Thomas a Kempis: De vita et beneficiis Jesu Christi

Av Thomas a Kempis

18. Om Jesu härliga under och barmhärtighet
Jag välsignar och tackar dig, Herre Jesus Kristus, du Guds kraft och Faderns visdom, för dina härliga tecken och mäktiga under, med vilka du lyste som världens ljus och till ditt evangelium drog de otrognas sinnen, i det du genom dessa tecken och vittnesbörd klarligen bevisade dig vara Guds Son, som kommit i världen för att förlossa människorna.

Jag prisar och lovar dig för din outtömliga kärlek, att du visade dig så huld och barmhärtig mot alla, att även fattiga och svaga, ja, också de största syndare vågade nalkas dig; ty du lät dem fritt få tala till dig och vidröra dig.

Välsignade vare dina ögon mer strålande än solen, vilka du huldrikt upplyfte mot de skaror, som kommo till dig, över vilka du varkunnat dig och icke lät dem försmäkta, såsom då de åto i öknen och vordo mätte.

Välsignade vare dina händer, som du glatt utsträckte över fattiga, sjuka och lidande, då du genom vidrörandet av din heliga lekamen botade dem från varje krankhet och krämpa.

Välsignade vare dina späda fötter, som trampade många trötta fjät och ofta besudlades av stoft för själars frälsning, då du i bergsbygden och på fjällen utsådde det eviga livets ord.

Du stadfäste också din lära med mäktiga gärningar. Du lät den halte gå, den blinde se, de spetälska bliva rena och de döda med Guds bistånd åter resa sig ur sina gravar.

O, höge Jesus, världens ljus, Israels Frälsare, vårt liv, vår kraft och vår ära, se till min svaghet och fördriv ur mitt hjärta varje ond böjelse. Upplys min själs öga, att jag må se soluppgången av höjden. Öppna mitt förstånds öra, att jag må höra, min Gud, vad du säger mig.

Res mig upp från tröghetens säng att jag må vandra från kraft till kraft. Låt mina fötter vandra på dina budords vägar och stärk mina svaga händer till flitigt verk.

Rena mig från köttets spetälska, hela mig från all arghet, nedslå hos mig allt högmodigt prål, befria mig från allt som uppväcker min avund. Bevara mig från frosseri, driv bort från mig girighetens fördärv och återhåll inom mig alla köttsliga begär. Ty dessa det sjuka hjärtats starka lidelser och de onda andarnas hemliga retelser kunna botas av dig, Herre Jesus, ja, de kunna snabbt förjagas genom kraften av ditt ord.

Ty ingen förmår hela dessa andliga sår och verka helgelsens verk i vårt hjärta utan du allena, Herre Gud allsmäktig. Du talar och det varder; du befaller och det sker.

Säg därför till min själ: ”Var ren,” och den skall varda ren. Befall den onda anden, som så ofta frestar och orenar mig: ”Gå ut ifrån människan och kom icke vidare dit in.” (Mark. 9: 25).

Säg till min själ vid varje ny bedrövelse: ”Jag är din frälsning. Frukta icke.” (1 Mos. 15: 1). Ja, säg du allenast ett ord, och min själ skall varda helbrägda.

IV. 4. Bön om den Helige Andes gåvor till ett skydd mot åtskilliga själens krankheter
Kom, o kom, Helige Ande, med alla dina håvor och fördriv från min själ satan och alla hans gyckelbilder, med vilka han så ofta söker förvirra mig under mina böner och betraktelser! Kom, du milda arlavind, och andas med din kärleksglöd på mitt hjärtas örtagård och utbränn ur mitt hjärta all sinnlig begärelse, att tacksägelsens vällukter må uppstiga därur under ett regn av tårar, i förkrosselse över alla mina synder och under ljuvlig erinran om alla dina välgärningar. Kom du hulde Hugsvalare och led mig upp ur den mörka bedrövelsens djup, medan du tänder ljus i min själ, förhoppningen om en evig ro efter den korta vedermödan. Mot själens missmod styrke du mig med ditt ord, med psalmer och lovsånger. Mot vredens anstormning håller du, o Gud framför mig din tålamods sköld. Mot feg människofruktan inskärpe du hos mig fruktan för döden och det eviga fördärvet. Ty vem skulle icke bäva för din mäktiga vrede och för ett straff utan gräns? Emot fåfänglig ärelystnad och flärd läre du mig att betrakta min egen brist och andras dygder. Emot tanklöst tal läre du mig att bevara tystnad. Emot löjen och skratt, som icke hövas, ville du avlocka mig suckar och tårar! Ty bättre är ymnigt gråta än fåvitskt le. Emot en bekymrad och förströdd uppsyn värdigas du för mina ögon framställa Jesus korsfäst för mig. Emot all klädernas prakt visa mig maskarnas förruttnelse. Emot köttets brånad visa mig de dödas gravar. Emot bägarens vin räck mig Kristi bittra galla. Emot världens fåfängliga nyheter och rykten förtälje mig du gudomliga hemligheter. Emot ändlösa fabler täpp snarligen mina öron, att intet förgiftat tal må tränga in genom dess galler.

Emot sysslolösheter i gatuhörnen eller gillesstugorna bind mig du till händer och fötter med din fruktans hand, att jag ej må falla i allehanda frestelser. Emot den arga bitterheten och svårmodet ingjut i mig din mildhets och stillhets ande. Emot de mörka misstankarna mot mina medmänniskor ingiv mig du att tänka gott och högt om min nästa. Emot den oförrätt man tillfogar mig förläna mig tålmodighet och håll mig tillbaka från hämnd, att jag icke måtte förlora den krona, som i himlen är beskärd åt dem som lida smälek. Emot min själs mångahanda krankheter tillhandahålle mig du dina krafters läkemedel och de helga lärarnas örter. Emot den syndiga vanan give du mig kraft att göra våld på den fördärvade naturen för det eviga livets skull. Emot arbetets mödor förläne du mig nåden att bevara hjärtats lugn under tacksägelse och bön. Emot misströstan i allehanda motgångar giv mig skicklighet att hysa en fast förtröstan till dig och din hulda omsorg, du gode Helige Ande, du min Hugsvalare, min hugnad i all min vedermöda. Amen.