För drygt en timme sedan avslutade påven Benedictus XVI sitt historiska besök i stora synagogan i Rom. Det var andra gången som en påve besökte den judiska församlingen i Rom, som är Europas äldsta. Johannes Paulus II gjorde ett besök i Roms synagoga 1986.
Dagens besök skedde delvis i skuggan av den kritik som riktats mot att Benedictus XVI gett klartecken för en fortsättning av saligförklaringsprocessen av Pius XII, som var påve under andra världskriget. Från bland annat judiskt håll har det ofta beklagats att Pius XII inte gjorde större ansträngningar för att hjälpa judarna undan Förintelsen.
Benedictus XVI anlände till Roms synagoga idag, söndag den 17 januari, strax före klockan 17 och hälsades då välkommen av överrabbinen Riccardo di Segni. Efter en kort stund tog presidenten för den judiska gemenskapen i Rom, Riccardo Pacifici, till orda och riktade vad som förmodligen hör till de mest kritiska ord som någonsin riktats mot en påve från judiskt håll i ett offentligt sammanhang: ” Pius XII:s tystnad om Förintelsen är fortfarande plågsam, eftersom det borde ha gjorts något. Det kanske inte skulle ha stoppat tågen, men det skulle ha sänt en signal, ett ord av extraordinär tröst och mänsklig solidaritet, till dem av våra bröder som transporterades till ugnarna i Auschwitz”. Pacifici uttryckte emellertid också den judiska gemenskapens tacksamhet gentemot de kloster i Rom som gömde judar under andra världskriget.
Påven sade i sitt tal i synagogan bland annat följande: ”Under min tid som påve har jag velat uttrycka min närhet och sympati för Förbundets folk. Jag har bevarat i mitt minne varje ögonblick av den resa som jag gjorde till det heliga landet i maj förra året, tillsammans med minnet av så många möten med judiska grupper och organisationer, särskilt mina besök i synagogorna i Köln och New York.”
”Kyrkan har inte underlåtit att be om förlåtelse för de misstag som hennes söner och döttrar har gjort när det gäller brister i att motarbeta utbredningen av antisemitism och anti-judaism. … Särskilt 1900-talet var sannerligen en mycket tragisk period i mänsklighetens historia … Den enastående och skakande utveckling av hat som ledde fram till Förintelsen representerar det mest extrema hat som människan kan utveckla när hon glömmer sin Skapare och sätter sig själv i tillvarons centrum. Som jag sade vid mitt besök i koncentrationslägret i Auschwitz den 28 maj 2006 – ett besök som har etsat sig fast djupt i mitt minne – tredje rikets härskare ville utrota det judiska folket fullständigt, och därigenom ville de också döda Gud, som kallade på Abraham, som talade på berget Sinai och gav oss de bud som är giltiga för alla tider som vägledning för mänskligheten.”
”Nazisternas utrotningspolitik nådde också hit till Rom. Tyvärr förblev många likgiltiga, men många – också italienska katoliker inspirerade av sin tro och den kristna läran – handlade modigt, ofta med risk för sitt eget liv, och öppnade sina hem för att hjälpa flyende judar. Också Heliga Stolen (dvs Vatikanen övers anm) erbjöd hjälp, ofta på ett diskret och hemligt sätt.”
”Jag påminner slutligen också om vad Johannes Paulus II sade vid sitt besök här i synagogan; nämligen att Rom är den stad där de kristnas biskop och judarnas överrabbin har levt sida vid sida under nästan två tusen år. Må denna närhet stärkas av en växande broderlig kärlek, som visar sig i ett närmare samarbete, så att vi tillsammans kan lämna ett värdefullt bidrag till att lösa de problem och svårigheter som vi ännu har framför oss.”