Evigt liv på Liljevalchs  

av FREDRIK HEIDING

Installationsvy Evigt liv. © Nobel Prize Outreach. Jone Kvie, Untitled (carrier). Foto: Jean-Baptiste Bérengar.
Installationsvy Evigt liv. © Nobel Prize Outreach. Jone Kvie, Untitled (carrier). Foto: Jean-Baptiste Bérengar.

Vad gjorde astronauterna i samband med månlandningen 1969? Denna och fler andra frågor väcks när man besöker utställningen Evigt liv på Liljevalchs i Stockholm. Arrangören Nobelprismuseet illustrerar i tolv olika rum estetiskt smakfullt den strävan efter att överskrida gränser som ligger i människans natur. Med fantasins hjälp kan hon komma i kontakt med en värld bortom denna. Mänskligheten har under de senaste decennierna dessutom i allt högre grad testat fysikens och biologins gränser på olika sätt. Avancerad teknik och naturvetenskapliga landvinningar har gjort det möjligt att utmana rummets och tidens restriktioner. En gränslös tillvaro bortom tid och rum i vilken i princip allt är möjligt håller på att bli verklig. Liv i evighet, kort och gott. Transcendens, att gå utöver denna värld, kännetecknar också världsreligionerna – tron på det eviga livet hör exempelvis till kristendomens centrala föreställningar. Den kristna traditionen uppfattar Gud, det heliga, som skrämmande och på samma gång fascinerande (mysterium tremendum et fascinosum). Mänsklig civilisation kan numera beskrivas på samma sätt.

Utställningen Evigt liv har en tvärvetenskaplig ansats. Temat belyses ur skönlitteraturens, poesins, konstens, filmens, fysikens, genteknikens, religionens, magins, astronomins, ekonomins, hjärnfysiologins, filosofins, ekologins och livsmedelsproduktionens perspektiv. Museibesökaren möts av evighetsmaskiner, robotar, artificiell intelligens, dataspel, dikter, filmer, konstverk av olika slag, Nobelpristagares kreativa miljö och mycket annat. För att ta till sig allt krävs nog ett eller flera längre besök tillsammans med läsning av den innehållsrika utställningskatalogen; en antologi med lagom långa artiklar och foton. Mårten Björk, högskolelektor i teologi vid Newmaninstitutet i Uppsala, har skrivit ett av bidragen där han erbjuder ett alternativ till definitionen av evighet som något tidlöst. Med hjälp av Einstein, filosoferna Boethius och Henri Bergson samt Nya testamentet lutar Björk mer åt att förstå evighet som samtidighet och fyllt av fullkomligt ändlöst liv.

Installationsvy Evigt liv. Artechouse: Time, Life, and Eternity © Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Bérengar.
Installationsvy Evigt liv. Artechouse: Time, Life, and Eternity. © Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Bérengar.

Vad händer när vi dör? Konstnären Ylva Carlgren har fångat det ljus som vi förmodligen möter i dödsögonblicket. Denna samtida konst berör. Det gör också en filmatiserad scen ur Selma Lagerlöfs roman Körkarlen där en död man (romanfiguren David Holm) vaknar upp. Med dåtidens filmteknik reser sig ett slags transparent skugga av personen med kropp och själ från marken. I ett annat rum i utställningen får besökarna ta del av Nobelpristagaren Arvid Carlssons hjärnforskning. Efter att hjärnans aktivitet avstannat på grund av syrebrist, noterade Carlssons forskningsteam en plötslig intensiv hjärnaktivitet på den uppkopplade bildskärmen. Carlsson tolkar detta som den avlidna personens kontakt med evigheten, en erfarenhet i någon grad av att tiden försvinner.

Kontakten med evigheten, ja Gud som den evige, kan människan också få under själva jordelivet. I en avdelning får museibesökaren möta några som har förlänats med Nobels fredspris. En av dem, Kailash Satyarthi från Indien, berättar i en kortfilm om det riskfyllda fredsarbetet i kampen mot förtryck av barn och unga samt för rätten till utbildning för alla barn. När han ser leendet på barn som befriats från slavarbete är det för honom som en spegelbild av Guds leende. Kulturantropologen Mikael Kurkialas artikel i utställningskatalogen, ”Där miraklen föds: Att sätta sitt eget liv på spel för ett högre värde”, bidrar med en värdefull fördjupning i ämnet.

