av JOHN SJÖGREN
När jag anländer till bokmässan på fredagen behöver jag inte gå många steg innan jag hamnar i Veritas och Katolsk bokhandels gemensamma monter. Där, alldeles nära ingången till den stora mässhallen, snett mittemot Svenska Dagbladets och Daidalos montrar, har den så länge jag kan minnas legat. Omöjlig för varje mässbesökare att missa.
Det finns en poäng med att vara just här, berättar Peter Eggertz från Katolsk bokhandel. Annars är de flesta kristna och kyrkligt anknutna förlag samlade kring Svenska kyrkans populära Se Människan-scen en trappa upp. Bokmässans kyrktorg. Men Peter säger att de vill vara precis här; mitt i den stora variationen av utställare, mitt i kulturen så att säga, där den stora strömmen av människor rör sig. Hit har mässdeltagare i många år sökt sig för att kunna köpa böcker med katolsk anknytning, samtala med de närvarande från förlag och bokhandel samt, inte minst, få sig ett gratisex av Signum. I år har man också för första gången anordnat samtal i montern. Vilket lockat ännu fler besökare.
När jag kommer till montern hamnar jag mitt i ett samtal mellan Veritas förlagschef Anna Minara Ciardi och Emanuel Sennerstrand om bokmässans med största sannolikhet allra tjockaste bok: Katolsk studiebibel. Samtalet knyter an till ett av de teman som bokmässan i år kretsar kring: Judisk kultur. Sennerstrand lyfter fram kontinuiteten mellan det judiska och det kristna. ”Nya testamentet är egentligen endast en kommentar till den hebreiska bibeln”, säger han.
Mycket av den katolska närvaron på bokmässan är kopplad till det judiska temat. Kardinal Anders Arborelius har, förutom framträdande i Veritas monter, deltagit i två seminarier och samtal om ”Juden Jesus” med bland andra Martin Modéus, ärkebiskop i Svenska kyrkan, Ute Steyer, rabbin i Stora synagogan i Stockholm och Cecilia Wassén, professor i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet. I Veritas monter har pater Dominik Terstriep också presenterat sin bok En kort introduktion till frälsning och Hedvig Larsson och Kristina Hellner samtalat om interreligiös dialog. Peter Eggertz utvärderar initiativet med framträdanden och samtal i montern som mycket lyckat och säger att de förmodligen kommer fortsätta med liknande upplägg kommande år.
Just den interreligiösa dialogen är något som alltmer kommit att prägla bokmässan. Inte bara i år med det judiska temat, utan också med den muslimska närvaro som vuxit under senare år. Biskop Anders besökte under bokmässan också montern ”Fråga en muslim”, ett initiativ som i år kändes extra angeläget med tanke på den senaste tidens koranbränningar. Ett ämne som så klart debatterades på ett antal scener runtom på bokmässan.
Kanske är det bara utifrån mitt eget begränsade perspektiv, men min upplevelse är att bokmässan i år präglades av en ovanlig hunger efter andliga och existentiella samtal samt ett genuint intresse för det religiösa och heliga. Själv var jag där för att i olika sammanhang samtala om min bok om ett av 1900-talets största katolska författarskap: J. R. R. Tolkien. Av naturliga skäl kom samtalen att kretsa kring stora teologiska och filosofiska frågor. Men även runt middagsborden och på festerna om kvällarna var det religion och andlighet som hela tiden dök upp i samtalen. Ett exempel: Jag sitter i hotellbaren i anslutning till mässlokalen. En journalist från Sveriges Radio kommer fram till mig och säger: ”Jag är brinnande ateist. Men självklart tror jag på Gud.” Ett öppenhjärtigt samtal om religion och tro utvecklar sig som jag föreställer mig knappast varit möjligt för tio eller femton år sedan, i den då sekulära kulturens hegemoni.
Ytterligare katolsk närvaro på bokmässan utgjordes av Jon Fosse, den norske författaren och dramatikern som är aktuell på svenska med den sista delen av Septologin i vilken författarens egen resa till katolska kyrkan gestaltas. Själv hade jag inte möjlighet att närvara vid hans seminarium. Men en vän, som är en stor beundrare av den alldeles färska Nobelpristagaren, vågade sig efter framträdandet fram för att få en bok signerad. Min vän nämnde den sakrala känslan i språket. ”Åh”, säger Fosse, ”mässan och liturgin betyder så mycket för mig!” Förutom sitt namn tecknade Fosse en liten Jesusfisk i min väns bok.
Varje bokmässa har givetvis även sina samtalsämnen av mer skvallerartad och sensationslysten karaktär. Jag kan inte låta bli att tänka att ett av årets mest frekventa samtalsämnen i mingel och på mässgolv bar på en viss katolsk prägel. För bland författare och besökare pratades det så klart en hel del om katoliken och Signummedarbetaren Lapo Lappins artikel i Kvartal som med hjälp av stilometri och AI visat att Pascal Engman med stor sannolikhet författat ett par av Camilla Läckbergs böcker. Det är inte utan att man känner en viss stolthet över att mannen bakom två av årets stora kulturjournalistiska scoop fostrats i bland annat Signums spalter.
Vad jag ur kyrklig synpunkt mest bär med mig från bokmässan är dock en positiv känsla av ekumenisk dialog och interreligiös öppenhet. Svenska kyrkan har länge varit en av de främsta aktörerna på bokmässan och i vanlig ordning avslutar de sina program med en ”litterär gudstjänst” i en av seminariesalarna. Medverkande är jag själv – en pingstvän som konverterat och blivit katolik – och Judith Kiros som har sin bakgrund i en etiopisk katolsk minoritet men som, trots en väldigt stark katolsk prägling i familj och uppväxt, tappat tron. Ändå sitter vi där, i ett provisoriskt gudstjänstrum, och delar de existentiella erfarenheter som läsning och skrivande givit oss.
Innan jag lämnar Svenska mässans sorlande lokaler går jag förbi mina vänner på Artos förlag och säger hej då. Sedan gör jag samma sak hos Fri Tanke, förlaget som i början kanske främst fungerade som sekulärhumanismens tankesmedja men som i dag också i sin breda utgivning inhyser några av landets mest tongivande kristna författare. Man kan komma långt med dialog och ett öppet sinnelag, tänker jag. Det sista jag hör innan jag kliver ut genom dörrarna är den levande klezmermusiken från montern för judisk kultur. Postsekularitetens mångfald har definitivt nått bokmässan.
John Sjögren är kulturskribent och författare.
Ur Signum nr 7/2023.