Påven satsar långsiktigt i Ryssland och Kina

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Referat från inlägg av Christopher Lamb i The Tablet.

Kritiker hävdar att påven gör sig skyldig till en ”båda sidor-ism”, när han inte tydligt står upp mot Putin och hans akt av brutal aggression.

Påven Franciskus är fast besluten att utöva rollen som diplomatisk medlare på den globala scenen, även om det betyder att utsättas för intensiv kritik för sin vägran att komma med explicita fördömanden av handlingarna hos regeringarna i Ryssland och Kina.

Och trots att resten av världen är inställd på konfrontation, vägrar den 85-årige biskopen av Rom överge hoppet att diplomati och dialog kan bringa rättvisa, fred och försoning. Han vägrar att liera påvedömet med målen hos västerländsk utrikespolitik.

Hans strategi är inte att ignorera eller ursäkta grymheterna som begås av särskilda regimer, utan hålla fast vid tron att tålmodigt lyssnade kan röra de hårdaste av hjärtan.

Härom söndagen tog Franciskus det mycket ovanliga steget att ägna hela sin Angelus åt ett enda ämne – den ”allvarliga, förödande, hotfulla” riktning som kriget i Ukraina tagit de senaste veckorna, klagande över annekteringarna och varnande för ”katastrofala konsekvenser” för kärnvapenkrig.

Hans appell för fred påminde om påven Johannes XXIII:s radiotal 1962 under Kubakrisen. Johannes XXIII:s intervention sades senare ha bidragit till nedtrappningen av den potentiella kärnvapenkonflikten. 60 år senare kommer en annan påve med ett flimmer av ljus i en hotfull situation. Utan att nämna Vladimir Putin vid namn, bad Franciskus ”presidenten av den ryska federationen” att stoppa ”våldets och dödens spiral”. Och sedan, till somligas bestörtning, uppmanade han, utan att nämna honom vid namn, Ukrainas president Zelenskyj att vara öppen för seriösa fredsförslag.

Kritiker anser att påven är naiv och inbillar sig att det går att lita på Putin. Samtidigt är också Den heliga stolen den enda institution baserad i väst, som har en dialogkanal med den ryska staten och den inflytelserika rysk-ortodoxa kyrkan.

Nyligen rapporterade jesuittidskriften La Civiltà Cattolica att påven berättat att en militär chef och en andlig rådgivare till president Zelenskyj kommit till honom med en lista på mer än 300 fångar. ”Jag ringde omedelbart till den ryska ambassadören för att se om något kunde göras.” Ett utbyte av fångar, det största sedan krigets början, arrangerades. Att hjälpa politiska fångar är också en del av Den heliga stolens diplomati.

När det kommer till Vatikanens försök till diplomatiska närmanden med Kina, har påven mött reaktioner som påminner om kritiken om hur han hanterat kriget i Ukraina. Flera mediaföretag och kommentatorer menar att påven borde fördöma Pekings hantering av mänskliga rättigheter och dess brott mot demokratin i Hong Kong. Heliga stolen anklagas också för att vara naiv genom att teckna ett provisoriskt avtal med Kinas kommunistiska ledare, som innebär att båda sidor har inflytande när det kommer till utnämnandet av biskopar. Avtalet löper ut denna månad, men tycks bli förnyat för ytterligare två år framåt.

Franciskus kritiker antar att kyrkans huvudsakliga roll är att utfärda fördömanden, som om den vore en aktivistisk organisation. Påven säger att kyrkans uppdrag är att så evangeliets utsäde, även i fientliga kommunistledda länder. Att skälla ut Peking skulle ge Franciskus positiva rubriker, men lämna den sårbara flocken av kinesiska katoliker ihopklumpade med utländska och fientliga krafter.

Fader Paul Han, som undervisar vid ett seminarium i norra Kina, berättade för mig att påvens förhållningssätt visar att han inte kan reduceras till allierad från väst, ”utan är den moraliske och andlige ledaren i en i sanning universell kyrka”.

I Kina, såväl som i Ryssland, försöker påven satsa på lång sikt.

