Katolikernas antal och situation i Turkiet

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Med anledning av påven Franciskus förestående besök i Turkiet den 28–30 november har Vatikanen offentliggjort siffror kring landets katolska kyrka. Enligt statistikbyrån finns det bara 53 000 katoliker i Turkiet.

Enligt Pro Oriente är emellertid det riktiga antalet mycket större, eftersom där också finns många katolska immigranter, som kommit från grannländer och det dessutom förefinns ”hemligt kristna”. Det gäller familjer, ”som i flera generationer har förblivit trogna den katolska tron, även om de inte gett det till känna utåt”.

Enligt officiella uppgifter från Vatikanen finns i Turkiet för närvarande sju katolska förvaltningsenheter (ärkestift eller apostoliska vikariat), 54 prästgemenskaper och 13 centra för själavård. De troende tas omhand av sex biskopar, 58 präster, sju ordensbröder, 54 ordenssystrar och två ständiga diakoner. Dessutom förbereder sig för närvarande fyra seminarister för sin prästvigning. Även två medlemmar av sekulärinstitut, sju lekmannamissionärer och 68 katekumener gör en pastoral insats.

Ytterligare finns i Turkiet 29 katolska utbildningsinriktningar såsom lekskolor, grundskolor, gymnasier och specialskolor, till vilka man också räknar St. Georgs-Kolleg i Istanbul, som drivs av österrikiska lazarister. Bland de tre katolska sjukhusen kan nämnas St. Georgs sjukhuset i Istanbul, drivet av österrikiska barmhärtighetssystrar, och dessutom driver kyrkan två kliniker och fyra hem för äldre och handikappade.

Många troende finns inte med i siffrorna

Utifrån beskrivningar av den tidigare apostoliska nuntien i Österrike, ärkebiskop Donato Squicciarini (1927–2006) kan man sluta sig till ett betydligt större antal katoliker. Som ung nuntiråd i Ankara och Istanbul firade han ofta söndagsmässan i fullsatta kyrkor i provinsstäder.

Alla de gudstjänstlokaler som uppfördes eller renoverades under reformperioden 1839–1914 (”Tanzimat”) är fortfarande intakt och har förblivit användbara, till skillnad mot de ortodoxa kyrkorna. Närboende familjer hade hand om nycklarna till kyrkorna.

Den apostoliska vikarien för Anatolien, biskop Luigi Padovese, som mördades år 2010, nämnde att i Turkiet fanns ”tio till tolv miljoner” kristna av skilda bekännelser.

Blomstringstid före 1914

Jämfört med situationen under Tanzimat perioden för hundra år sedan är den nuvarande situationen bara en blek avglans: vid den tiden hade kristna kyrkor blommat upp över hela det Osmanska Riket, bland annat genom två grundläggande dokument från 1839 och 1856, som åtminstone på pappret tillförsäkrade alla medborgare lika rättigheter samt upphävde några av de inskränkningar i sharialagen, som var riktade mot kristna. Katolska centra var på den tiden Konstantinopel, Smyrna (Izmir) och den östanatoliska provinsen Vilayets.

I april 1915 blev det ett brått slut på denna uppgång för ärkestiften av latinsk, arameisk, kaldeisk och syrisk rit i östra Anatolien genom den förintelsekampanj mot kristna som iscensattes av en regeringskommitté. Bortsett från enstaka skonade, blev de flesta kyrkor förstörda. Många katolska förvaltningsenheter, som till exempel det apostoliska Exarkatet av bysantinsk rit i Istanbul, smälte genom denna politik samman till en handfull troende.

Rättsläget svårt för kyrkan

Bristen på en offentlig, rättslig struktur för trossamfund, som gäller för hela landet, ställer till stora problem för den katolska kyrkans verksamhet i Turkiet. Även kristna gudstjänstlokaler, skolor, sjukhus och andra kyrkliga inrättningar skall efter islamsk förebild i Turkiet skötas och ägas av ”fromma stiftelser” (Vakiflar). I den generaldirektion i Ankara, som ansvar för stiftelser, finns det en avdelning för kristna stiftelser och den leds av en kristen.

