Pussy Riot behövs igen

av FREDRIK HEIDING
I dessa dagar går tankarna till behovet av protest i form av aktivism och humor riktad mot Putins invasion av Ukraina. Traditionen med heliga dårar, som går tillbaka till aposteln Paulus och som utgjort en profetisk kraft inte minst i rysk kristendom, kommer väl till pass.

Dessa dårar förmedlar det som Ola Sigurdson i sitt trebandsverk Gudomliga komedier (Glänta, 2021) kallar ”instrumentell humor” som ofta har en antagonistisk karaktär och är ett ”retoriskt verktyg som kan användas för att uppväcka lyssnarnas välvilja, skapa en känsla av gemenskap och häckla ens motståndare”. Sigurdson påstår att den subversiva humorn kan vara påbjuden, vilket man kan hålla med om. I min bok Lek för Guds skull (Artos, 2020) beskriver och reflekterar jag över heliga dårar i olika epoker. Nedanstående text är ett utdrag från boken (s. 158–159).

”Ett samtida exempel på heliga dårar i Ryssland är den feministiska konstnärsgruppen Pussy Riot från Moskva. De blev kända över hela världen i samband med att de iscensatte en protestaktion år 2012 inne i Kristi Frälsarkatedralen i Moskva.

Pussy Riot hade en kritisk inställning till den ryske presidenten Vladimir Putin, förespråkade hbtq-rättigheter och ifrågasatte också Putins nära förbindelser med hierarkin i den rysk-ortodoxa kyrkan. Inne i katedralen – vid ikonostasen, ikonväggen, som är en extra känslig plats i kyrkorummet – framförde de en punklåt baserad på en text från en hymn ur den ortodoxa kyrkans vesper.

Texten i Pussy Riots version är tydligt kyrklig och åberopar Jungfru Maria. I deras version löd de avslutande orden: ”Gudsföderska, Jungfru, bortjaga Putin, bortjaga Putin, bortjaga Putin.” Flera forskare, däribland Per-Arne Bodin, har gjort en koppling mellan Pussy Riots provokativa uppträdande och traditionen med heliga dårar. (Per-Arne Bodin, Från Bysans till Putin. Historier om Ryssland, Artos, Skellefteå, 2016, s. 177–204.)

Deras uppträdande i katedralen ska inte främst uppfattas som ett antireligiöst ställningstagande utan som en kritik sprungen ur kristna övertygelser. Bodin återger: ”De unga kvinnorna säger själva i förhören att de tror på Gud, men att de inte går i kyrkan, i alla fall inte till nattvarden. Under uppläsningen av anklagelsepunkterna i rättegången satt två av de tre åtalade och läste Bibeln. Kanske var det en del av deras performance, kanske var det en del av deras vardagsliv, kanske var det ett sätt att stärka sig i denna svåra situation – kanske finns en sanning i alla tre svaren.” (Bodin, s. 185–186.)

De uppfattade sig själva med sitt uppträdande såsom hörande till traditionen med heliga dårar. I sitt försvarstal sade en av kvinnorna: ”Vi sökte ett uttryck för den sanna uppriktigheten och enkelheten, och fann det i en punkkonserts heliga dårskap. För passionen, öppenheten och naiviteten står över hyckleriet, listen och den tillgjorda anständighet som döljer förbrytelser.” (Bodin, s. 186.)

Den ryska konstnärsgruppen Pussy Riot. Januari 2012. Foto: Igor Moukhin, Wikimedia Commons, CC-A-S-A 3.0.

Tre av gruppmedlemmarna fick då för tio år sedan avtjäna ett tvåårigt fängelsestraff under omänskliga förhållanden. En av medlemmarna i Pussy Riot, Nadya Tolokonnikova, har nyligen låtit sig intervjuas i den amerikanska musiktidskriften Rolling Stone (läs mer här: ”Pussy Riot’s Nadya Tolokonnikova: ’Fuck Putin. I Hope He Dies Soon’.”).

Hon har dessutom tagit initiativ till en insamling för Ukrainas folk (läs mer här: ”Pussy Riot’s Nadya Tolokonnikova Helps Raise $ 7.1 Millon for Ukraine Relief With NFT”).

Den subversiva humorn och aktivismen behövs igen och man får hoppas på en opposition inifrån och underifrån i Moskva. Dårar uttrycker hälsosam maktkritik när regimer blivit alltför dysfunktionella.

Fredrik Heiding 2022-03-05

Detta är en opinionstext.