Red. 2022-10-09

Detta är ett referat av en nyhetstext från The Tablet. Originalet återfinns i sin helhet här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Referat från inlägg av Christopher Lamb i The Tablet.

Kritiker hävdar att påven gör sig skyldig till en ”båda sidor-ism”, när han inte tydligt står upp mot Putin och hans akt av brutal aggression.

Påven Franciskus är fast besluten att utöva rollen som diplomatisk medlare på den globala scenen, även om det betyder att utsättas för intensiv kritik för sin vägran att komma med explicita fördömanden av handlingarna hos regeringarna i Ryssland och Kina.

Och trots att resten av världen är inställd på konfrontation, vägrar den 85-årige biskopen av Rom överge hoppet att diplomati och dialog kan bringa rättvisa, fred och försoning. Han vägrar att liera påvedömet med målen hos västerländsk utrikespolitik.

Hans strategi är inte att ignorera eller ursäkta grymheterna som begås av särskilda regimer, utan hålla fast vid tron att tålmodigt lyssnade kan röra de hårdaste av hjärtan.

Härom söndagen tog Franciskus det mycket ovanliga steget att ägna hela sin Angelus åt ett enda ämne – den ”allvarliga, förödande, hotfulla” riktning som kriget i Ukraina tagit de senaste veckorna, klagande över annekteringarna och varnande för ”katastrofala konsekvenser” för kärnvapenkrig.

Hans appell för fred påminde om påven Johannes XXIII:s radiotal 1962 under Kubakrisen. Johannes XXIII:s intervention sades senare ha bidragit till nedtrappningen av den potentiella kärnvapenkonflikten. 60 år senare kommer en annan påve med ett flimmer av ljus i en hotfull situation. Utan att nämna Vladimir Putin vid namn, bad Franciskus ”presidenten av den ryska federationen” att stoppa ”våldets och dödens spiral”. Och sedan, till somligas bestörtning, uppmanade han, utan att nämna honom vid namn, Ukrainas president Zelenskyj att vara öppen för seriösa fredsförslag.

Kritiker anser att påven är naiv och inbillar sig att det går att lita på Putin. Samtidigt är också Den heliga stolen den enda institution baserad i väst, som har en dialogkanal med den ryska staten och den inflytelserika rysk-ortodoxa kyrkan.

Nyligen rapporterade jesuittidskriften La Civiltà Cattolica att påven berättat att en militär chef och en andlig rådgivare till president Zelenskyj kommit till honom med en lista på mer än 300 fångar. ”Jag ringde omedelbart till den ryska ambassadören för att se om något kunde göras.” Ett utbyte av fångar, det största sedan krigets början, arrangerades. Att hjälpa politiska fångar är också en del av Den heliga stolens diplomati.

När det kommer till Vatikanens försök till diplomatiska närmanden med Kina, har påven mött reaktioner som påminner om kritiken om hur han hanterat kriget i Ukraina. Flera mediaföretag och kommentatorer menar att påven borde fördöma Pekings hantering av mänskliga rättigheter och dess brott mot demokratin i Hong Kong. Heliga stolen anklagas också för att vara naiv genom att teckna ett provisoriskt avtal med Kinas kommunistiska ledare, som innebär att båda sidor har inflytande när det kommer till utnämnandet av biskopar. Avtalet löper ut denna månad, men tycks bli förnyat för ytterligare två år framåt.

Franciskus kritiker antar att kyrkans huvudsakliga roll är att utfärda fördömanden, som om den vore en aktivistisk organisation. Påven säger att kyrkans uppdrag är att så evangeliets utsäde, även i fientliga kommunistledda länder. Att skälla ut Peking skulle ge Franciskus positiva rubriker, men lämna den sårbara flocken av kinesiska katoliker ihopklumpade med utländska och fientliga krafter.

Fader Paul Han, som undervisar vid ett seminarium i norra Kina, berättade för mig att påvens förhållningssätt visar att han inte kan reduceras till allierad från väst, ”utan är den moraliske och andlige ledaren i en i sanning universell kyrka”.

I Kina, såväl som i Ryssland, försöker påven satsa på lång sikt.

Red. 2022-10-09

Detta är ett referat av en nyhetstext från The Tablet. Originalet återfinns i sin helhet här