En smältande glaciär

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

För Tomáš Halík, välrenommerad präst och religionssociolog i Prag, är det en metafor som passar bra i flera hänseenden att jämföra den minskande anknytningen till kyrkan med en smältande glaciär. Det sociokulturella klimatet i Europa har förändrats ”och den typ av kristendom som liknar ett stort, kallt och orörligt isberg smälter fort”, sade Halík i en intervju i S:t Pöltens kyrkliga tidskrift Kirche bunt (nummer 23, oktober). Kristendomens viktigaste strukturer är dock inte de yttre institutionella formerna, som nu befinner sig i kris, ”utan trons djupare dimension, spiritualiteten”. Denna är dock väsentligt stabilare, genom sin djupa förankring i det personliga och kollektiva omedvetna.

Kristen tro visar sig enligt teologen Halíks ord i ritualer och institutioner. ”Spiritualiteten ligger djupare – en levande tro, som omfattar människans inre liv och relationer.” Den samtida krisen där de yttre kyrkliga strukturerna skakas och upplöses kan hjälpa oss ˮatt upptäcka kristendomens djupstruktur, och genom att ett nytt uppvaknande kan det komma till en förnyelse – och inte bara en förnyelse av kyrkanˮ, betonar Halík.

Iakttagelsen att det i dag för många är svårare att tro på något absolut eller ens bara något allmänt sympatiskt, protesterar Halík mot: ˮFör Jesus var bara kärleken absolut.” Angående transcendensen i kristendomen handlar det ytterst om kärlek: ˮom att övervinna den personliga och gruppmässiga (och kyrkliga) egoismen, självupptagenhetˮ. Gud är ˮdet som är heligt i kärlekenˮ – det visar sig i relationer, och inte i dogmatiska formuleringar.

Frågan om vad som utgör kristendomens identitet måste enligt Halík alltid ställas på nytt: ˮDet är inte någon oföränderlig skatt, utan Guds andes vind.ˮ Självklart måste inte reformrörelser reduceras till krav, som avskaffandet av kravet på celibat, eller ordination av kvinnor. ”Dessa ämnen får inte bli tabu, men inte heller övervärderas”, hävdar Halík. ”De ensamma kan inte rädda kyrkan.” Utan att kristendomens andliga och existentiella dimension återuppväcks blir alla försök till institutionell reform gagnlösa.

Påvens stora vision – Halík omtalade i går kyrkan som ˮfältsjukhusˮ och som en gemensam väg – måste ändå begrundas noga och förverkligas på ett kreativt sätt. Franciskus har med rätta sagt att den av honom initierade synodala processen inom världskyrkan måste förbli öppen. Halík: ˮVi måste vara som Abraham, som gav sig ut på en resa med den troendes mod, utan att veta vart han var på väg.”

Fara för en ˮkatolicism utan kristendomˮ

Angående situation i sitt hemland Tjeckien säger prästen Halík att i stora delar av landet är man sedan flera generationer van vid att kyrkans betydelse minskar. Efter slutet av den ˮhårda sekulariseringenˮ under kommunisttiden och en kort period av uppsving vid tiden för kommunismens fall har det förekommit en ˮförsiktig sekulariseringˮ i de flesta västländerna.

ˮDär kyrkan inte var förberedd på denna situation och hade förlitat sig på traditionens tröghet, går processen desto snabbare och grundligareˮ, menar Halík. Den för närvarande ”snabbaste och grundligaste sekulariseringenˮ kan konstateras i Polen. Där används kristendomen – som i Ungern och bland republikanerna i USA – som ˮpolitisk ideologiˮ. Detta leder till en farlig ”katolicism utan kristendomˮ, varnar Halík.

Intervjun för Kirche bunt gjordes med anledning av att Tomas Halíks senaste bok Der Nachmittag des Christentum (Herder 2022) har utkommit. I denna bok analyseras han kristendomens aktuella situation och visar på möjligheter ”till att lyckas uppnå en mogen kristendom”.

