Bör en katolik se våldsam idrott? Moralteologiska perspektiv på Super Bowl

Under vinjetten ”Young voices” (unga röster) hos National Catholic Reporter intervjuades häromdagen moralteologen vid Fordhamuniversitetet i New York, Charles Camosy [bilden t.v.], om hur man som katolik kan förhålla sig till amerikansk fotboll (och, får man förmoda, annan våldsam idrott) som å ena sidan fostrar gemenskap men å andra sidan kan ge svåra skador och livslånga handikapp.

Camosy kommer från ett sammanhang där den amerikanska fotbollen är en viktig del av familjegemenskapen och den egna historien, men har på senare tid dragit ner på sportkonsumtionen. Mike Jordan Laskey frågade honom varför.

”Alla allvarligt troende kristna vet att våld har hemska effekter på både offer och förövare, men på något vis har vi trott – eller låtsats – att det grova våldet i amerikansk fotboll var immunt mot detta. Kanske för att, om vi ska vara ärliga mot oss själva, våldet är en del av det vi älskar med sporten”, säger Camosy. Men, tillägger han, samtidigt finns dessa rapporter om spelare som plötsligt tappar sitt lokalsinne, eller rentav avlider i sviterna av våldet på plan. ”Jag tänker på alla barn som spelar nu och som går en liknande framtid till mötes.”

Invändningen är förstås att det är frivilligt, att spelarna är medvetna om riskerna och ändå väljer att spela. Samtidigt är frivillighet ett svårt område. För den som ändå skulle ha råd med utbildning, och därmed ett framtida jobb och möjlighet att försörja familjen, är valet friare än för den som inte ser någon annan väg till försörjning än via en sport som kan ge livslånga handikapp.

Det här är en del av det som påven kallar slit-och-släng-kultur, säger Camosy. I likhet med hur vi resonerar när det gäller aborter och eutanasi, och även i hur vi resonerar kring ickemänskliga djur, är det en fråga om förtingligande, vilket gör det lättare att acceptera att de det handlar om kan bli bortkastade när de slitit ut. Vi bryr oss om spelarna så länge de är goda idrottare. När de slutat spela bryr vi oss inte längre, vi har inget intresse av deras långsiktiga välmående.

Kan då en katolik med gott samvete se Super Bowl, eller andra idrotter där de medverkande åsamkar varandra svåra skador? Om inte annat kan det vara lämpligt att tillsammans med andra intresserade diskutera hur idrotten skulle behöva ändras för att bli godtagbar.

Red. 2018-02-06

Källa: National Catholic Reporter, länk här