Poesin kan frälsa oss, menar 100-årige Edgar Morin

Edgar Morin, som är internationellt känd för sin arbeten om ”komplex tanke”, föddes den 8 juli 1921 i en judisk familj. Denne älskare av poesi, som under de senaste decennierna har ägnat sig åt vår historias mest betydelsefulla händelser, har erfarenhet av sorg – vid 10 års ålder förlorade han sin mor – , krig och åtskilliga politiska ekonomiska och samhälleliga kriser.

Sedan coronapandemin började har han erbjudit reflexion över de lärdomar som man kan dra över denna nya kris, som har kastat världen in i osäkerhet, och över de förändringar som krävs för att man ska kunna bygga ett samhälle som är mera rättfärdighet och präglat av broderskap. I Rom har vi mött denne 100-åring, som hyser ett passionerat intresse för det mänskliga och dess föränderlighet, och som har bevarat förmågan att förundra sig och förtrollas.

Hélène Destombes, Vatikanstaten, intervjuade

Hur ser ni på den aktuella krisen som orsakas av coronapandemin och drabbar hela världen?

Denna kraftfulla pandemi har gett upphov till ett flerdimensionellt världsomfattande fenomen som inte bara angår hälsoförhållanden utan även det dagliga livet med isolering, som har skapat problem i förhållande till personers arbeten, och vår tidigare livsstil har förändrats. Det finns även problem med ekonomisk och global kris, som har visat att det inte har skapats något internationell solidaritet. Denna kris nödvändiggör vad jag kallar ”en komplex tanke”, som förmår att förena olika aspekter och inte separera hälsofrågor från ekonomi, psykologi och även religion. Alla aspekter av mänskligt liv berörs. Detta nödvändiggör alltså mycket komplexa tankar, och det är viktigt att de inte är ensidiga.

Man måste även överge ett linjärt tänkande som innebar att man tänkte sig att historien rörde sig framåt och att man redan nu kunde förutse åren 2030 eller 2050 utan att ta hänsyn till en enorm ovisshet. En gång styrdes vi av linjärt tänkande, enbart kvantitativt tänkande, som inte såg mänskliga problem bakom beräkningarna, då beräkningar inte förstår något av våra känslor och upplevelser och vårt verkliga liv. Vårt nuvarande tänkesätt räcker inte till för inte bara världen och oss själva, utan även pandemin.

Hur bör paradigmet förändras?

Det är nödvändigt med en reform av medvetandet. Det är inte bara livet, utan även vägen, som måste förändras. Man måste ge avkall på att konsumera onödigheter, med inbillat värde, och i stället återvända till det väsentliga, till det som är mänskligt, det vill säga relationerna, livet i gemenskap. Det är en livsreform som borde inledas, vilket den dessvärre ännu inte har gjort.     En politisk reform är nödvändig. De enorma ekologiska problemen måste in i politiken: kampen mot föroreningar, mot markförstöring, hotet mot biologisk mångfald och kampen mot klimatförändringar. Allt detta kan skapa arbetstillfällen, mobilisera krafter och skapa en ekonomi som dessutom skulle ha en social dimension och hejda profitens stora makt över världen av idag. Vi har enorma problem och pandemin måste väcka oss. Olyckligtvis har den ännu inte lyckats med det.

Under decennier har ni observerat människan, med hennes mörka och ljusa sidor. Tror ni på hennes förmåga att tänka om när det gäller vår livsstil och vår konsumtion samt hur vi interagerar?

Ett visst konsumtionsmönster växer långsamt fram bland en liten del av befolkningen. Man överger det som förorenar, men det är en ganska splittrad rörelse. Det är inte en sammanhängande politisk kraft som skulle föra fram sina perspektiv och få med sig breda lager av befolkningen. Vi tar de första stapplande stegen på det som skulle kunna vara en livsreform.

När påve Franciskus gratulerade er med anledning av er 100-årsdag, hyllade han er vilja att bygga ett rättvisare och humanare samhälle. Vilka är nycklarna för att nå dit?

