Före och efter 24 februari 2022

av FLORENCE VILÉN
Om ni hade frågat mig någon gång före februari månad i år vem som är president i Ukraina hade jag svarat: ”Ingen aning.”

Och då har jag ändå besökt landet några år tidigare med två kunniga kamrater. Jättefin resa till Kiev och Odessa, fullt av renoverade katedraler och ljuvliga hus från jugend, teatrar med västerländsk repertoar, såg Madame Butterfly i utmärkt uppsättning på operan, fullt av restauranger med god västlig mat (fast även sådana med medvetet sovjetisk touch) och skyltar med europeiska namn på affärerna. Och så vidare. Alldeles tydligt ett land som ville tillhöra Europa, och jag tänkte med en liten suck: Men det kan de ju inte, som de ligger.

Sedan kom kriget, och jag började titta på nyheter och stötte på något tal av Zelenskyj som imponerande väldigt på mig och hörde sedan hans tal till svenska riksdagen, som var mästerligt i sin blandning av honung och vasst stål. Och så var jag fast på nätet och letade efter vettiga sajter om honom – Ukrainas president har en egen hemsida, på tre språk, med ett antal tal på engelska och en lång rad videor med hans tal, alla dock på ukrainska (utom kanske någon gång på ryska) så jag undrar om/hur man har dubbat talen till västliga makter som ju bevisligen hölls på engelska.

En talare med sådan känsla för vad åhörarna bör höra och ett till synes så enkelt, naturligt och spontant sätt att framföra dem, samtidigt med en glödande intensitet hos den som för en kamp på liv och död för sitt land, där varje ukrainare är viktig för honom personligen – och hela hans framtoning med de dygder som inte varit moderna på länge: tapperhet, medkänsla, handlingskraft, sanning. Därtill en okuvlig tilltro till världens tappraste folk, som han kallar det.

Och hur blev han denne statsman i ett land som han verkligen har satt på kartan! Man kan som svensk se det på teve, svt play, som ger hela den grupp program som sammanfattas under titeln Folkets tjänare. Bara att antyda att politikerna är (borde vara) detta! Märkligt nog varnar tv varje gång att detta program är olämpligt för barn. Detta skulle vara löjligt om det inte också visade en brist på omdöme som är allvarlig. Som underton under hela detta vilda och brokiga uppbåd av grov komik och politisk satir – vassare än den okunnige inser – finns ett moralfilosofiskt medvetande. Enkelt sagt: hur ska en hederlig människa leva i en ohederlig värld?

Signum har tidigare diskuterat Harry Potter ur ett sådant perspektiv. Jag har försökt göra det kring Tolkien. Här finns nu ett material att begrunda från den skruvade realismen hos Zelenskyj. Komikern som blev statsman visar sina rötter här, mitt bland alla skratten (jag har inte skrattat så gott på mycket länge, och det hade jag aldrig väntat mig).

För varje ny sida jag hittar hos honom är jag ännu mer imponerad. Och fascinerad.

Kanske är det kusligt att man först inför en sådan fara som den Ukraina befinner sig i genom media får möta en människa som personifierar allt det som är beundransvärt i vår världsbild. Kennedy var skicklig på att förmedla något liknande, men det förbleknar inför denne man som från krigets första dag visar sig endast i de enklaste arbetskläderna för en soldat, utan minsta lilla epålett eller medalj, en man som uppträder som representant för sitt folk, hela det folk som strider, och vet ut i minsta skäggstrå hur han ska förmedla detta i sitt yttre. Skenet bedrar inte.

Jag tänker på Moses som får ett uppdrag som verkar ganska hopplöst men där Gud insisterar. Och på Atlas som bär himlavalvet på sina skuldror.

Florence Vilén 2022-04-29

Detta är en opinionstext.