Riktlinjer inför familjesynoden: familjen behöver kyrkans budskap

I tisdags (23 juni) offentliggjordes det dokument som ger riktlinjer inför höstens ordinarie biskopssynod om familjen i Rom. Där slås bland annat fast att kyrkans budskap om Guds barmhärtighet är något som varje familj behöver få ta emot. ”För kyrkan handlar det om att starta i familjernas konkreta situation idag. Alla behöver barmhärtighet, till att börja med de som lider mest”, framhåller dokumentet. Även om barmhärtigheten inte på något sätt motsäger de väsentliga sanningar som kyrkans lära om familjen grundas på, kan den kommuniceras bättre, säger dokumentet, i synnerhet när det gäller så kallade irreguljära familjesituationer som exempelvis separations- och skilsmässofamiljer eller familjer med blandade religiösa konfessioner.

Kyrkans uppgift, poängterar dokumentet, är att ledsaga familjerna så som Kristus gjorde med lärjungarna på vägen till Emmaus. ”Vi måste ge vår resa en sund takt mot målet, med en respektfull blick fylld av medkänsla, men som på samma gång bringar helande och uppmuntrar var och en att mogna in i det kristna livet”, framhåller dokumentet och citerar ett tal av påven Franciskus.

”Att vara nära familjerna som en följeslagare på resan betyder för kyrkan att ha en klok och tålmodig hållning […] kyrkan vill, i en tillgiven gemenskap, dela glädjeämnen, hopp, sorger och oro med varje familj.”

Arbetsdokumentet, eller Instrumentum laboris som det kallas, har sammanställts av den avdelning i Vatikanen som organiserar synoden i oktober i år. I tre avsnitt bygger dokumentet på slutrapporten från den extraordinarie familjesynoden i oktober förra året tillsammans med förslag från olika delar av kyrkan, såsom lokala biskopskonferenser och enskilda troende som formulerat och skickat in sina tankegångar. Den slutliga texten i Instrumentum har sedan genomgått en granskning av Vatikanens Troskongregation innan det publicerats, enligt en källa med insyn i processen.

Den första delen av dokumentet, med rubriken Att lyssna på familjens utmaningar, handlar huvudsakligen om de teman som förra årets extraordinarie synod diskuterade. Den andra delen, Att urskilja familjens kallelse, och den tredje, Familjens uppdrag idag, tar upp de frågeställningar som kommer att stå i fokus för diskussionerna i höst. Årets ordinarie synod, som ska genomföras 4–25 oktober, kommer att reflektera över temat Jesus Kristus förklarar familjens mysterium och kallelse och beräknas samla mer än 200 biskopar och andra representanter från kyrkan i hela världen. Slutsatserna från sammankomsten kommer att användas av påven Franciskus när han skriver sin första post-synodala uppmaning, vilken väntas under 2016.

Förra årets synod talade om behovet av att tydligare kommunicera kyrkans budskap om barmhärtighet till frånskilda par och personer med samkönade attraktioner. Dokumentet inför årets synod bekräftar detta och framhåller att personer i dessa och liknande situationer inte ska uppleva sig exkluderade av kyrkan. Det inleds med att understryka att äktenskapet är oupplösligt eftersom det är ett sakrament skapat för att återspegla Treenighetens kärlek. ”Jesus själv bekräftade äktenskapet mellan man och kvinna som oupplösligt genom att säga: ’Därför att ni är så förstockade, tillät Mose er att skiljas från era hustrur, men från början var det inte så.’” Äktenskapets oupplöslighet ”är inte avsedd som ett ’ok’ på människan utan snarare som en gåva till personerna som förenas i äktenskap”, fastslår dokumentet.

Det understryker emellertid också behovet att uttrycka kyrkans barmhärtighet på ett starkare sätt till frånskilda som har gift om sig borgerligt. För att kunna integrera personer i sådana situationer i kyrkans liv krävs” en uppmärksam urskiljning och ett ledsagande i stor respekt, vilket undviker språk och attityder som får dessa att uppfatta sig som diskriminerade och istället främjar deras deltagande i gemenskapens liv”, sägs det vidare.

Att bedriva själavård för sådana personer och par ”är inte en försvagning av tron eller vittnesbördet om äktenskapets oupplöslighet utan snarare är det precis med en sådan själavård som denna sanning uttrycks.” Dokumentet understryker att ett äktenskap som inte lyckas är ”ett nederlag för var och en” och att varje inblandad person, efter att ha blivit varse det egna ansvaret, behöver återfå förtroende och hopp. Alla, heter det vidare, ”behöver ge och ta emot barmhärtighet”.

Frågan om tillgång till kommunion för omgifta frånskilda utan kyrklig annullering, vilket var ett av de mest debatterade ämnena vid förra årets sammankomst, behandlas också. Texten noterar att synodfäderna uttryckte olika åsikter – från viljan att behålla nuvarande praxis till tanken på att varje enskilt fall ska prövas närmare så att den lokale biskopen, efter en period av botgöring och försoning, kan ge tillträde till kommunionen. Dokumentet understryker att frågan fortfarande diskuteras och att särskild vikt bör läggas vid distinktionen mellan ”objektivt tillstånd av synd och förmildrande omständigheter”.

Dokumentet framhåller också hur kyrkans budskap om barmhärtighet omfattar män och kvinnor med homosexuella tendenser. Fastän det inte finns ”någon som helst grund att anta eller etablera analogier, inte ens vaga, mellan samkönade relationer och Guds tanke med äktenskap och familj”, ska personer med sådana tendenser ”välkomnas med respekt och finkänslighet”. Texten upprepar att ”varje person, oavsett sexuell läggning, måste respekteras för hans eller hennes värdighet och välkomnas med lyhördhet och finkänslighet i både kyrkan och samhället”. Däremot fördöms som ”helt oacceptabelt” det faktum att kyrkan ofta pressas av internationella organisationer att stödja lagar som tillåter samkönade ”äktenskap” som ett villkor för att kunna förmedla utvecklingsbistånd till fattigare länder.

Andra ämnen som dokumentet formulerar för diskussion i oktober avser själavård för par som är borgerligt gifta eller sammanboende utan äktenskap, liksom en effektivisering av annulleringsprocessen för konstaterat ogiltiga äktenskap, vilken många synodfäder har framhållit bör bli ”mer tillgänglig” och förmodligen också kostnadsfri för den enskilde. Frågan om globalt enhetliga pastorala riktlinjer för själavården av frånskilda nämns också, något som idag saknas och vilket sägs ha förorsakat ”förvirring och splittring” och åsamkat ”brännande smärta hos dem som har levt i ett misslyckat äktenskap, och emellanåt har känt sig orättvist dömda”. Den ökande oviljan hos unga människor att gifta sig, behovet av att förbättra processen för äktenskapsförberedelser och den andliga vägledningen för par under de första åren efter vigseln nämns också som diskussionspunkter.

Catholic News Agency, 2015-06-23