Sverige en förebild för påven Franciskus

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av FREDRIK HEIDING
Sverige har varit en förebild i migrationsfrågor, säger påven Franciskus i en intervju med den spanska radiokanalen Cope. Under intervjun som sändes i dag och som varar en dryg timme behandlas en hel serie samtalsämnen, varav migration är ett. Samtalsämnena har i efterhand lagts upp var för sig på hemsidan för Cope.

När påven ger sig syn på migration lyfter han fram fyra viktiga aspekter: att ta emot, skydda, främja och integrera. I detta sammanhang finns en förebild: Sverige på 1970- och 80-talet. Påven kommenterar: ”Jag tänker på ett land som gav migranter lön redan någon dag efter deras ankomst för att de skulle kunna gå i skola för att lära sig språket och sedan få ett jobb och integreras. Detta var under epoken av integration av migranter som ett resultat av militärdiktaturerna i Sydamerika: Argentina, Chile, Uruguay. Jag talar om Sverige. Sverige var en förebild när det gäller dessa fyra steg: att ta emot, skydda, främja och integrera” (lyssna via länken här).

I början av intervjun frågar journalisten Carlos Herrera hur påven Franciskus mår hälsomässigt mot bakgrund av den tarmoperation som han genomgick den 4 juli.

Carlos Herrera (CH): ”Nåväl, först och främst bör jag fråga, helige fader, hur står det till?”

Påven Franciskus: ”Jag lever fortfarande”, svarar påven med ett lätt skratt.

CH: ”Er nyligen genomförda operation, som var en omfattande operation, gjorde att vi blev en smula oroliga.”

Påven: ”Javisst, detta uppstår i divertiklarna [tarmfickor, övers. anm.]… och vad vet jag… där uppstår en missbildning, en vävnadsdöd… men tack vare Gud togs den bort i rätt tid.”

CH: ”Såvitt jag har förstått det, var det dessutom så att en sjuksköterska gjorde Er uppmärksam på detta, som först varnade Er.”

Påven: ”Han räddade mitt liv! Han sade till mig: ’Ni måste genomgå en operation.” Det fanns andra åsikter: ’Nej, det räcker med antibiotika…”. Men han förklarade för mig på ett mycket bra sätt. Han är sjuksköterska här [hos oss] i vårt sjukhem, Vatikanens sjukhus. Han har varit här i 30 år, en man med mycken erfarenhet. Det är andra gången i mitt liv som en sjuksköterska räddar mitt liv.” Den första gången inträffade 1957 när påven genomgick en lungoperation (avsnittet om påvens hälsa kan man lyssna till här).

Intervjun täcker som sagt ett stort antal ämnen: pandemin, påvens förestående besök till Budapest och Slovakien, situationen i Afghanistan, läget i Vatikanen, finansskandalen kring kardinal Becciu, de nya normerna kring 1962 års mässa, den synodala vägen i Tyskland, förutsättningarna för att reformera Vatikanens organisation, frågan om hanteringen av sexuella övergrepp, miljöfrågor, relationen mellan Vatikanen och Kina, frågan om eutanasi (dödshjälp) och abort, relationen mellan Katalonien och övriga Spanien, migration, eventuella framtida resor med besök i andra länder. Även hur påven vill bli ihågkommen, hans mormor, huruvida han ser på tv, samt till sist vad han har för åsikter om fotboll.

Av allt detta vill jag lyfta fram några teman. På frågan hur påven har hanterat isoleringen under pandemin svarar han att det bland annat har handlat om att ”stå ut med mig själv, vilket är en hel vetenskap” (spanska: aguantarme a mi mismo, que es una ciencia). Påven säger detta med ett allvarligt tonläge, att han menar vad han säger. Han erkänner att det är svårt eftersom han lätt blir otålig och vill att saker ska ske automatiskt, men han måste lära sig att ha tålamod, att ting tar tid.

Intressant är också att höra hur påven Franciskus genomgick en omvändelse när det gäller miljöfrågor. Han berättar att han vid den latinamerikanska biskopskonferensen i Aparecida i Brasilien 2007 först inte kunde se meningen med de miljöfrågor som de andra biskoparna diskuterade. De samtalade redan då om den ekologiska krisen i Amazonas och på andra håll, men påven (då biskop av Buenos Aires, Jorge Mario Bergoglio) förstod inte hur miljöfrågan hängde ihop med evangeliet. Men konferensen i Aparecida fick honom att tänka om, i en omvändelseprocess som bland annat ledde fram till miljö- och socialencyklikan Lovad vare du (Laudato si’).

Under intervjun framgår också att påven har en preferens för det han kallar mindre länder. Den spanske journalisten Carlos Herrera undrar om påven kommer att besöka vallfartsorten Santiago de Compostella och andra orter i Spanien, varpå påven Franciskus svarar att han i första hand förmodligen kommer att besöka små länder som Tjeckien, Malta och Grekland. Han talar i detta sammanhang också om utmaningen att bevara respektive att åstadkomma enhet i Europa.

