Fyra martyrer saligförklaras i dag

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av CHARLES CÂMARA
I dag den 22 januari 2022 saligförklaras fyra martyrer i El Salvador. De fyra är jesuitpater Rutilio Grande och franciskanpater Cosma Spessotto, samt lekmännen Manuel Solórzano och Nelson Rutilio Lemus. Den katolska kyrkan erkänner deras död som en martyrdöd. De dödades för att de vågade vittna om sin kristna tro genom att omsätta i praktiska gärningar Jesu lära att Gud älskar alla, rika som fattiga, och för att de fördömde den salvadoranska statens orättvisor mot landets fattiga och marginaliserade. Morden utfördes av landets fruktade dödsskvadroner mellan 1977 och 1980.

Jesuitpater Rutilio Grande. Foto: Wikimedia commons.

De två ordensprästerna verkade i en särskilt turbulent tid i El Salvador. Samhället var präglat av våld och orättvisor, med undermålig demokrati, korruption och bristande respekt för mänskliga rättigheter. Också den salvadoranska katolska kyrkan befann sig i en turbulent tid med nya idéer som blåste från internationellt håll. I det hela var kyrkan präglat av konservatism, i vilken en strikt hierarkisk ordning gällde. Någon synodal relation fanns inte. Kyrkans hierarki lyssnade inte särskilt mycket på lekfolket; paternalism rådde. Gemene salvadoraner var vana vid det. Och den ekonomiska och politiska eliten i landet var nöjda med det, som uppskattade en kyrka som ägnar sig åt det ceremoniella och att förmedla de heliga sakramenten, men inte har åsikter om samhällsordningen.

Franciskanpater Cosma Spessotto. Foto: Wikimedia commons.

Dock ifrågasatte de två prästerna Grande och Spessotto – visserligen på olika sätt – denna syn på kyrkans position i samhället och prästernas roll i evangelisationsprocessen. I stället verkade de för en kyrka som lyssnar till lekfolket, värnar om de fattiga och försvarar mänskliga rättigheter. De hade stöd i denna syn såsom det hade artikulerats under Andra Vatikankonciliet och i den latinamerikanska biskopskonferensen (CELAM) under 1960-talet. Dock fick de inget gehör från den salvadoranska kyrkans ledning, som fann sådana tankar och handlingar besvärande.

Likväl fortsatte de två prästerna att verka på gräsrotsnivå genom att bilda kristna basgrupper, organisera bibelstudier bland de fattiga församlingsmedlemmarna och stödde de att förstå trons innebörd, framför allt att det inte är Guds vilja att de ska leva i fattigdom. På olika sätt engagerade sig också de två prästerna för att förbättra de fattigas livssituation, framför allt genom att öka deras kunskaper om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Varken staten eller storgodsägarna uppskattade detta då de såg sina privilegier hotade.

Vid många tillfällen uppmanades de två prästerna att upphöra med sitt missionsarbete, vilket ansågs uppvigla folket mot staten. De två prästerna fick också motta flera dödshot, men orädda fortsatte de ändå att försvara de fattiga och marginaliserade. Till slut dödades fader Grande, tillsammans med sina två medarbetare, Manuel Solórzano och Nelson Rutilio Lemus, den 12 mars 1977. Och fader Spessotto dödades den 14 juni 1980, tre månader efter mordet på ärkebiskop Oscar Romero, som helgonförklarades 2018.

Nu har kyrkan saligförklarat de två ordensprästerna och de två lekmännen. De vågade vittna om Kristus på ett konkret sätt, genom sina handlingar, och dödades för det. De ansåg att kyrkan är till för alla, och att Guds rike redan är här genom Jesu första ankomst och ska fortsätta byggas vidare i samarbete med Gud, så att alla får ta del av det gemensamma goda.

Charles Câmara 2022-01-22

Detta är en opinionstext.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av CHARLES CÂMARA
I dag den 22 januari 2022 saligförklaras fyra martyrer i El Salvador. De fyra är jesuitpater Rutilio Grande och franciskanpater Cosma Spessotto, samt lekmännen Manuel Solórzano och Nelson Rutilio Lemus. Den katolska kyrkan erkänner deras död som en martyrdöd. De dödades för att de vågade vittna om sin kristna tro genom att omsätta i praktiska gärningar Jesu lära att Gud älskar alla, rika som fattiga, och för att de fördömde den salvadoranska statens orättvisor mot landets fattiga och marginaliserade. Morden utfördes av landets fruktade dödsskvadroner mellan 1977 och 1980.

Jesuitpater Rutilio Grande. Foto: Wikimedia commons.

De två ordensprästerna verkade i en särskilt turbulent tid i El Salvador. Samhället var präglat av våld och orättvisor, med undermålig demokrati, korruption och bristande respekt för mänskliga rättigheter. Också den salvadoranska katolska kyrkan befann sig i en turbulent tid med nya idéer som blåste från internationellt håll. I det hela var kyrkan präglat av konservatism, i vilken en strikt hierarkisk ordning gällde. Någon synodal relation fanns inte. Kyrkans hierarki lyssnade inte särskilt mycket på lekfolket; paternalism rådde. Gemene salvadoraner var vana vid det. Och den ekonomiska och politiska eliten i landet var nöjda med det, som uppskattade en kyrka som ägnar sig åt det ceremoniella och att förmedla de heliga sakramenten, men inte har åsikter om samhällsordningen.

Franciskanpater Cosma Spessotto. Foto: Wikimedia commons.

Dock ifrågasatte de två prästerna Grande och Spessotto – visserligen på olika sätt – denna syn på kyrkans position i samhället och prästernas roll i evangelisationsprocessen. I stället verkade de för en kyrka som lyssnar till lekfolket, värnar om de fattiga och försvarar mänskliga rättigheter. De hade stöd i denna syn såsom det hade artikulerats under Andra Vatikankonciliet och i den latinamerikanska biskopskonferensen (CELAM) under 1960-talet. Dock fick de inget gehör från den salvadoranska kyrkans ledning, som fann sådana tankar och handlingar besvärande.

Likväl fortsatte de två prästerna att verka på gräsrotsnivå genom att bilda kristna basgrupper, organisera bibelstudier bland de fattiga församlingsmedlemmarna och stödde de att förstå trons innebörd, framför allt att det inte är Guds vilja att de ska leva i fattigdom. På olika sätt engagerade sig också de två prästerna för att förbättra de fattigas livssituation, framför allt genom att öka deras kunskaper om mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Varken staten eller storgodsägarna uppskattade detta då de såg sina privilegier hotade.

Vid många tillfällen uppmanades de två prästerna att upphöra med sitt missionsarbete, vilket ansågs uppvigla folket mot staten. De två prästerna fick också motta flera dödshot, men orädda fortsatte de ändå att försvara de fattiga och marginaliserade. Till slut dödades fader Grande, tillsammans med sina två medarbetare, Manuel Solórzano och Nelson Rutilio Lemus, den 12 mars 1977. Och fader Spessotto dödades den 14 juni 1980, tre månader efter mordet på ärkebiskop Oscar Romero, som helgonförklarades 2018.

Nu har kyrkan saligförklarat de två ordensprästerna och de två lekmännen. De vågade vittna om Kristus på ett konkret sätt, genom sina handlingar, och dödades för det. De ansåg att kyrkan är till för alla, och att Guds rike redan är här genom Jesu första ankomst och ska fortsätta byggas vidare i samarbete med Gud, så att alla får ta del av det gemensamma goda.

Charles Câmara 2022-01-22

Detta är en opinionstext.

Specialpris för nya prenumeranter!

250 kr för 8 nr (ord.pris 400kr)