Europaåret för aktivt åldrande 2012 avslutas snart. Målsättningen har varit att underlätta skapandet av en kultur för aktivt åldrande i Europa, i ett samhälle för alla åldrar.
Några områden har varit särskilt prioriterade: värdighet, självbestämmande och inflytande, deltagande i arbetslivet, deltagande i samhällslivet, hälsobefrämjande aktiviteter samt självständigt boende och boendemiljöer. Folkhälsoinstitutet har arbetat på regeringens uppdrag kring frågorna om hur kommuner och landsting kan arbeta och inte minst hitta och utveckla former för samverkan som gynnar hälsosamt åldrande.
Vi får dock inte glömma att dessa frågor sysselsatt mänskligheten länge. Detta kan också ses mot bakgrund av budet om att hedra sina föräldrar, eller som de otaliga bibliska uppmaningarna om respekt mellan generationerna.
Temat har också uppmärksammats av Sveriges kristna råd genom satsningen Brobygge – om solidaritet mellan generationer. Sådant brobygge kan ses som en form av diakoni, alltså som socialt arbete på Kristi uppdrag – uppdraget till Kyrkan att genom delaktighet, respekt och ömsesidig solidaritet möta varandra i utsatta situationer.
Men till vardags kan situationen förefalla minst sagt spretig och förstärka oron. Den mörkaste sidan av åldrandet har vi tyvärr gjorts bekanta med, och en del inslag kan vara mycket skrämmande. Riskkapitalets härjningar i åldringsvården har ofrivilligt lett till en belysning av frågorna och vikten av att dessa ständigt uppmärksammas och diskuteras. Ja, man kanske till och med skulle säga bevakas. Ett av dessa företag var i fokus i en intensiv rapportering i media och i samhällsdebatt från oktober 2011 till våren 2012. 4 000 artiklar lär ha skrivits under tre månader! Denna rapportering var grunden till både skriftliga frågor och interpellationer i riksdagen. Även flera ansvariga kommunpolitiker kom att uttala sig ifrågasättande. Likaledes har diskussionerna om höjd pensionsålder inte alltid haft positiva förtecken utan bidragit till oro för den som inte orkar utan behöver sin pension.
Detta är inte platsen för allmänna betraktelser om åldrandets villkor, dess biologi eller psykologi. Den saken diskuteras bättre på andra ställen. Problematisering av åldrandet återkommer dock ständigt, utredningarna avlöser varandra. För några år sedan konstaterade enmansutredaren Thorbjörn Larsson att ”Äldre i Sverige behandlas som kroppar utan integritet, utan själsliv och utan intressen” i utredningen Värdigt liv i äldreomsorgen. Promemorian Rätten att få åldras tillsammans offentliggjordes 2011 och följdes av en lagrådsremiss och ändringar i Socialtjänstlagen 2012 och flera andra utredningar görs som rör konsekvenserna av en åldrande befolkning.
I vår tid och vårt sammanhang är den positiva sidan med hög ålder att den livskompetens och kunskap den ger värdesätts mer än tidigare. Plötsligt återupprättas något självklart. Längre tid i arbets- och föreningsliv kan ses som en positiv möjlighet. Osynliga sektorer som alltid burits upp av volontärer har fått en helt annan dignitet och självklar uppskattning än tidigare. Volontärerna har ofta varit seniorer. Å andra sidan tycks ett synsätt fortfarande vara förhärskande, enligt vilket människans värde även efter pensionen mäts i termer av vad hon presterar och producerar. Det är just den faran man velat komma bort från i diskussionerna under Europaåret för aktivt åldrande.
Bengt Säfsten 2012-12-09