Fredrik Heiding 2021-09-01

Material från intervjun på Copes hemsida via länken här

Se även relaterad nyhet av den 31 augusti via länken här

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av FREDRIK HEIDING
Sverige har varit en förebild i migrationsfrågor, säger påven Franciskus i en intervju med den spanska radiokanalen Cope. Under intervjun som sändes i dag och som varar en dryg timme behandlas en hel serie samtalsämnen, varav migration är ett. Samtalsämnena har i efterhand lagts upp var för sig på hemsidan för Cope.

När påven ger sig syn på migration lyfter han fram fyra viktiga aspekter: att ta emot, skydda, främja och integrera. I detta sammanhang finns en förebild: Sverige på 1970- och 80-talet. Påven kommenterar: ”Jag tänker på ett land som gav migranter lön redan någon dag efter deras ankomst för att de skulle kunna gå i skola för att lära sig språket och sedan få ett jobb och integreras. Detta var under epoken av integration av migranter som ett resultat av militärdiktaturerna i Sydamerika: Argentina, Chile, Uruguay. Jag talar om Sverige. Sverige var en förebild när det gäller dessa fyra steg: att ta emot, skydda, främja och integrera” (lyssna via länken här).

I början av intervjun frågar journalisten Carlos Herrera hur påven Franciskus mår hälsomässigt mot bakgrund av den tarmoperation som han genomgick den 4 juli.

Carlos Herrera (CH): ”Nåväl, först och främst bör jag fråga, helige fader, hur står det till?”

Påven Franciskus: ”Jag lever fortfarande”, svarar påven med ett lätt skratt.

CH: ”Er nyligen genomförda operation, som var en omfattande operation, gjorde att vi blev en smula oroliga.”

Påven: ”Javisst, detta uppstår i divertiklarna [tarmfickor, övers. anm.]… och vad vet jag… där uppstår en missbildning, en vävnadsdöd… men tack vare Gud togs den bort i rätt tid.”

CH: ”Såvitt jag har förstått det, var det dessutom så att en sjuksköterska gjorde Er uppmärksam på detta, som först varnade Er.”

Påven: ”Han räddade mitt liv! Han sade till mig: ’Ni måste genomgå en operation.” Det fanns andra åsikter: ’Nej, det räcker med antibiotika…”. Men han förklarade för mig på ett mycket bra sätt. Han är sjuksköterska här [hos oss] i vårt sjukhem, Vatikanens sjukhus. Han har varit här i 30 år, en man med mycken erfarenhet. Det är andra gången i mitt liv som en sjuksköterska räddar mitt liv.” Den första gången inträffade 1957 när påven genomgick en lungoperation (avsnittet om påvens hälsa kan man lyssna till här).

Intervjun täcker som sagt ett stort antal ämnen: pandemin, påvens förestående besök till Budapest och Slovakien, situationen i Afghanistan, läget i Vatikanen, finansskandalen kring kardinal Becciu, de nya normerna kring 1962 års mässa, den synodala vägen i Tyskland, förutsättningarna för att reformera Vatikanens organisation, frågan om hanteringen av sexuella övergrepp, miljöfrågor, relationen mellan Vatikanen och Kina, frågan om eutanasi (dödshjälp) och abort, relationen mellan Katalonien och övriga Spanien, migration, eventuella framtida resor med besök i andra länder. Även hur påven vill bli ihågkommen, hans mormor, huruvida han ser på tv, samt till sist vad han har för åsikter om fotboll.

Av allt detta vill jag lyfta fram några teman. På frågan hur påven har hanterat isoleringen under pandemin svarar han att det bland annat har handlat om att ”stå ut med mig själv, vilket är en hel vetenskap” (spanska: aguantarme a mi mismo, que es una ciencia). Påven säger detta med ett allvarligt tonläge, att han menar vad han säger. Han erkänner att det är svårt eftersom han lätt blir otålig och vill att saker ska ske automatiskt, men han måste lära sig att ha tålamod, att ting tar tid.

Intressant är också att höra hur påven Franciskus genomgick en omvändelse när det gäller miljöfrågor. Han berättar att han vid den latinamerikanska biskopskonferensen i Aparecida i Brasilien 2007 först inte kunde se meningen med de miljöfrågor som de andra biskoparna diskuterade. De samtalade redan då om den ekologiska krisen i Amazonas och på andra håll, men påven (då biskop av Buenos Aires, Jorge Mario Bergoglio) förstod inte hur miljöfrågan hängde ihop med evangeliet. Men konferensen i Aparecida fick honom att tänka om, i en omvändelseprocess som bland annat ledde fram till miljö- och socialencyklikan Lovad vare du (Laudato si’).

Under intervjun framgår också att påven har en preferens för det han kallar mindre länder. Den spanske journalisten Carlos Herrera undrar om påven kommer att besöka vallfartsorten Santiago de Compostella och andra orter i Spanien, varpå påven Franciskus svarar att han i första hand förmodligen kommer att besöka små länder som Tjeckien, Malta och Grekland. Han talar i detta sammanhang också om utmaningen att bevara respektive att åstadkomma enhet i Europa.

Fredrik Heiding 2021-09-01

Material från intervjun på Copes hemsida via länken här

Se även relaterad nyhet av den 31 augusti via länken här