Uppdaterat bibliskt fusk

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

TORD FORNBERG

Per Beskow: Fynd och fusk. Falsarier och mystifikationer omkring Jesus. Libris 2005, 204 s.

Per Beskow, väl känd för denna tidskrifts läsare, har bearbetat och uppdaterat sin tidigare bok Fynd och fusk i bibelns värld (1979). Han har också redigerat den svenska upplagan av uppslagsverket Nya religioner, och han är med sina breda kunskaper högst kompetent för uppgiften att avslöja allehanda moderna förfalskningar, falska evangelier och mycket annat. Det är självklart att nytt material har tillkommit 26 år efter den första upplagan. Framför allt gäller det vad Beskow kallar ”mystifikationer i profitsyfte”, alltså romaner som vill ge sken av att bygga på autentiskt material men som inte tycks propagera för någon särskild idé som vegetarisk livsstil eller att Jesu visdom skulle kunna förklaras av exempelvis resor till Kashmir under uppväxtåren. I stället tycks vissa nya verk endast ha profitsyfte, och tankarna går då främst till Dan Browns exempellöst framgångsrika Da Vinci-koden, som påstår sig bygga på hemligt material av sensationell karaktär. Den förefaller inte att tjäna något annat syfte än att generera inkomster åt författaren, vilket den förvisso lyckats över hövan med. Nytt är i sammanhanget att det autentiska fyndet på 1940-talet av ett undangömt koptiskt klosterbibliotek i Nildalen nu har publicerats i sin helhet. Detta har gett spännande inblickar i mötet mellan den framväxande katolska kyrkan och gnosticismen. Bland de nu kända texterna finns det så kallade Marias evangelium, troligtvis författat någon gång på 100-talet. Där kan vi läsa hur Maria Magdalena lyfts fram som en auktoritet gentemot Petrus. Det var hon som Jesus älskade (kysste) och som därför är bärare av den sanna uppenbarelsen. Här kan författare som Dan Brown ta vid och fabulera: Jesus gifte sig med Maria Magdalena, fick med henne dottern Sara, flyttade till vad som i dag är Frankrike och har ännu i dag efterlevande där. Beskow avslöjar obarmhärtigt hur den följande berättelsen med dess skandaliserande av den katolska kyrkan i allmänhet och Opus Dei i synnerhet är humbug från början till slut. Det är ytterst förtjänstfullt att Beskow har gjort detta; vi har fått en tillförlitlig bok att sätta i händerna på alla dem som kan oroas av påstådda textfynd och är vetgiriga nog att bry sig om hur det verkligen förhåller sig. Andra nyheter som motiverar en uppdaterad utgåva är att alltfler lokaltraditioner med anknytning till Jesus blir kända genom massmedierna, så en 1300-talsuppgift (inte behandlad av Beskow) att evangelisten Matteus skulle ha sin grav vid sjön Issyk-Kul i Kirgistan. Man kan också, för att nämna en helt annan sak, påminna om våra dagars tillgång till internet. Beskow skriver, att han satt med ett berg av låneböcker, när han skrev sin första upplaga för 25 år sedan; nu är det i stället datorn med sin störtflod av många gånger mycket obskyr information som är det nödvändiga hjälpmedlet. Den här anmälda boken ger en katalogartad och saklig framställning. Per Beskow har skänkt oss en utmärkt uppslagsbok, särskilt som den hela 40 sidor långa notapparaten innehåller mycket utförliga och detaljerade källhänvisningar, med vars hjälp läsaren kan fördjupa sig i de behandlade texterna och deras (brist på) verklighetsunderlag. Men det måste samtidigt sägas, att det krävs tillgång till ett stort universitetsbibliotek och inte minst betydande fingerfärdighet vid datorn för att fullt ut dra nytta av noterna. Beskow konstaterar, att det är lätt för den som har sakkunskap att avslöja de flesta falsarierna: de påstådda texterna är fulla av anakronismer och sakfel, och de åtföljs ofta av omöjliga fyndhistorier. Framför allt uppmanar han läsarna att vara principiellt misstänksamma mot alla sensationella textfynd. Oftast finns bara en påstådd ”översättning” till något modernt språk tillgänglig, medan ”originalet”, ofta på arameiska, sägs finns undangömt i något obskyrt kloster, till exempel i Himalaya. Det enda kända undantaget utgör det s.k. hemliga Markusevangeliet. Detta publicerades av Morton Smith, förvisso en känd och aktad forskare, tillsammans med ett suddigt foto av en sentida grekisk avskrift. I det här fallet är frågan om textfyndet kan vara autentiskt faktiskt svår att besvara. Men det faktum att Smith hotat att dra Per Beskows amerikanske förläggare inför rätta, eftersom författaren inte känt sig helt övertygad, tyder på att mjölet i påsen inte är rent i det här fallet heller. Man kan sammanfatta att det finns få textfynd vid sidan av Dödahavsrullarna och det koptiska klosterbiblioteket från Nag Hammadi i Egypten som kan göra anspråk på autenticitet. Vi har all anledning att vara tacksamma mot Per Beskow för att han med sitt intresse för udda ting gett oss en saklig presentation av de senaste generationernas påhittade textfynd. I dag kan detta sägas inte minst mot bakgrund av de miljontals dollar som ”mystifikationer” som Da Vinci-koden gett sina författare. Det är min stilla förhoppning att Per Beskow skall kunna glädja sig åt en välförtjänt royalty som åtminstone uppgår till någon bråkdels promille av den som Dan Brown kunnat gottgöra sig.

