör också Jesus Kristus själv, eftersom historiens Jesus och ortodoxins Kristus av New Age-rörelsen sätts åt sidan till förmån för deras egen fantastiska, esoteriska Jesus. New Age stöder inte bara sådana moderna forskare som Elaine Pagels, som betraktar gnosticismen med dess androgena gud och dess jämställande av kunskap om sig själv med kunskap om Gud, som en legitim tolkning av det ursprungliga evangeliet. Rörelsen spekulerar också kring Jesu arton ”förlorade år”, mellan hans besök i templet vid tolv års ålder och hans verksamhet från trettio, som Nya Testamentet inte säger någonting om. Vanligen hävdar de att Jesus reste österut (till Persien, Indien eller Tibet), och att han där lärde sig den Endes esoteriska mysterier, som hans gnostiska lärjungar sedan förde vidare.” Hur som helst begränsas New Age-rörelsens intresse för Jesus av att man betraktar honom som en av många gurus eller ”uppstigna mästare”, vilka uppnått ett medvetande som de som nu lever kan koppla in sig på.

En katolsk kritik

Vi kan inte instämma i det påstående som framförts av Fox och hans brittiske värd, (anglikanske) kyrkoherden i St James’ Church på Piccadilly, att Andra Vatikankonciliets uppskattande ord om vissa drag hos traditionella religioner med rätta kan utsträckas till New Age (därför att det som konciliet vördade hos dessa religioner i själva verket var deras spår av en tro på en högsta ”höggud”, en kvarleva av den adamitiska uppenbarelsen som är den absolut sista ingrediens som New Age skulle kunna tänka sig att tillsätta i sin synkretistiska soppa), men vi kan ändå följa konciliets exempel och först notera några positiva punkter. Hit måste vi förvisso räkna New Age-rörelsens förkastande av materialismen, dess engagerade meditation, dess tro på människoandens kreativitet och dess krav på en omvandling av människorna sådana de nu är.

Negativt måste vi först nämna New Ages förnekande av Gud som skapare, förlossare och heliggörare, och av Guds ords unika inkarnation i Jesus Kristus, vars mission fortsätts i den kyrka han grundade. För det andra har vi New Ages Prometheusliknande eller titaniska människodoktrin, och den därav följande utopiska synen på mänsklig strävan – vilken kommer till synes inte minst i dess oreserverade bifall till iden om en enda, allsmäktig världsstat. (Om än vägledd av en New Age-elit.

En kristen kommentator har här anmärkt att Babels torn, Bibelns symbol för människans bristfälliga självförgudning, förmodligen var ett kosmiskt tempel förbundet med astrologi!)” För det tredje New Ages irrationalism, dess förkastande av det som man uppfattar som allt vänsterhalvstänkande, dess omfattande eller åtminstone tolererande av en kuslig och märklig rad ockultistiska, astrologiska och spiritistiska trossatser, och dess uppmuntran att låta människor fatta livsavgörande beslut med hjälp av sådana metoder som enneagram (en symbol bestående av nio rader, vilken sägs ha uppfunnits av centralasiatiske matematiker på 1400-talet och som anses tolka både användarens personlighet och kommande händelser). Slutligen har vi också den lilla frågan om New Ages etiska relativism, och dess likgiltighet inför många viktiga moralfrågor. Kännetecknande nog låter New Age-rörelsen sig inte bekymras av självmord – helt enkelt ett beslut att fortsätta till en annan kropp – och abort, eftersom själen ju alltid kan gå in i ett nytt foster. I fråga om sexualmoralen bekräftar de dessutom bara vår tids eftergivenhet ur en ny synvinkel. Som en New Age-källa, The Wellness Workbook, uttrycker saken:

Vi väljer att ha sex med varandra om det stärker våra känslor av förening med allt det som är.

En avslutande fråga

Är New Age-rörelsen Antikrist? Detta är en fråga som konservativa fundamentalister i de protestantiska kyrkorna har börjat ställa sig på sista tiden. Om man accepterar att Antikrist är en analog verklighet, där olika rörelser eller gestalter kan deltaga i olika stor utsträckning, så är frågan långt ifrån helt obefogad. Poängen med Antikrist är att även om han helt och hållet är Kristi motståndare, och även om hans inflytande går diametralt motsatt Kristi frälsningsverk, så påminner han ändå om Kristus i vissa avseenden – faktiskt i tillräckligt hög grad för att han skall verka rimlig för de trogna. New Ages bild av människans framtid-ett högre medvetande, där alla religioner (utom dogmatisk tro) försonas, och där alla män och kvinnor förenas i kosmisk harmoni, välsignade med oerhört utökade psykiska krafter, och organiseras av en enda världsregering som har gjort rent hus med alla större samhällsproblem – den bilden påminner i anslående grad om en modern apokalyps, The Lord of the World, skriven 1907 av Cambridgeprästen Robert Hugh Benson. Kanske får jag till slut citera min egen sammanfattning av romanens budskap:

Huvudmotivet i denna bok är en rent naturlig civilisations trots mot det övernaturliga. I den framtid som boken beskriver har mänskligheten praktiskt taget enats, utan någon hänvisning till en personlig Gud. En humanistisk naturalism behöver inte hävdas, eftersom den överallt tas för given… Framtidens människa är krönet på en värld där det gudomliga är immanent och utvecklas panteistiskt i naturen. Denna framtidsmänniska erkänner i Antikrist sin egen gemensamma gudanatur, och hon faller ned i tillbedjan inför den i vilken människans gudomlighet äntligen har blivit uppenbar… Enligt Benson är den mest framgångsrika form som det onda kan ta sig den mest subtila: motstånd mot nåden i namn av den naturliga fulländningens självtillräcklighet. Benson varnade att om vi inte längre kan skilja mellan lycka och helighet, så har vi alla dukat under för Antikrist. Ändå såg han med jämnmod fram mot risken för ett nyhedniskt avfall i stor skala från katolska kyrkan, ty han insåg att kyrkans enda varaktiga seger ligger i… Kristi återkomst.” Kusligt, inte sant?