Pilgrims Vintermöte: Fin ekumenisk stämning och teologisk spänst

FREDRIK HEIDING

Pilgrims Vintermöte på Nya Slottet Bjärka-Säby & Stiftsgården Vårdnäs har just avslutats. Under veckoslutet 25–27 januari deltog omkring 550 personer i gudstjänster, seminarier och diverse informella samtal på det övergripande temat ”Vilket djup av rikedom hos Gud”. Arrangör var kretsen kring tidskriften Pilgrim. Det första Vintermötet arrangerades år 1999, då bland andra Wilfrid Stinissen höll föredrag (inspelade här).

Huvudpersonen under dagarna var den ortodoxe metropoliten Kallistos Ware. Några av hans böcker har getts ut på svenska, däribland Den ortodoxa kyrkan (Artos) och den alldeles nyligen utgivna lilla boken De godas skattkammare (Silentium). Hans första föredrag på fredagen behandlade tacksamhet. Kallistos Ware menade att en tacksam attityd är något specifikt mänskligt. Många av oss var nog tacksamma för det pedagogiskt upplagda och innehållsrika anförandet, inte minst också tacksamma för att föredragshållaren överhuvudtaget anlände med ett fyra timmar försenat tåg.

Efter öppningsanförandet kunde deltagarna välja mellan olika seminarier. Själv närvarade jag vid Owe Wikströms skarpa och humoristiska föredrag om det religiösa landskapet och andligheten i vår tid. Wikström beskrev andligheten i dag som frikopplad från institutionella samfund, det man kallar privatreligiositet. Som ett svar på denna situation förordade Wikström att de kristna bör träda fram med sina erfarenhetsberättelser. Han betonade också betydelsen av omvändelse.

På lördag förmiddag talade Kallistos Ware på temat ”Protestant-Orthodox Dialogue: Obstacles and Opportunities”. Första delen av föredraget handlade om kärleken i Treenigheten, andra delen berörde de olika dialoger som den ortodoxa kyrkan för. Metropoliten Kallistos Ware gjorde här en tydlig markering om den roll som påven har i ekumeniken. De ortodoxa som är involverade i ekumeniska dialoger betraktar, menade Ware, det som ett faktum att påven är en universell herde med pastoral omsorg (universal pastoral care) om alla kristna på jorden. De ortodoxa har däremot svårt att sedan ge påven full auktoritet kyrkorättsligt (ecclesial jurisdiction).

Per Åkerlund (Artos förlag) och Samuel Rubenson höll ett mycket tankeväckande seminarium om alltings återställelse, det vill säga huruvida alla människor och till och med djävulen till slut kommer att hamna i himlen. Åkerlund och Rubenson tog avstamp i Dantes Den gudomliga komedin med dess helvete, skärseld och paradis. De belyste också några möjligheter och problem som hänger ihop med den fornkyrklige teologen Origenes lära om apokatastasis panton (alltings slutgiltiga frälsning och återupprättelse). Själva presentationen av detta svåra ämne var galant i ett fint samspel mellan Åkerlund och Rubenson.

På eftermiddagen fick vi ett annat prov på att personer i de olika kristna samfunden i Sverige närmar sig varandra mer och mer. Pastor Jan Erixon, Svenska Missionskyrkan, talade i ett seminarium med benediktinsyster Anna (Heliga hjärtas kloster, Omberg). Kontakten med rysk ortodoxi och framförallt ryska ikoner hade förändrat Erixons andliga liv. Syster Anna kunde berätta om sin syn på Maria och hon fick dessutom flera frågor av den typ andra kristna än katoliker ofta ställer när det gäller Maria. Men samtalet och de nyfikna frågorna visade att ”tiden är mogen för Maria”, som någon sade.

På söndagens morgon bidrog Peter Halldorf med en mycket nyanserad och djup utläggning om Guds vrede, där Halldorf framförallt utifrån profeten Jeremias bok men även utifrån nytestamentliga texter öppnade upp Guds ord på ett övertygande och berörande sätt.

En stor behållning av Vintermötet var flera goda samtal och möjligheten att knyta kontakter.

Under Vintermötet slogs jag av att så få personer med utländsk bakgrund deltog. Jag kan missta mig, men så verkade det i alla fall. Kommen från det multikulturella katolska församlingslivet har det för mig blivit vardag att umgås med människor från alla tänkbara ursprung. På Pilgrims Vintermöte tycktes dock nästan alla vara av svensk nationalitet, bortsett från metropoliten Kallistos och några få ditresta (och mycket trevliga) norrmän och norskor.

Flera föredrag under Pilgrims Vintermöte har spelats in och kommer att göras tillgängliga på Pilgrims hemsida.