Kathpress 2014-10-30

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Med anledning av påven Franciskus förestående besök i Turkiet den 28–30 november har Vatikanen offentliggjort siffror kring landets katolska kyrka. Enligt statistikbyrån finns det bara 53 000 katoliker i Turkiet.

Enligt Pro Oriente är emellertid det riktiga antalet mycket större, eftersom där också finns många katolska immigranter, som kommit från grannländer och det dessutom förefinns ”hemligt kristna”. Det gäller familjer, ”som i flera generationer har förblivit trogna den katolska tron, även om de inte gett det till känna utåt”.

Enligt officiella uppgifter från Vatikanen finns i Turkiet för närvarande sju katolska förvaltningsenheter (ärkestift eller apostoliska vikariat), 54 prästgemenskaper och 13 centra för själavård. De troende tas omhand av sex biskopar, 58 präster, sju ordensbröder, 54 ordenssystrar och två ständiga diakoner. Dessutom förbereder sig för närvarande fyra seminarister för sin prästvigning. Även två medlemmar av sekulärinstitut, sju lekmannamissionärer och 68 katekumener gör en pastoral insats.

Ytterligare finns i Turkiet 29 katolska utbildningsinriktningar såsom lekskolor, grundskolor, gymnasier och specialskolor, till vilka man också räknar St. Georgs-Kolleg i Istanbul, som drivs av österrikiska lazarister. Bland de tre katolska sjukhusen kan nämnas St. Georgs sjukhuset i Istanbul, drivet av österrikiska barmhärtighetssystrar, och dessutom driver kyrkan två kliniker och fyra hem för äldre och handikappade.

Många troende finns inte med i siffrorna

Utifrån beskrivningar av den tidigare apostoliska nuntien i Österrike, ärkebiskop Donato Squicciarini (1927–2006) kan man sluta sig till ett betydligt större antal katoliker. Som ung nuntiråd i Ankara och Istanbul firade han ofta söndagsmässan i fullsatta kyrkor i provinsstäder.

Alla de gudstjänstlokaler som uppfördes eller renoverades under reformperioden 1839–1914 (”Tanzimat”) är fortfarande intakt och har förblivit användbara, till skillnad mot de ortodoxa kyrkorna. Närboende familjer hade hand om nycklarna till kyrkorna.

Den apostoliska vikarien för Anatolien, biskop Luigi Padovese, som mördades år 2010, nämnde att i Turkiet fanns ”tio till tolv miljoner” kristna av skilda bekännelser.

Blomstringstid före 1914

Jämfört med situationen under Tanzimat perioden för hundra år sedan är den nuvarande situationen bara en blek avglans: vid den tiden hade kristna kyrkor blommat upp över hela det Osmanska Riket, bland annat genom två grundläggande dokument från 1839 och 1856, som åtminstone på pappret tillförsäkrade alla medborgare lika rättigheter samt upphävde några av de inskränkningar i sharialagen, som var riktade mot kristna. Katolska centra var på den tiden Konstantinopel, Smyrna (Izmir) och den östanatoliska provinsen Vilayets.

I april 1915 blev det ett brått slut på denna uppgång för ärkestiften av latinsk, arameisk, kaldeisk och syrisk rit i östra Anatolien genom den förintelsekampanj mot kristna som iscensattes av en regeringskommitté. Bortsett från enstaka skonade, blev de flesta kyrkor förstörda. Många katolska förvaltningsenheter, som till exempel det apostoliska Exarkatet av bysantinsk rit i Istanbul, smälte genom denna politik samman till en handfull troende.

Rättsläget svårt för kyrkan

Bristen på en offentlig, rättslig struktur för trossamfund, som gäller för hela landet, ställer till stora problem för den katolska kyrkans verksamhet i Turkiet. Även kristna gudstjänstlokaler, skolor, sjukhus och andra kyrkliga inrättningar skall efter islamsk förebild i Turkiet skötas och ägas av ”fromma stiftelser” (Vakiflar). I den generaldirektion i Ankara, som ansvar för stiftelser, finns det en avdelning för kristna stiftelser och den leds av en kristen.

Kathpress 2014-10-30