Till att börja med måste vi bli medvetna om att hela mänskligheten har ett gemensamt öde i denna globaliseringens tidevarv, det vill säga vi delar farorna med kärnvapen, med fanatisk galenskap och farorna med att låta profiten ta överhanden. Mänskligheten befinner sig nu i en fas av sin historia som är full av faror men samtidigt full av tekniska eller vetenskapliga löften. Men även dessa löften har en baksida. De gynnar den uppfattning som har dominerat den västerländska civilisationen, nämligen att man kan behärska naturen och världen. Jag ser detta som en förkastlig uppfattning. Och transhumanismen tar fasta på dagens teknik, informatik och artificiell intelligens för att skapa en, som man säger, odödlig människa som kan styra över världen och planeterna. Det är rena galenskaperna!

Idag ska vi inte skapa en människa med mera makt utan är bättre människa, utifrån hennes inneboende goda resurser. Vi har ännu inte kommit därhän. Medvetandet om det gemensamma ödet skulle vara en grundläggande beståndsdel för att nå fram till en annorlunda värld, för då skulle nationerna kunna förenas i federationer och vi skulle kunna uppnå det som är en dröm, men en dröm som kan uppfyllas: fred på världen. Det finns alltså en hel del villkor som skulle kunna tillåta denna väg. Vi måste fortsätta vår vandring. Det finns fortfarande problem och konflikter, men vad jag skulle vilja kalla Eros’ krafter skulle efterhand ta större plats än Polemos’ och Thanatos’ krafter. Eros måste stärka i förhållande till Polemos och Thanatos.

Ni har kryddat hela ert liv med poesi. Är det poesin som har hjälpt er att övervinna de många prövningar som ni har utsatts för?

Poesi, det är inte bara de dikter som jag älskar och fortfarande reciterar, som håller mig uppe och som är viktiga. Det finns något som är livets poesi. Som surrealisterna sa om poesin, det är inte bara något skrivet utan något upplevt, detta är för mig en djup sanning. I min uppfattning av det mänskliga ser jag en uppdelning av vårt liv i prosa och poesi. Prosan, det är det som vi är tvingade att göra, det som vi inte tycker om, det som vi gör för att uppleva. Poesin däremot är verkligen att leva, och leva är att blomstra och kommunicera, att beundra och förundras, och det innebär att njuta lika mycket av vacker musik som av glädjen i en kärleksrelation, eller som av ett vackert landskap eller en fotbollsmatch.

Livets poesi tillåter alltid gemenskap med andra eller gemenskap med naturen, med tingen. Och man glömmer att det finns så många människor som är dömda att bara ta del av prosan och skulle förtjäna att få tillgång till poesin Jag har aldrig sökt efter lyckan. Lyckan har kommit av en händelse, av en kombination av förutsättningar som jag från början inte hade kunnat tänka mig. Och denna lycka har kunnat vara några månader eller några år, men slutligen har den upplösts genom närståendes död. Den lycka som representeras av fantastiska perioder är inte varaktig. Men poesin är något som man kan underhålla under hela livet, och den ger en känsla av lycka.

Skönheten ska frälsa världen, menade Dostojevskij. Tror ni att poesin kan frälsa världen?

Poesin frälser världen om den verkligen anstränger sig, eftersom den bär på ordet skönhet.

Vilka källor kan vi idag ösa ur för att våra liv ska bli förtrollade på nytt?

Det finns åtskilliga källor, eftersom förtrollning på nytt kommer av att man lever poetiskt.

Detta kan man göra genom relationer med andra, med relationer som är intensiva och öppna, fyllda av broderskap och kärlek, Jag tror att man även måste hämta näring ur kultur: ur litteratur, musik, poesi och konst. Källorna finns alltså i potential som mänskliga varelser, som visar sig redan från barndomen – potentialen att förundras.

Det stora problemet är att livet innehåller grymhet och fasor. När man till exempel ser på vad som sker i Afghanistan idag kan man knappast fyllas av förundran utan i stället av fasansfulla känslor. Idag hålls i Frankrike rättegång på de terrorister som genomförde massakern i nattklubben Bataclan. Det är något förfärligt som sätter sina spår. Även om man inte alls hyser hämndbegär, vilket jag aldrig har gjort, grips man av hemska känslor. Men om man har förmågan att förundra sig, så har man en källa där man öser kraften att revoltera mot denna grymhet och dessa fasor. Man får alltså inte förlora förmågan att förundra sig och förtrollas.

Red. 2021-09-22

Detta är en intervju som ursprungligen publicerades på Vatican News, franska redaktionen, och finns tillgänglig här