Fredrik Heiding 2013-01-27

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

FREDRIK HEIDING

Pilgrims Vintermöte på Nya Slottet Bjärka-Säby & Stiftsgården Vårdnäs har just avslutats. Under veckoslutet 25–27 januari deltog omkring 550 personer i gudstjänster, seminarier och diverse informella samtal på det övergripande temat ”Vilket djup av rikedom hos Gud”. Arrangör var kretsen kring tidskriften Pilgrim. Det första Vintermötet arrangerades år 1999, då bland andra Wilfrid Stinissen höll föredrag (inspelade här).

Huvudpersonen under dagarna var den ortodoxe metropoliten Kallistos Ware. Några av hans böcker har getts ut på svenska, däribland Den ortodoxa kyrkan (Artos) och den alldeles nyligen utgivna lilla boken De godas skattkammare (Silentium). Hans första föredrag på fredagen behandlade tacksamhet. Kallistos Ware menade att en tacksam attityd är något specifikt mänskligt. Många av oss var nog tacksamma för det pedagogiskt upplagda och innehållsrika anförandet, inte minst också tacksamma för att föredragshållaren överhuvudtaget anlände med ett fyra timmar försenat tåg.

Efter öppningsanförandet kunde deltagarna välja mellan olika seminarier. Själv närvarade jag vid Owe Wikströms skarpa och humoristiska föredrag om det religiösa landskapet och andligheten i vår tid. Wikström beskrev andligheten i dag som frikopplad från institutionella samfund, det man kallar privatreligiositet. Som ett svar på denna situation förordade Wikström att de kristna bör träda fram med sina erfarenhetsberättelser. Han betonade också betydelsen av omvändelse.

På lördag förmiddag talade Kallistos Ware på temat ”Protestant-Orthodox Dialogue: Obstacles and Opportunities”. Första delen av föredraget handlade om kärleken i Treenigheten, andra delen berörde de olika dialoger som den ortodoxa kyrkan för. Metropoliten Kallistos Ware gjorde här en tydlig markering om den roll som påven har i ekumeniken. De ortodoxa som är involverade i ekumeniska dialoger betraktar, menade Ware, det som ett faktum att påven är en universell herde med pastoral omsorg (universal pastoral care) om alla kristna på jorden. De ortodoxa har däremot svårt att sedan ge påven full auktoritet kyrkorättsligt (ecclesial jurisdiction).

Per Åkerlund (Artos förlag) och Samuel Rubenson höll ett mycket tankeväckande seminarium om alltings återställelse, det vill säga huruvida alla människor och till och med djävulen till slut kommer att hamna i himlen. Åkerlund och Rubenson tog avstamp i Dantes Den gudomliga komedin med dess helvete, skärseld och paradis. De belyste också några möjligheter och problem som hänger ihop med den fornkyrklige teologen Origenes lära om apokatastasis panton (alltings slutgiltiga frälsning och återupprättelse). Själva presentationen av detta svåra ämne var galant i ett fint samspel mellan Åkerlund och Rubenson.

På eftermiddagen fick vi ett annat prov på att personer i de olika kristna samfunden i Sverige närmar sig varandra mer och mer. Pastor Jan Erixon, Svenska Missionskyrkan, talade i ett seminarium med benediktinsyster Anna (Heliga hjärtas kloster, Omberg). Kontakten med rysk ortodoxi och framförallt ryska ikoner hade förändrat Erixons andliga liv. Syster Anna kunde berätta om sin syn på Maria och hon fick dessutom flera frågor av den typ andra kristna än katoliker ofta ställer när det gäller Maria. Men samtalet och de nyfikna frågorna visade att ”tiden är mogen för Maria”, som någon sade.

På söndagens morgon bidrog Peter Halldorf med en mycket nyanserad och djup utläggning om Guds vrede, där Halldorf framförallt utifrån profeten Jeremias bok men även utifrån nytestamentliga texter öppnade upp Guds ord på ett övertygande och berörande sätt.

En stor behållning av Vintermötet var flera goda samtal och möjligheten att knyta kontakter.

Under Vintermötet slogs jag av att så få personer med utländsk bakgrund deltog. Jag kan missta mig, men så verkade det i alla fall. Kommen från det multikulturella katolska församlingslivet har det för mig blivit vardag att umgås med människor från alla tänkbara ursprung. På Pilgrims Vintermöte tycktes dock nästan alla vara av svensk nationalitet, bortsett från metropoliten Kallistos och några få ditresta (och mycket trevliga) norrmän och norskor.

Flera föredrag under Pilgrims Vintermöte har spelats in och kommer att göras tillgängliga på Pilgrims hemsida.

Fredrik Heiding 2013-01-27