Mats Hjelm, Where one is the other must be, 2014. Jone Kvie, Untitled (carrier), 2006. © Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Béranger.
Mats Hjelm, Where one is the other must be, 2014. Jone Kvie, Untitled (carrier), 2006.
© Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

En knäfallande astronaut av den norske konstnären Jone Kvie lyfts fram i annonseringen och pryder utställningskatalogens omslag. I detta rum på Liljevalchs kombineras Kvies skulptur med eukaristins sakrament, det som på svenska kallas nattvarden. Budskapet ”där det ena är måste det andra vara” (Where one is the other must be) av konstnären och filmskaparen Mats Hjelm, en neonskylt som 2014 fanns i Uppsala domkyrka, lyser ovanför astronauten. Där den ena av gestalterna – bröd och vin – är måste den andra vara. Betyder det något att astronauten faller på knä och hur ska man förstå kopplingen till Kristi kropp och blod? Varken det ena eller det andra är särskilt långsökt. En av astronauterna som landade på månen 1969, Edwin Buzz Aldrin, tog då i rymden i tacksägelse emot Kristi kropp och blod, som han försiktigt och vördnadsfullt burit med sig från sin församling Webster Presbyterian Church i Houston, Texas. Knäfall är en klassisk kristen böneposition som delas med andra religioner och livsåskådningar.

Världar som ofta upplevs ligga långt ifrån varandra samsas i Evigt liv. Konsten, litteraturen, naturvetenskapen och religionen får plats under samma tak. Ett besök kan verkligen rekommenderas i en utställningslokal vars innehåll pekar bortom tid och rum eller får oss att ana evigheten mitt i tiden för att nu anspela på en bok av karmelitbrodern Wilfrid Stinnisen. Utställningen pågår till den 29 januari 2023.

Fredrik Heiding 2022-11-16

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren är jesuitpater och ingår i tidskriften Signums redaktion.

Utställningskatalog: Nobel Prize Museum, Evigt liv, Liljevalchs & Stockholms stad, 2022.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av FREDRIK HEIDING

Installationsvy Evigt liv. © Nobel Prize Outreach. Jone Kvie, Untitled (carrier). Foto: Jean-Baptiste Bérengar.
Installationsvy Evigt liv. © Nobel Prize Outreach. Jone Kvie, Untitled (carrier). Foto: Jean-Baptiste Bérengar.

Vad gjorde astronauterna i samband med månlandningen 1969? Denna och fler andra frågor väcks när man besöker utställningen Evigt liv på Liljevalchs i Stockholm. Arrangören Nobelprismuseet illustrerar i tolv olika rum estetiskt smakfullt den strävan efter att överskrida gränser som ligger i människans natur. Med fantasins hjälp kan hon komma i kontakt med en värld bortom denna. Mänskligheten har under de senaste decennierna dessutom i allt högre grad testat fysikens och biologins gränser på olika sätt. Avancerad teknik och naturvetenskapliga landvinningar har gjort det möjligt att utmana rummets och tidens restriktioner. En gränslös tillvaro bortom tid och rum i vilken i princip allt är möjligt håller på att bli verklig. Liv i evighet, kort och gott. Transcendens, att gå utöver denna värld, kännetecknar också världsreligionerna – tron på det eviga livet hör exempelvis till kristendomens centrala föreställningar. Den kristna traditionen uppfattar Gud, det heliga, som skrämmande och på samma gång fascinerande (mysterium tremendum et fascinosum). Mänsklig civilisation kan numera beskrivas på samma sätt.

Utställningen Evigt liv har en tvärvetenskaplig ansats. Temat belyses ur skönlitteraturens, poesins, konstens, filmens, fysikens, genteknikens, religionens, magins, astronomins, ekonomins, hjärnfysiologins, filosofins, ekologins och livsmedelsproduktionens perspektiv. Museibesökaren möts av evighetsmaskiner, robotar, artificiell intelligens, dataspel, dikter, filmer, konstverk av olika slag, Nobelpristagares kreativa miljö och mycket annat. För att ta till sig allt krävs nog ett eller flera längre besök tillsammans med läsning av den innehållsrika utställningskatalogen; en antologi med lagom långa artiklar och foton. Mårten Björk, högskolelektor i teologi vid Newmaninstitutet i Uppsala, har skrivit ett av bidragen där han erbjuder ett alternativ till definitionen av evighet som något tidlöst. Med hjälp av Einstein, filosoferna Boethius och Henri Bergson samt Nya testamentet lutar Björk mer åt att förstå evighet som samtidighet och fyllt av fullkomligt ändlöst liv.