Publicerad 2006 i nummer 5

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

TORD FORNBERG

Per Beskow: Fynd och fusk. Falsarier och mystifikationer omkring Jesus. Libris 2005, 204 s.

Per Beskow, väl känd för denna tidskrifts läsare, har bearbetat och uppdaterat sin tidigare bok Fynd och fusk i bibelns värld (1979). Han har också redigerat den svenska upplagan av uppslagsverket Nya religioner, och han är med sina breda kunskaper högst kompetent för uppgiften att avslöja allehanda moderna förfalskningar, falska evangelier och mycket annat. Det är självklart att nytt material har tillkommit 26 år efter den första upplagan. Framför allt gäller det vad Beskow kallar ”mystifikationer i profitsyfte”, alltså romaner som vill ge sken av att bygga på autentiskt material men som inte tycks propagera för någon särskild idé som vegetarisk livsstil eller att Jesu visdom skulle kunna förklaras av exempelvis resor till Kashmir under uppväxtåren. I stället tycks vissa nya verk endast ha profitsyfte, och tankarna går då främst till Dan Browns exempellöst framgångsrika Da Vinci-koden, som påstår sig bygga på hemligt material av sensationell karaktär. Den förefaller inte att tjäna något annat syfte än att generera inkomster åt författaren, vilket den förvisso lyckats över hövan med. Nytt är i sammanhanget att det autentiska fyndet på 1940-talet av ett undangömt koptiskt klosterbibliotek i Nildalen nu har publicerats i sin helhet. Detta har gett spännande inblickar i mötet mellan den framväxande katolska kyrkan och gnosticismen. Bland de nu kända texterna finns det så kallade Marias evangelium, troligtvis författat någon gång på 100-talet. Där kan vi läsa hur Maria Magdalena lyfts fram som en auktoritet gentemot Petrus. Det var hon som Jesus älskade (kysste) och som därför är bärare av den sanna uppenbarelsen. Här kan författare som Dan Brown ta vid och fabulera: Jesus gifte sig med Maria Magdalena, fick med henne dottern Sara, flyttade till vad som i dag är Frankrike och har ännu i dag efterlevande där. Beskow avslöjar obarmhärtigt hur den följande berättelsen med dess skandaliserande av den katolska kyrkan i allmänhet och Opus Dei i synnerhet är humbug från början till slut. Det är ytterst förtjänstfullt att Beskow har gjort detta; vi har fått en tillförlitlig bok att sätta i händerna på alla dem som kan oroas av påstådda textfynd och är vetgiriga nog att bry sig om hur det verkligen förhåller sig. Andra nyheter som motiverar en uppdaterad utgåva är att alltfler lokaltraditioner med anknytning till Jesus blir kända genom massmedierna, så en 1300-talsuppgift (inte behandlad av Beskow) att evangelisten Matteus skulle ha sin grav vid sjön Issyk-Kul i Kirgistan. Man kan också, för att nämna en helt annan sak, påminna om våra dagars tillgång till internet. Beskow skriver, att han satt med ett berg av låneböcker, när han skrev sin första upplaga för 25 år sedan; nu är det i stället datorn med sin störtflod av många gånger mycket obskyr information som är det nödvändiga hjälpmedlet. Den här anmälda boken ger en katalogartad och saklig framställning. Per Beskow har skänkt oss en utmärkt uppslagsbok, särskilt som den hela 40 sidor långa notapparaten innehåller mycket utförliga och detaljerade källhänvisningar, med vars hjälp läsaren kan fördjupa sig i de behandlade texterna och deras (brist på) verklighetsunderlag. Men det måste samtidigt sägas, att det krävs tillgång till ett stort universitetsbibliotek och inte minst betydande fingerfärdighet vid datorn för att fullt ut dra nytta av noterna. Beskow konstaterar, att det är lätt för den som har sakkunskap att avslöja de flesta falsarierna: de påstådda texterna är fulla av anakronismer och sakfel, och de åtföljs ofta av omöjliga fyndhistorier. Framför allt uppmanar han läsarna att vara principiellt misstänksamma mot alla sensationella textfynd. Oftast finns bara en påstådd ”översättning” till något modernt språk tillgänglig, medan ”originalet”, ofta på arameiska, sägs finns undangömt i något obskyrt kloster, till exempel i Himalaya. Det enda kända undantaget utgör det s.k. hemliga Markusevangeliet. Detta publicerades av Morton Smith, förvisso en känd och aktad forskare, tillsammans med ett suddigt foto av en sentida grekisk avskrift. I det här fallet är frågan om textfyndet kan vara autentiskt faktiskt svår att besvara. Men det faktum att Smith hotat att dra Per Beskows amerikanske förläggare inför rätta, eftersom författaren inte känt sig helt övertygad, tyder på att mjölet i påsen inte är rent i det här fallet heller. Man kan sammanfatta att det finns få textfynd vid sidan av Dödahavsrullarna och det koptiska klosterbiblioteket från Nag Hammadi i Egypten som kan göra anspråk på autenticitet. Vi har all anledning att vara tacksamma mot Per Beskow för att han med sitt intresse för udda ting gett oss en saklig presentation av de senaste generationernas påhittade textfynd. I dag kan detta sägas inte minst mot bakgrund av de miljontals dollar som ”mystifikationer” som Da Vinci-koden gett sina författare. Det är min stilla förhoppning att Per Beskow skall kunna glädja sig åt en välförtjänt royalty som åtminstone uppgår till någon bråkdels promille av den som Dan Brown kunnat gottgöra sig.

Publicerad 2006 i nummer 5