Läs även Ulf Jonssons inlägg, ”Tacka vet jag Pussy Riot”, på Signums hemsida från den 18 januari 2013 via länken här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av FREDRIK HEIDING
I dessa dagar går tankarna till behovet av protest i form av aktivism och humor riktad mot Putins invasion av Ukraina. Traditionen med heliga dårar, som går tillbaka till aposteln Paulus och som utgjort en profetisk kraft inte minst i rysk kristendom, kommer väl till pass.

Dessa dårar förmedlar det som Ola Sigurdson i sitt trebandsverk Gudomliga komedier (Glänta, 2021) kallar ”instrumentell humor” som ofta har en antagonistisk karaktär och är ett ”retoriskt verktyg som kan användas för att uppväcka lyssnarnas välvilja, skapa en känsla av gemenskap och häckla ens motståndare”. Sigurdson påstår att den subversiva humorn kan vara påbjuden, vilket man kan hålla med om. I min bok Lek för Guds skull (Artos, 2020) beskriver och reflekterar jag över heliga dårar i olika epoker. Nedanstående text är ett utdrag från boken (s. 158–159).

”Ett samtida exempel på heliga dårar i Ryssland är den feministiska konstnärsgruppen Pussy Riot från Moskva. De blev kända över hela världen i samband med att de iscensatte en protestaktion år 2012 inne i Kristi Frälsarkatedralen i Moskva.

Pussy Riot hade en kritisk inställning till den ryske presidenten Vladimir Putin, förespråkade hbtq-rättigheter och ifrågasatte också Putins nära förbindelser med hierarkin i den rysk-ortodoxa kyrkan. Inne i katedralen – vid ikonostasen, ikonväggen, som är en extra känslig plats i kyrkorummet – framförde de en punklåt baserad på en text från en hymn ur den ortodoxa kyrkans vesper.

Texten i Pussy Riots version är tydligt kyrklig och åberopar Jungfru Maria. I deras version löd de avslutande orden: ”Gudsföderska, Jungfru, bortjaga Putin, bortjaga Putin, bortjaga Putin.” Flera forskare, däribland Per-Arne Bodin, har gjort en koppling mellan Pussy Riots provokativa uppträdande och traditionen med heliga dårar. (Per-Arne Bodin, Från Bysans till Putin. Historier om Ryssland, Artos, Skellefteå, 2016, s. 177–204.)

Deras uppträdande i katedralen ska inte främst uppfattas som ett antireligiöst ställningstagande utan som en kritik sprungen ur kristna övertygelser. Bodin återger: ”De unga kvinnorna säger själva i förhören att de tror på Gud, men att de inte går i kyrkan, i alla fall inte till nattvarden. Under uppläsningen av anklagelsepunkterna i rättegången satt två av de tre åtalade och läste Bibeln. Kanske var det en del av deras performance, kanske var det en del av deras vardagsliv, kanske var det ett sätt att stärka sig i denna svåra situation – kanske finns en sanning i alla tre svaren.” (Bodin, s. 185–186.)

De uppfattade sig själva med sitt uppträdande såsom hörande till traditionen med heliga dårar. I sitt försvarstal sade en av kvinnorna: ”Vi sökte ett uttryck för den sanna uppriktigheten och enkelheten, och fann det i en punkkonserts heliga dårskap. För passionen, öppenheten och naiviteten står över hyckleriet, listen och den tillgjorda anständighet som döljer förbrytelser.” (Bodin, s. 186.)

Den ryska konstnärsgruppen Pussy Riot. Januari 2012. Foto: Igor Moukhin, Wikimedia Commons, CC-A-S-A 3.0.

Tre av gruppmedlemmarna fick då för tio år sedan avtjäna ett tvåårigt fängelsestraff under omänskliga förhållanden. En av medlemmarna i Pussy Riot, Nadya Tolokonnikova, har nyligen låtit sig intervjuas i den amerikanska musiktidskriften Rolling Stone (läs mer här: ”Pussy Riot’s Nadya Tolokonnikova: ’Fuck Putin. I Hope He Dies Soon’.”).

Hon har dessutom tagit initiativ till en insamling för Ukrainas folk (läs mer här: ”Pussy Riot’s Nadya Tolokonnikova Helps Raise $ 7.1 Millon for Ukraine Relief With NFT”).

Den subversiva humorn och aktivismen behövs igen och man får hoppas på en opposition inifrån och underifrån i Moskva. Dårar uttrycker hälsosam maktkritik när regimer blivit alltför dysfunktionella.

Fredrik Heiding 2022-03-05

Detta är en opinionstext.

Läs även Ulf Jonssons inlägg, ”Tacka vet jag Pussy Riot”, på Signums hemsida från den 18 januari 2013 via länken här