Kathpress 2022-10-21

Detta är en nyhetstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

För Tomáš Halík, välrenommerad präst och religionssociolog i Prag, är det en metafor som passar bra i flera hänseenden att jämföra den minskande anknytningen till kyrkan med en smältande glaciär. Det sociokulturella klimatet i Europa har förändrats ”och den typ av kristendom som liknar ett stort, kallt och orörligt isberg smälter fort”, sade Halík i en intervju i S:t Pöltens kyrkliga tidskrift Kirche bunt (nummer 23, oktober). Kristendomens viktigaste strukturer är dock inte de yttre institutionella formerna, som nu befinner sig i kris, ”utan trons djupare dimension, spiritualiteten”. Denna är dock väsentligt stabilare, genom sin djupa förankring i det personliga och kollektiva omedvetna.

Kristen tro visar sig enligt teologen Halíks ord i ritualer och institutioner. ”Spiritualiteten ligger djupare – en levande tro, som omfattar människans inre liv och relationer.” Den samtida krisen där de yttre kyrkliga strukturerna skakas och upplöses kan hjälpa oss ˮatt upptäcka kristendomens djupstruktur, och genom att ett nytt uppvaknande kan det komma till en förnyelse – och inte bara en förnyelse av kyrkanˮ, betonar Halík.

Iakttagelsen att det i dag för många är svårare att tro på något absolut eller ens bara något allmänt sympatiskt, protesterar Halík mot: ˮFör Jesus var bara kärleken absolut.” Angående transcendensen i kristendomen handlar det ytterst om kärlek: ˮom att övervinna den personliga och gruppmässiga (och kyrkliga) egoismen, självupptagenhetˮ. Gud är ˮdet som är heligt i kärlekenˮ – det visar sig i relationer, och inte i dogmatiska formuleringar.

Frågan om vad som utgör kristendomens identitet måste enligt Halík alltid ställas på nytt: ˮDet är inte någon oföränderlig skatt, utan Guds andes vind.ˮ Självklart måste inte reformrörelser reduceras till krav, som avskaffandet av kravet på celibat, eller ordination av kvinnor. ”Dessa ämnen får inte bli tabu, men inte heller övervärderas”, hävdar Halík. ”De ensamma kan inte rädda kyrkan.” Utan att kristendomens andliga och existentiella dimension återuppväcks blir alla försök till institutionell reform gagnlösa.

Påvens stora vision – Halík omtalade i går kyrkan som ˮfältsjukhusˮ och som en gemensam väg – måste ändå begrundas noga och förverkligas på ett kreativt sätt. Franciskus har med rätta sagt att den av honom initierade synodala processen inom världskyrkan måste förbli öppen. Halík: ˮVi måste vara som Abraham, som gav sig ut på en resa med den troendes mod, utan att veta vart han var på väg.”

Fara för en ˮkatolicism utan kristendomˮ

Angående situation i sitt hemland Tjeckien säger prästen Halík att i stora delar av landet är man sedan flera generationer van vid att kyrkans betydelse minskar. Efter slutet av den ˮhårda sekulariseringenˮ under kommunisttiden och en kort period av uppsving vid tiden för kommunismens fall har det förekommit en ˮförsiktig sekulariseringˮ i de flesta västländerna.

ˮDär kyrkan inte var förberedd på denna situation och hade förlitat sig på traditionens tröghet, går processen desto snabbare och grundligareˮ, menar Halík. Den för närvarande ”snabbaste och grundligaste sekulariseringenˮ kan konstateras i Polen. Där används kristendomen – som i Ungern och bland republikanerna i USA – som ˮpolitisk ideologiˮ. Detta leder till en farlig ”katolicism utan kristendomˮ, varnar Halík.

Intervjun för Kirche bunt gjordes med anledning av att Tomas Halíks senaste bok Der Nachmittag des Christentum (Herder 2022) har utkommit. I denna bok analyseras han kristendomens aktuella situation och visar på möjligheter ”till att lyckas uppnå en mogen kristendom”.

Kathpress 2022-10-21

Detta är en nyhetstext.