Kardinal al-Rahi: Syrienkriget en katastrof för Libanon

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I en intervju med Vatican News uttrycker den maronitiske patriarken, kardinal Bechara Boutros al-Rahi, sin sorg över de katastrofala följder kriget i Syrien fått för Libanon. Alla vägar från Libanon till den arabiska världen är blockerade: ”Våra produkter från jordbruk och industri kan inte transporteras till Syrien, Irak, Jordanien eller Gulf-staterna.”

Samtidigt måste de libanesiska skattebetalarna betala för 1,7 miljoner flyktingar från Syrien. Redan nu lever en tredjedel av libaneserna under fattigdomsgränsen och därför söker många av landets innevånare sin framtid i emigration. För kriget i Syrien har fristen för en ”diplomatisk och politisk lösning” gått ut, sade al-Rahi: ”Vi är motståndare till dessa krigiska förvecklingar, även om ingen lyssnar på oss.”

Det libanesiska folket stödjer de syriska flyktingarna på humanitära grunder, understryker kardinalen. Men frågan är hur länge den lilla libanesiska republiken klarar av det. ”Stormakterna och västmakterna utlöser krig och vi libaneser måste bära följderna. Det är inte möjligt och inte godtagbart.”

Tyvärr talar ingen – ”ingen ansvarig i USA, i Ryska Federationen, i Iran eller deras respektive allierade” – om fred i Syrien, säger kardinalen. Endast påven Franciskus har talat om det och pekat på den ömmande punkten: ”Det handlar om vapenexport, makterna har intresse av att föra krig för att sälja vapen.” Allt annat är bara till för att förblinda människorna. ”De politiskt ansvariga vill hävda att de gör något. Men sanningen är att de bara förstör allt.”

För att genomföra reformer i Syrien eller hitta en ny president behöver man inte förstöra hela Syrien och skicka iväg miljoner flyktingar, säger kardinalen sarkastiskt. Tyvärr är samvetena ”döda” i världen: ”Allt som vi genomlever är regional och internationell intressepolitik. Det är vår plikt att säga ett bestämt Nej! till kriget. Detta krig är helt meningslöst.”

Kardinalen går till skarpt angrepp mot påståendet från anti-Assad alliansen att de strider för att implementera demokrati i Syrien och i Irak: ”Om man vill demokrati måste man använda den och lyssna till vad folket säger.” Det är inte utlänningars uppgift att avgöra vem som skall bli president i Syrien, Irak eller Libanon. I denna situation är det kyrkans uppgift att fördöma kriget och ”beslutsamt säga Nej!”, betonar al-Rahi. Samtidigt måste kyrkan ”göra allt för folket”: ”Vårt folk måste äta, leva.”

Därför stannade biskopar, präster och ordensfolk kvar i den svårt drabbade staden Aleppo: ”De flydde inte, eftersom de ville hjälpa folket att stanna.” Den maronitiske ärkebiskopen i Aleppo, Joseph Tobji, har berättat hur svårt det var att leva under dagliga bombanfall från jihadister, ”leva i källare utan vatten eller elektricitet”.

Den maronitiske patriarken yttrar sig skeptiskt om FN. Den organisationen har förlorat sitt existensberättigande, det anade redan påven Johannes Paulus II. FN har sedan dess blivit ett ”instrument för de stora”, för att de ”skall kunna göra vad de vill”.

Kathpress 2018-04-16

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

I en intervju med Vatican News uttrycker den maronitiske patriarken, kardinal Bechara Boutros al-Rahi, sin sorg över de katastrofala följder kriget i Syrien fått för Libanon. Alla vägar från Libanon till den arabiska världen är blockerade: ”Våra produkter från jordbruk och industri kan inte transporteras till Syrien, Irak, Jordanien eller Gulf-staterna.”

Samtidigt måste de libanesiska skattebetalarna betala för 1,7 miljoner flyktingar från Syrien. Redan nu lever en tredjedel av libaneserna under fattigdomsgränsen och därför söker många av landets innevånare sin framtid i emigration. För kriget i Syrien har fristen för en ”diplomatisk och politisk lösning” gått ut, sade al-Rahi: ”Vi är motståndare till dessa krigiska förvecklingar, även om ingen lyssnar på oss.”

Det libanesiska folket stödjer de syriska flyktingarna på humanitära grunder, understryker kardinalen. Men frågan är hur länge den lilla libanesiska republiken klarar av det. ”Stormakterna och västmakterna utlöser krig och vi libaneser måste bära följderna. Det är inte möjligt och inte godtagbart.”

Tyvärr talar ingen – ”ingen ansvarig i USA, i Ryska Federationen, i Iran eller deras respektive allierade” – om fred i Syrien, säger kardinalen. Endast påven Franciskus har talat om det och pekat på den ömmande punkten: ”Det handlar om vapenexport, makterna har intresse av att föra krig för att sälja vapen.” Allt annat är bara till för att förblinda människorna. ”De politiskt ansvariga vill hävda att de gör något. Men sanningen är att de bara förstör allt.”

För att genomföra reformer i Syrien eller hitta en ny president behöver man inte förstöra hela Syrien och skicka iväg miljoner flyktingar, säger kardinalen sarkastiskt. Tyvärr är samvetena ”döda” i världen: ”Allt som vi genomlever är regional och internationell intressepolitik. Det är vår plikt att säga ett bestämt Nej! till kriget. Detta krig är helt meningslöst.”

Kardinalen går till skarpt angrepp mot påståendet från anti-Assad alliansen att de strider för att implementera demokrati i Syrien och i Irak: ”Om man vill demokrati måste man använda den och lyssna till vad folket säger.” Det är inte utlänningars uppgift att avgöra vem som skall bli president i Syrien, Irak eller Libanon. I denna situation är det kyrkans uppgift att fördöma kriget och ”beslutsamt säga Nej!”, betonar al-Rahi. Samtidigt måste kyrkan ”göra allt för folket”: ”Vårt folk måste äta, leva.”

Därför stannade biskopar, präster och ordensfolk kvar i den svårt drabbade staden Aleppo: ”De flydde inte, eftersom de ville hjälpa folket att stanna.” Den maronitiske ärkebiskopen i Aleppo, Joseph Tobji, har berättat hur svårt det var att leva under dagliga bombanfall från jihadister, ”leva i källare utan vatten eller elektricitet”.

Den maronitiske patriarken yttrar sig skeptiskt om FN. Den organisationen har förlorat sitt existensberättigande, det anade redan påven Johannes Paulus II. FN har sedan dess blivit ett ”instrument för de stora”, för att de ”skall kunna göra vad de vill”.

Kathpress 2018-04-16