Vatikanens liturgichef om att ”återställa Gud i centrum för liturgin”

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Cardinal_Robert_Sarah-255x303I slutet av maj gav kardinal Robert Sarah, prefekt för Vatikanens kongregation för gudstjänst och sakramentsdisciplin, en längre intervju i den franska katolska tidskriften Famille Chretienne. Flera engelskspråkiga nyhetstjänster har därefter översatt och publicerat intervjun. Signum gör här en sammanfattning av kardinalens budskap som kallar alla katoliker till en seriös reflektion över eukaristin.

Intervjun tar sin utgångspunkt i kardinal Sarahs uppmaning i ett tal några veckor tidigare om att ”sakramentens sakrament måste återfå sin centrala plats” i katolikers tillbedjan. Kardinalen menar att det både är en fråga om att göra eukaristin mer viktig i våra vardagliga liv och att uppvärdera sättet på vilket eukaristin firas liturgiskt:

”Jag har själv sett hur vår liturgi väldigt ofta har blivit ett slags teaterproduktion. Ofta firas inte Kristus kärlek genom hans offer utan blir bara till ett möte bland vänner, en vänskaplig måltid, ett broderligt och systerligt ögonblick. Ambitionen att uppfinna kreativa eller festliga liturgier riskerar att åstadkomma en tillbedjan som är för mänsklig, det vill säga på den nivå som våra önskningar befinner sig eller utifrån vad som för tillfället är på modet. På så sätt separeras liturgin steg för steg från det som ger liv. Men för oss kristna är eukaristin en fråga om liv och död!”

Istället måste vi, anser kardinalen, förstå att liturgin är dörren till vår förening med Gud men att denna riskeras ”om eukaristin omvandlas till ett firande av det mänskliga”. Om människan står i centrum ”blir kyrkan enbart en mänsklig förening, en ideell organisation bland andra som påven Franciskus har uttryckt det”. Sarah citerar sedan Andra Vatikankonciliet som poängterade att liturgin inte handlar om vad vi gör utan vad Gud gör: ”Ingen mänsklig insats kan uppnå det som vi finner i mässans hjärta: korsets offer.” Vad som behövs, argumenterar han därför, är ett uppvärderande av heligheten och skönheten i liturgin vilket kräver en ”inre omvändelse” hos många biskopar, präster och lekmän.

Kardinal Sarah konkretiserar sedan hur en sådan omvändelse kan komma till uttryck. Tystnaden behöver till exempel få en ökad roll i mässans utformning eftersom den gör det möjligt för oss att bättre ”lyssna på Gud och hans ord … i djupet av vårt hjärta”. Men han poängterar också att ”våra kroppar behöver delta i denna omvändelse”, vilket får honom att slå fast att det bästa sättet ”att fira, präster och lekfolk, är vända tillsammans i samma riktning: mot Herren som kommer”. Detta får inte ses, säger kardinalen, som att prästen ”firar med ryggen vänd mot de troende”. I stället handlar det om att alla gemensamt vänder sig mot öster, mot korset av vår uppståndne Herre” precis som de första kristna uppfattade det. Detta innebär att ”vi erfar också med våra kroppar Guds överhöghet och vår tillbedjan” och i hela vår person förstår att ”liturgin i första hand är vårt deltagande i Kristus perfekta offer på korset” så att ”församlingen bokstavligt dras fysiskt mot mysteriet”.

På följdfrågan om detta sätt att fira mässa är tillåtet idag svarar kardinal Sarah med emfas att det är, att det ”överensstämmer med bokstaven och andan” i Andra Vatikankonciliet och att det märks genom att rubrikerna i missalet faktiskt bara ”specificerar de moment då prästen som celebrerar måste vara vänd mot folket … något särskilt tillstånd behövs därför inte för att fira mässan vänd mot Herren”.

