Reflexioner över intervjun med påven

ULF JONSSON Nu har det gått ett och ett halvt dygn sedan den utförliga intervjun med påven Franciskus offentliggjordes av Jesuitordens tidskrifter världen över. För mig, som var med när idén till intervjun kläcktes i början av juni vid ett möte i Lissabon med jesuitredaktörer från ett 15-tal olika länder, har det varit väldigt spännande att följa det mottagande som intervjun fått. Ingen av oss som var med om att skissa på idén hade då en aning om att den skulle väcka så stort intresse. Vi räknade heller inte med att påven skulle ta sig så mycket tid (sammanlagt över sex timmar, fördelade på tre dagar) för att svara på våra frågor.

Av det första dygnets reaktioner att döma har påven lyckats hitta ett bra tonläge i intervjun. I de internationella medierna har texten blivit mycket positivt mottagen, på sina håll till och med i översvallande ordalag. Många framhäver den mycket personliga och inkännande attityd som lyser igenom i intervjun. Många äldre katoliker associerar till den populäre påven Johannes XXIII som inledde de stora reformer som genomfördes i kyrkan genom Andra Vatikankonciliet i början av 1960-talet. Också här i Sverige har de första reaktionerna på Franciskus intervju generellt sett varit mycket uppskattande.

Men det hindrar förstås inte att det kan komma negativa reaktioner framöver, särskilt från dem som hoppats på stora förändringar av mer principiellt slag. Det nya i intervjun ligger i attityden och tonläget, inte i lärofrågor. Också den nye påven avvisar abort och homoäktenskap, även om han understryker att han inte vill att kyrkan ska moralisera över folks privatliv. Kort sagt, vid en närmare läsning av texten kommer man – som sig bör, och föga överraskande – att upptäcka att även denne påve avser att fortsätta tänka katolskt.

Intervjun med påven är inte bara utförlig, den är bitvis en ganska krävande läsning, bland annat eftersom påven förutsätter en hel del kunskaper om den katolska kyrkan och i synnerhet om Jesuitorden. Och man bör heller inte glömma bort att läsa texten i sitt större sammanhang: en relativt nyvald påve som nu börjar få grepp om vad han behöver göra för att driva på de reformer av Vatikanen och den förnyelse av det katolska troslivet som han själv säkert betraktar som avgörande aspekter av det uppdrag som blivit honom anförtrott.

För den intresserade finns här länkarna till två kommentarer till påvens intervju som jag har gjort under det senaste dygnet i andra medier, i hopp om att kunna kasta lite ljus över påvens text:

Intervju i SvT Rapport (fredag eftermiddag den 20 sept):

https://www.svt.se/nyheter/sverige/svensk-lag-bakom-pavens-uttalande

Understreckare i Svenska Dagbladet (lördag den 21 sept):

https://www.svd.se/kultur/understrecket/franciskus-reformerar-vatikanen_8539864.svd

Ulf Jonsson 2013-09-21

 

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

ULF JONSSON Nu har det gått ett och ett halvt dygn sedan den utförliga intervjun med påven Franciskus offentliggjordes av Jesuitordens tidskrifter världen över. För mig, som var med när idén till intervjun kläcktes i början av juni vid ett möte i Lissabon med jesuitredaktörer från ett 15-tal olika länder, har det varit väldigt spännande att följa det mottagande som intervjun fått. Ingen av oss som var med om att skissa på idén hade då en aning om att den skulle väcka så stort intresse. Vi räknade heller inte med att påven skulle ta sig så mycket tid (sammanlagt över sex timmar, fördelade på tre dagar) för att svara på våra frågor.

Av det första dygnets reaktioner att döma har påven lyckats hitta ett bra tonläge i intervjun. I de internationella medierna har texten blivit mycket positivt mottagen, på sina håll till och med i översvallande ordalag. Många framhäver den mycket personliga och inkännande attityd som lyser igenom i intervjun. Många äldre katoliker associerar till den populäre påven Johannes XXIII som inledde de stora reformer som genomfördes i kyrkan genom Andra Vatikankonciliet i början av 1960-talet. Också här i Sverige har de första reaktionerna på Franciskus intervju generellt sett varit mycket uppskattande.

Men det hindrar förstås inte att det kan komma negativa reaktioner framöver, särskilt från dem som hoppats på stora förändringar av mer principiellt slag. Det nya i intervjun ligger i attityden och tonläget, inte i lärofrågor. Också den nye påven avvisar abort och homoäktenskap, även om han understryker att han inte vill att kyrkan ska moralisera över folks privatliv. Kort sagt, vid en närmare läsning av texten kommer man – som sig bör, och föga överraskande – att upptäcka att även denne påve avser att fortsätta tänka katolskt.

Intervjun med påven är inte bara utförlig, den är bitvis en ganska krävande läsning, bland annat eftersom påven förutsätter en hel del kunskaper om den katolska kyrkan och i synnerhet om Jesuitorden. Och man bör heller inte glömma bort att läsa texten i sitt större sammanhang: en relativt nyvald påve som nu börjar få grepp om vad han behöver göra för att driva på de reformer av Vatikanen och den förnyelse av det katolska troslivet som han själv säkert betraktar som avgörande aspekter av det uppdrag som blivit honom anförtrott.

För den intresserade finns här länkarna till två kommentarer till påvens intervju som jag har gjort under det senaste dygnet i andra medier, i hopp om att kunna kasta lite ljus över påvens text:

Intervju i SvT Rapport (fredag eftermiddag den 20 sept):

https://www.svt.se/nyheter/sverige/svensk-lag-bakom-pavens-uttalande

Understreckare i Svenska Dagbladet (lördag den 21 sept):

https://www.svd.se/kultur/understrecket/franciskus-reformerar-vatikanen_8539864.svd

Ulf Jonsson 2013-09-21