Installationsvy Evigt liv. Artechouse: Time, Life, and Eternity © Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Bérengar.
Installationsvy Evigt liv. Artechouse: Time, Life, and Eternity. © Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Bérengar.

Vad händer när vi dör? Konstnären Ylva Carlgren har fångat det ljus som vi förmodligen möter i dödsögonblicket. Denna samtida konst berör. Det gör också en filmatiserad scen ur Selma Lagerlöfs roman Körkarlen där en död man (romanfiguren David Holm) vaknar upp. Med dåtidens filmteknik reser sig ett slags transparent skugga av personen med kropp och själ från marken. I ett annat rum i utställningen får besökarna ta del av Nobelpristagaren Arvid Carlssons hjärnforskning. Efter att hjärnans aktivitet avstannat på grund av syrebrist, noterade Carlssons forskningsteam en plötslig intensiv hjärnaktivitet på den uppkopplade bildskärmen. Carlsson tolkar detta som den avlidna personens kontakt med evigheten, en erfarenhet i någon grad av att tiden försvinner.

Kontakten med evigheten, ja Gud som den evige, kan människan också få under själva jordelivet. I en avdelning får museibesökaren möta några som har förlänats med Nobels fredspris. En av dem, Kailash Satyarthi från Indien, berättar i en kortfilm om det riskfyllda fredsarbetet i kampen mot förtryck av barn och unga samt för rätten till utbildning för alla barn. När han ser leendet på barn som befriats från slavarbete är det för honom som en spegelbild av Guds leende. Kulturantropologen Mikael Kurkialas artikel i utställningskatalogen, ”Där miraklen föds: Att sätta sitt eget liv på spel för ett högre värde”, bidrar med en värdefull fördjupning i ämnet.

Mats Hjelm, Where one is the other must be, 2014. Jone Kvie, Untitled (carrier), 2006. © Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Béranger.
Mats Hjelm, Where one is the other must be, 2014. Jone Kvie, Untitled (carrier), 2006.
© Nobel Prize Outreach. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

En knäfallande astronaut av den norske konstnären Jone Kvie lyfts fram i annonseringen och pryder utställningskatalogens omslag. I detta rum på Liljevalchs kombineras Kvies skulptur med eukaristins sakrament, det som på svenska kallas nattvarden. Budskapet ”där det ena är måste det andra vara” (Where one is the other must be) av konstnären och filmskaparen Mats Hjelm, en neonskylt som 2014 fanns i Uppsala domkyrka, lyser ovanför astronauten. Där den ena av gestalterna – bröd och vin – är måste den andra vara. Betyder det något att astronauten faller på knä och hur ska man förstå kopplingen till Kristi kropp och blod? Varken det ena eller det andra är särskilt långsökt. En av astronauterna som landade på månen 1969, Edwin Buzz Aldrin, tog då i rymden i tacksägelse emot Kristi kropp och blod, som han försiktigt och vördnadsfullt burit med sig från sin församling Webster Presbyterian Church i Houston, Texas. Knäfall är en klassisk kristen böneposition som delas med andra religioner och livsåskådningar.

Världar som ofta upplevs ligga långt ifrån varandra samsas i Evigt liv. Konsten, litteraturen, naturvetenskapen och religionen får plats under samma tak. Ett besök kan verkligen rekommenderas i en utställningslokal vars innehåll pekar bortom tid och rum eller får oss att ana evigheten mitt i tiden för att nu anspela på en bok av karmelitbrodern Wilfrid Stinnisen. Utställningen pågår till den 29 januari 2023.

Fredrik Heiding 2022-11-16

Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren är jesuitpater och ingår i tidskriften Signums redaktion.

Utställningskatalog: Nobel Prize Museum, Evigt liv, Liljevalchs & Stockholms stad, 2022.