Kardinal Sarah erinrar om att han i en artikel i Vatikanens tidning L’Osservatore Romano för ett år sedan konkret föreslog att prästerna och de troende gemensamt vänder sig mot öster (kallat ad orientem – övers. anm.) under mässans botakt, läsandet/sjungandet av Gloria, under proprium (vilket innefattar de fasta delar som varierar med kyrkoåret som till exempel responsoriet till psalmen och halleluja-versen) och under den eukaristiska bönen. Sarah påpekar att dagens ordning med prästen vänd mot de troende aldrig var en idé från Andra Vatikankonciliet. Vad som hände när liturgireformen genomfördes var istället att den möjlighet som gavs att fira mässan vänd mot församlingen kom att uppfattas som ett obligatorium för hela mässan: ”Ordets liturgi motiverar självklart att lektorn och prästen vänder sig till församlingen, dialogen och undervisningen sker ju mellan prästen och folket. Men från det ögonblick då vi börjar tilltala Gud – vilket startar med offertoriet – bör prästen och de troende gemensamt vända sig mot öster. Detta stämmer helt överens med hur konciliefäderna ville ha det.”

Intervjun med kardinal Sarah avslutas med att han uppmanar oss alla att återgå till och studera Andra Vatikankonciliets texter, att inse att de troendes aktiva deltagande i liturgin inte betyder att alla alltid måste ”göra något” utan att vi ”i första hand tillåter oss att ledas i Kristus efterföljelse”. Han understryker att katedralerna borde gå före i att utforma liturgin så att ”Gud återställs i centrum” och påminner oss om att hela kyrkans väsen är att ”vända sig mot öst, mot Kristus” medan en kyrka som är ”vänd mot sig själv i en cirkel kommer att förlora sitt existensberättigande”. Vår referenspunkt som kristna är Herren i den meningen att vi vet ”att han har varit med oss och återvänt till Fadern från Olivberget som ligger öster om Jerusalem, och att han ska återkomma på samma sätt”. Vi bör därför i allt, också i vår gemensamma tillbedjan, visa att vi ”väntar på honom varje dag”.

National Catholic Register, 2016-05-30

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

Cardinal_Robert_Sarah-255x303I slutet av maj gav kardinal Robert Sarah, prefekt för Vatikanens kongregation för gudstjänst och sakramentsdisciplin, en längre intervju i den franska katolska tidskriften Famille Chretienne. Flera engelskspråkiga nyhetstjänster har därefter översatt och publicerat intervjun. Signum gör här en sammanfattning av kardinalens budskap som kallar alla katoliker till en seriös reflektion över eukaristin.

Intervjun tar sin utgångspunkt i kardinal Sarahs uppmaning i ett tal några veckor tidigare om att ”sakramentens sakrament måste återfå sin centrala plats” i katolikers tillbedjan. Kardinalen menar att det både är en fråga om att göra eukaristin mer viktig i våra vardagliga liv och att uppvärdera sättet på vilket eukaristin firas liturgiskt:

”Jag har själv sett hur vår liturgi väldigt ofta har blivit ett slags teaterproduktion. Ofta firas inte Kristus kärlek genom hans offer utan blir bara till ett möte bland vänner, en vänskaplig måltid, ett broderligt och systerligt ögonblick. Ambitionen att uppfinna kreativa eller festliga liturgier riskerar att åstadkomma en tillbedjan som är för mänsklig, det vill säga på den nivå som våra önskningar befinner sig eller utifrån vad som för tillfället är på modet. På så sätt separeras liturgin steg för steg från det som ger liv. Men för oss kristna är eukaristin en fråga om liv och död!”

Istället måste vi, anser kardinalen, förstå att liturgin är dörren till vår förening med Gud men att denna riskeras ”om eukaristin omvandlas till ett firande av det mänskliga”. Om människan står i centrum ”blir kyrkan enbart en mänsklig förening, en ideell organisation bland andra som påven Franciskus har uttryckt det”. Sarah citerar sedan Andra Vatikankonciliet som poängterade att liturgin inte handlar om vad vi gör utan vad Gud gör: ”Ingen mänsklig insats kan uppnå det som vi finner i mässans hjärta: korsets offer.” Vad som behövs, argumenterar han därför, är ett uppvärderande av heligheten och skönheten i liturgin vilket kräver en ”inre omvändelse” hos många biskopar, präster och lekmän.

