Fler än en miljon deltagare i gudstjänst med påven i Bogotá

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I en stor mässa i Bogotá manade påven Franciskus det colombianska samhället till en gemensam nystart. Människorna i Colombia kan lyckas bli ”en verkligt levande, rättvis och solidarisk gemenskap, om de lyssnar till Guds ord och tar det till sig”, sade han på torsdagskväll vid den gudstjänst, som avslutade hans första dag i det sydamerikanska landet. Enligt uppgifter från stadens myndigheter deltog 1,3 miljoner troende i mässan under bar himmel i parken uppkallad efter Simon Bolivar. Man hade väntat att det skulle komma ca 800 000.

I sin predikan anknöt påven till berättelsen om Petri fisketur som ett uppmuntrande exempel för colombianerna. Liksom för den fiskare, som trots allt arbete inte lyckats fånga något, skulle det, enligt Franciskus, vara gagnlöst för colombianerna att fortsätta med sina ändlösa diskussioner och misslyckade försök. Liksom Galiléen var Colombia en gång ett rikt och fruktbart land – men det blev fördärvat av orättvisor, korruption, förakt och ”hämndlystnadens och hatets mörker”.

Men Petrus lämnade allt det bakom sig för att förvandlas till en ny sorts fiskare – och med stor framgång. På liknande sätt kan det i Colombia finnas människor, som skall kunna ta initiativ till freden och livet. ”I Bogota och Columbia är det på väg att växa fram en stor gemenskap, kallad att bli ett kraftfullt nät, som kan samla alla till enhet”, betonade påven. Han uppmanade samtidigt till en särskild insats för att skydda livet, framförallt det svaga livet: det i moderskötet, spädbarnet och den gamla, sjuka och marginaliserade människan.

År 1986 firade Johannes Paulus II en stor mässa i Simon Bolivars park. Vi det tillfället stod minnet av katastrofen i Armero i centrum. I november 1985 blev den staden nästan helt utplånad av en lavin med slam och stenar, och 25 000 människor dog.

Salazar bekräftar kyrkans fredsinsats

Vid slutet av mässan talade Bogotas ärkebiskop Ruben Salazar Gomez inför påven och sade, att kyrkan i Colombia såg som sin plikt att göra en insats för landets försoning. Särskilt att viga sig åt att skydda livet, offren för orättvisa och våld, liksom de fattiga, sjuka och eftersatta i samhället. ”Vi kommer även i fortsättningen att kraftfullt kämpa för att rättvisa och fred skall gälla”, sade kardinalen.

Detta är nödvändigt, eftersom inbördeskriget och våldet har störtat stora delar av Colombias befolkning i fattigdom. Miljoner människor saknar det allra mest grundläggande för ett liv i värdighet, såsom försörjning, hälsa, arbete, tak över huvudet eller ett eget land, sade Salazar. Mot denna bakgrund är evangeliet ”som balsam”, som förmedlar tröst, hopp och fred och det uppmuntrar till en solidarisk insats för landets framtid.

Möte med Venezuelas biskopar

Efter mässan hälsade påven Franciskus på de båda venezuelanska kardinalerna Baltazar Porras Cardozo och Jorge Urosa Savino, liksom på ytterligare tre biskopar från grannlandet, och han hade ett kort samtal med dem. Tillsammans med andra kyrkoledare hade de blivit inbjudna att delta i mässan av den colombianska biskopskonferensen. För att förebygga spekulationer hade Vatikanen i förväg betonat, att det inte skulle bli något formellt möte mellan påven och de venezuelanska biskoparna.

Inför torsdagsmässan förklarade kardinal Urosa, att han skulle informera påven om den ”verkligt förtvivlade situationen” i Venezuela. Han pekade då på den humanitära krisen, men talade också om det ”allvarliga politiska läget”. Enligt kardinalen gör Venezuelas president Maduro allt för att upprätta ett totalitärt och marxistiskt system.

I onsdags under sin resa till Colombia uppmanade påven Franciskus själv till bön för Venezuela. Landet måste komma till en ”god stabilitet” och till en dialog mellan alla parter, sade han till de medföljande journalisterna. Medan man flög över Venezuela sände han, såsom han brukade vid liknande tillfällen, ett telegram med en hälsning till landets president. Denna gång avvek emellertid orden i telegrammet från standardformuleringen och påven manade till nationell enhet och uppmanade alla att handla enligt rättsstatens principer. Han bad, ”att alla i landet skulle bereda väg för solidaritet, rättvisa och endräkt”, skrev han till president Maduro.

Påven: ”Jag är mycket sårbar.”

När påven lämnade Simon Bolívars park i riktning mot den apostoliska nuntiaturen, överraskades gudstjänstbesökarna av ett stort fyrverkeri, följt av en konsert, där många berömda colombianska musiker deltog.

Liksom vid sin ankomst på förmiddagen mottogs påven på torsdagskvällen framför nuntiaturen av en stor folkmassa, och bland de väntande fanns några äldre, studenter, musiker och människor olika funktionshinder. En flicka i en grupp kvinnor med Downs syndrom vände sig till påven med ett budskap och bad honom göra en insats för att ”sårbarhet” skall bli erkänt som ett ”väsentligt kännemärke för mänsklighet”.

Påven blev synbart berörd, besinnade sig och bekände: ”Jag är själv mycket sårbar. Vi är alla sårbara.” Han uppmanade till respekt för sårbarhet och att den skall behandlas med ömhet; så kan denna mänskliga egenskap bringa ”frukter till de andra”.

