Att vårda hoppet

av VIBEKE OLSSON

Island besegrade England i åttondelsfinalen i fotbolls-EM. Det som få trodde var möjligt hände faktiskt. Men för att sådant ska bli möjligt måste vi bli mer närvarande i våra liv.

När vi hela tiden matas med världens hemskheter är det lätt att vi grips av uppgivenhet inför de stora frågorna och likgiltighet för de små.

Jesus säger som bekant att den som är trogen i det lilla är trogen i vad mera är.

Det är lätt att ironisera över ”Planskilda korsningspartiet” som fanns i en Stockholmsförort under 70-talet. Men de fick sin planskilda korsning, som säkert sparade liv i trafiken, och de som engagerat sig fick en demokratisk erfarenhet för resten av livet.

Att engagera sig i något konkret, om än aldrig så litet, är något som föder hopp. Tänka globalt och handla lokalt, som man sade inom 70-talsvänstern.

I dag handlar många globalt – både bildligt och bokstavligt, samtidigt som tanken är fången i det lokala – inte nödvändigtvis geografiskt, men i den egna medelklassen, subkulturen eller hipstergruppen. Det skapar en brist på närvaro som jag tror är förödande för oss alla.

Jag växte upp i en förort till Stockholm, i villakvarter, ”trädgårdsstad”. Det var en värld av barn och hemmafruar, barnflickor, hemmaboende ungdomar, mormor och farmor, generationsboende, saft och bullar i trädgården.

Jag menar inte att det var en idyll, det var på gott och ont, som alla samhällen. Men det var en befolkad värld. I dag ligger de stora trädgårdarna ofta tomma. De som har råd med dessa villor har ofta också ”allting” annat, båt, stuga, utlandssemester. När skulle de sitta i bersån?

Samtidigt gentrifieras stadskärnorna. De små kaféerna och tobakshandlarna, de som var lokala mötesplatser, försvinner. In flyttar amerikanska kaffekedjor, mäklare och designbutiker.

Landsbygden och småorterna avfolkas.

Resebutikerna på järnvägsstationerna är borta och stinsen försvann för länge sedan.

Det finns politiska orsaker till allt detta; ombildning till bostadsrätter, obefintlig bostadspolitik, EU:s jordbrukspolitik, avregleringen av järnvägen …

Men vi kan mitt i allt detta ändra vår attityd. Vi kan stänga av Facebook och bjuda grannen på kaffe. Om vi har en fulltecknad almanacka kan vi boka in ”saft och bullar i trädgården” och låta det vara lika viktigt som något annat. Vi kan handla i den lilla affären, blir det dyrare finns det något vi kan avstå ifrån. Även om vi har råd med utlandssemester kan vi skippa den och välja Hallands sandstränder, en näckrossjö i Småland, Stockholms mälarvikar, Pite havsbad med Sveriges flesta soltimmar …

Den kristna tron för ständigt samman stort och smått. Målet är inget mindre än världens räddning. Just därför ska vi se på blommorna på marken, inte bara gå förbi.

Klimathotet, terrorismen och den växande rasistpopulismen kommer inte att sluta skrämma oss. Men bara om vi vårdar hoppet, med vardaglig närvaro och omsorg kan vi visa att det också finns någonting annat.

Island gick till kvartsfinal i fotbolls-EM. I sin sista match visade Island att det inte är meningslöst att kämpa, det är inte meningslöst att reducera till 5–2.

 

Vibeke Olsson är författare och baptistpastor.