Kardinal Sarah konkretiserar sedan hur en sådan omvändelse kan komma till uttryck. Tystnaden behöver till exempel få en ökad roll i mässans utformning eftersom den gör det möjligt för oss att bättre ”lyssna på Gud och hans ord … i djupet av vårt hjärta”. Men han poängterar också att ”våra kroppar behöver delta i denna omvändelse”, vilket får honom att slå fast att det bästa sättet ”att fira, präster och lekfolk, är vända tillsammans i samma riktning: mot Herren som kommer”. Detta får inte ses, säger kardinalen, som att prästen ”firar med ryggen vänd mot de troende”. I stället handlar det om att alla gemensamt vänder sig mot öster, mot korset av vår uppståndne Herre” precis som de första kristna uppfattade det. Detta innebär att ”vi erfar också med våra kroppar Guds överhöghet och vår tillbedjan” och i hela vår person förstår att ”liturgin i första hand är vårt deltagande i Kristus perfekta offer på korset” så att ”församlingen bokstavligt dras fysiskt mot mysteriet”.

På följdfrågan om detta sätt att fira mässa är tillåtet idag svarar kardinal Sarah med emfas att det är, att det ”överensstämmer med bokstaven och andan” i Andra Vatikankonciliet och att det märks genom att rubrikerna i missalet faktiskt bara ”specificerar de moment då prästen som celebrerar måste vara vänd mot folket … något särskilt tillstånd behövs därför inte för att fira mässan vänd mot Herren”.

Kardinal Sarah erinrar om att han i en artikel i Vatikanens tidning L’Osservatore Romano för ett år sedan konkret föreslog att prästerna och de troende gemensamt vänder sig mot öster (kallat ad orientem – övers. anm.) under mässans botakt, läsandet/sjungandet av Gloria, under proprium (vilket innefattar de fasta delar som varierar med kyrkoåret som till exempel responsoriet till psalmen och halleluja-versen) och under den eukaristiska bönen. Sarah påpekar att dagens ordning med prästen vänd mot de troende aldrig var en idé från Andra Vatikankonciliet. Vad som hände när liturgireformen genomfördes var istället att den möjlighet som gavs att fira mässan vänd mot församlingen kom att uppfattas som ett obligatorium för hela mässan: ”Ordets liturgi motiverar självklart att lektorn och prästen vänder sig till församlingen, dialogen och undervisningen sker ju mellan prästen och folket. Men från det ögonblick då vi börjar tilltala Gud – vilket startar med offertoriet – bör prästen och de troende gemensamt vända sig mot öster. Detta stämmer helt överens med hur konciliefäderna ville ha det.”

Intervjun med kardinal Sarah avslutas med att han uppmanar oss alla att återgå till och studera Andra Vatikankonciliets texter, att inse att de troendes aktiva deltagande i liturgin inte betyder att alla alltid måste ”göra något” utan att vi ”i första hand tillåter oss att ledas i Kristus efterföljelse”. Han understryker att katedralerna borde gå före i att utforma liturgin så att ”Gud återställs i centrum” och påminner oss om att hela kyrkans väsen är att ”vända sig mot öst, mot Kristus” medan en kyrka som är ”vänd mot sig själv i en cirkel kommer att förlora sitt existensberättigande”. Vår referenspunkt som kristna är Herren i den meningen att vi vet ”att han har varit med oss och återvänt till Fadern från Olivberget som ligger öster om Jerusalem, och att han ska återkomma på samma sätt”. Vi bör därför i allt, också i vår gemensamma tillbedjan, visa att vi ”väntar på honom varje dag”.

National Catholic Register, 2016-05-30