Prinsessan Estelle bör inte tvingas till att vara lutheran, skriver man på DN:s ledarsida. Att en myndig person inte bör tvingas till att omfatta en livsåskådning – hur sympatisk den än må vara – är en hållning som har de flesta argumenten för sig. DN tar dock sin utgångspunkt i andra argument, vilka grundar sig på en på gränsen till fundamentalistisk läsning av den svenska lutherska kyrkans grundläggande bekännelsedokument – Den augsburgska bekännelsen från år 1530. I den svenska grundlagen står att vår monark och arvfurstar och -furstinnor skall omfatta den lära och tillhöra den kyrka som har sin grund i denna skrift. Här finns förstås en och annan formulering som är passé och obsolet. Som DN-skribenten påpekar är texten ”ett barn av sin tid” och allt behöver inte tolkas ”bokstavligt”. Men varför då ta i med en braskande rubrik som ”Tvinga inte Estelle att ta avstånd från islam”, när man mycket väl vet att det inte finns några rörelser i Svenska kyrkan, annat än vissa enskilda tokdårar, som skulle brista i respekt för andra konfessioner och religioner.
Vilka är då de verkliga frågorna? Den första rimligen: kan HKH Prinsessan Estelle, hertiginna av Östergötland, avfalla från lutherdomen? Svaret är ja. Prinsessan kan givetvis vid myndig ålder välja att utträda ur Svenska kyrkan och ansluta sig eller inte ansluta sig till en annan kyrka eller religion. Hon är givetvis helt fri att göra detta på samma sätt som vilken annan medborgare som helst. Vad som då händer är att hon inte längre kan tillträda som eller förbli statschef i Konungariket Sverige. Men det valet har flera kungligheter gjort före henne: Sigismund av Sverige-Polen och drottning Kristina, och i andra länder exempelvis Edvard VIII av Storbritannien. Hon lär säkert inte komma att sakna andra erbjudanden vid valet av annan livsbana.
Den andra frågan är förstås: är det rimligt att statschefen måste vara lutheran? Om vi tar utgångspunkt i DN-skribentens påstående i sista stycket ”Den svenska statskyrkan avskaffades år 2000” skulle jag bestämt vilja hävda att detta är felaktigt. Det finns sedan år 2000 två lagar som reglerar trossamfunden i Sverige: Lagen om Svenska kyrkan och Lagen om trossamfund. Den senare är en sorts ramlagstiftning. Den förra är en lag som i detalj reglerar Svenska kyrkans inre liv och organisation. Där står bland annat att Svenska kyrkan skall vara ”en, öppen, demokratisk och rikstäckande folkkyrka” (jfr trosbekännelsens ”en, helig katolsk/allmännelig och apostolisk kyrka”). Alla trossamfund kan avregistrera/avskaffa sig själva. Svenska kyrkan kan endast avskaffas av och i sin grundläggande bekännelse ändras av riksdagen.
Med detta faktum som grund – att vi fortfarande har en statskyrka i Konungariket Sverige – finner jag det högst rimligt att vi har en statschef som av fri vilja tvingas till medlemskap i denna kyrka. Att vi sedan inte borde ha en statskyrka är en annan sak.
Kjell Blückert