Kathpress 2017-09-04

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I en stor mässa i Bogotá manade påven Franciskus det colombianska samhället till en gemensam nystart. Människorna i Colombia kan lyckas bli ”en verkligt levande, rättvis och solidarisk gemenskap, om de lyssnar till Guds ord och tar det till sig”, sade han på torsdagskväll vid den gudstjänst, som avslutade hans första dag i det sydamerikanska landet. Enligt uppgifter från stadens myndigheter deltog 1,3 miljoner troende i mässan under bar himmel i parken uppkallad efter Simon Bolivar. Man hade väntat att det skulle komma ca 800 000.

I sin predikan anknöt påven till berättelsen om Petri fisketur som ett uppmuntrande exempel för colombianerna. Liksom för den fiskare, som trots allt arbete inte lyckats fånga något, skulle det, enligt Franciskus, vara gagnlöst för colombianerna att fortsätta med sina ändlösa diskussioner och misslyckade försök. Liksom Galiléen var Colombia en gång ett rikt och fruktbart land – men det blev fördärvat av orättvisor, korruption, förakt och ”hämndlystnadens och hatets mörker”.

Men Petrus lämnade allt det bakom sig för att förvandlas till en ny sorts fiskare – och med stor framgång. På liknande sätt kan det i Colombia finnas människor, som skall kunna ta initiativ till freden och livet. ”I Bogota och Columbia är det på väg att växa fram en stor gemenskap, kallad att bli ett kraftfullt nät, som kan samla alla till enhet”, betonade påven. Han uppmanade samtidigt till en särskild insats för att skydda livet, framförallt det svaga livet: det i moderskötet, spädbarnet och den gamla, sjuka och marginaliserade människan.

År 1986 firade Johannes Paulus II en stor mässa i Simon Bolivars park. Vi det tillfället stod minnet av katastrofen i Armero i centrum. I november 1985 blev den staden nästan helt utplånad av en lavin med slam och stenar, och 25 000 människor dog.

Salazar bekräftar kyrkans fredsinsats

Vid slutet av mässan talade Bogotas ärkebiskop Ruben Salazar Gomez inför påven och sade, att kyrkan i Colombia såg som sin plikt att göra en insats för landets försoning. Särskilt att viga sig åt att skydda livet, offren för orättvisa och våld, liksom de fattiga, sjuka och eftersatta i samhället. ”Vi kommer även i fortsättningen att kraftfullt kämpa för att rättvisa och fred skall gälla”, sade kardinalen.

Detta är nödvändigt, eftersom inbördeskriget och våldet har störtat stora delar av Colombias befolkning i fattigdom. Miljoner människor saknar det allra mest grundläggande för ett liv i värdighet, såsom försörjning, hälsa, arbete, tak över huvudet eller ett eget land, sade Salazar. Mot denna bakgrund är evangeliet ”som balsam”, som förmedlar tröst, hopp och fred och det uppmuntrar till en solidarisk insats för landets framtid.

Möte med Venezuelas biskopar

Efter mässan hälsade påven Franciskus på de båda venezuelanska kardinalerna Baltazar Porras Cardozo och Jorge Urosa Savino, liksom på ytterligare tre biskopar från grannlandet, och han hade ett kort samtal med dem. Tillsammans med andra kyrkoledare hade de blivit inbjudna att delta i mässan av den colombianska biskopskonferensen. För att förebygga spekulationer hade Vatikanen i förväg betonat, att det inte skulle bli något formellt möte mellan påven och de venezuelanska biskoparna.

Inför torsdagsmässan förklarade kardinal Urosa, att han skulle informera påven om den ”verkligt förtvivlade situationen” i Venezuela. Han pekade då på den humanitära krisen, men talade också om det ”allvarliga politiska läget”. Enligt kardinalen gör Venezuelas president Maduro allt för att upprätta ett totalitärt och marxistiskt system.

I onsdags under sin resa till Colombia uppmanade påven Franciskus själv till bön för Venezuela. Landet måste komma till en ”god stabilitet” och till en dialog mellan alla parter, sade han till de medföljande journalisterna. Medan man flög över Venezuela sände han, såsom han brukade vid liknande tillfällen, ett telegram med en hälsning till landets president. Denna gång avvek emellertid orden i telegrammet från standardformuleringen och påven manade till nationell enhet och uppmanade alla att handla enligt rättsstatens principer. Han bad, ”att alla i landet skulle bereda väg för solidaritet, rättvisa och endräkt”, skrev han till president Maduro.

Påven: ”Jag är mycket sårbar.”

När påven lämnade Simon Bolívars park i riktning mot den apostoliska nuntiaturen, överraskades gudstjänstbesökarna av ett stort fyrverkeri, följt av en konsert, där många berömda colombianska musiker deltog.

Liksom vid sin ankomst på förmiddagen mottogs påven på torsdagskvällen framför nuntiaturen av en stor folkmassa, och bland de väntande fanns några äldre, studenter, musiker och människor olika funktionshinder. En flicka i en grupp kvinnor med Downs syndrom vände sig till påven med ett budskap och bad honom göra en insats för att ”sårbarhet” skall bli erkänt som ett ”väsentligt kännemärke för mänsklighet”.

Påven blev synbart berörd, besinnade sig och bekände: ”Jag är själv mycket sårbar. Vi är alla sårbara.” Han uppmanade till respekt för sårbarhet och att den skall behandlas med ömhet; så kan denna mänskliga egenskap bringa ”frukter till de andra”.

Kathpress 2017-09-04