Debatten om liberalism måste bli mer filosofisk

av JOHN SJÖGREN
Debatten om liberalismens svaga punkter och eventuella otillräcklighet, främst initierad av Joel Halldorf genom avsnitt i boken Gud: Återkomsten och på Expressens kultursida, har de senaste dagarna blossat upp igen. Denna gång med anledning av att den amerikanske statsvetaren Patrick J. Deneen, som skrivit den uppmärksammade boken Why Liberalism Failed (mer om den i Signums spalter framöver) besökte Sverige förra veckan.

Under sitt besök debatterade Deneen bland annat med Per Svensson från DN:s ledarsida, vilket resulterade i texten ”Är allt dåligt Jan Björklunds fel?”. Halldorf var snabb att svara i Dagen: ”DN:s liberalism dog i Immanuelskyrkan”. Och så var debatten igång igen.

Jag välkomnar förvisso denna debatt, då jag i stor utsträckning delar såväl Deneens som Halldorf kritik av liberalismen. En kritik som för övrigt är djupt förankrad i den katolska socialläran, inte minst i dess personalistiska syn på människan som en relationell varelse snarare än en atomistisk individ (för fler perspektiv kring detta, lyssna gärna på detta avsnitt av Signumpodden).

Samtidigt kan jag inte låta bli att uppleva det som att de debatterande, som så ofta i det offentliga samtalet, pratar förbi varandra. Jag kommer helt enkelt inte ifrån känslan av att man talar om olika saker, att det råder ett slags begreppsförvirring. Därför tror jag att den politiska debatten, inte minst den om liberalismen, skulle vinna på att gå tillbaka till de filosofiska grunderna. För all politik vilar ytterst på någon form av filosofiska grundantaganden, på en viss definition av olika begrepp och kanske framförallt på en människosyn.

I debatten om liberalismen tror jag att det helt enkelt är begreppet frihet som tydligare måste definieras för att samtalet ska bli begripligt för en utomstående, kanske också för de som själva deltar i det. För när jag säger ordet frihet misstänker jag att jag menar något helt annat än vad en person som står stadigt i en mer liberal tanketradition menar när hon säger samma ord. I den liberala traditionen har frihet främst kommit att betyda oberoende. Det finns i liberalismen, i synnerhet i dess mer moderna och progressiva tappning, en misstänksamhet mot alla typer av gränser. Att vara fri är att vara så obegränsad som möjligt. Allt som sätter gränser för det ideala oberoende jaget är en inskränkning av individens frihet.

Foto: Wikimedia Commons

Vi som är förankrade i en mer klassisk tradition tänker inte på frihet på det sättet. När jag säger ordet frihet menar jag något helt annat än oberoende. För mig är frihet inte alls detsamma som frånvaro av gränser. För mig handlar frihet snarare om att inte bli slav under mina egna begär, nycker och viljans minsta vinkar (att jag för det mesta inte lyckas särskilt bra är en annan sak). En mer klassisk definition av frihet handlar inte om att överskrida eller bortse från de former och gränser tillvaron ger, utan snarare om att lära sig leva inom och i harmoni med dessa gränser och former. Den äkta friheten vilar, som nästan alla djupa sanningar, på en paradox: det är endast inom givna gränser som frihet kan uppstå.

Ett exempel från konstens och estetikens område kan vara belysande. Även de största konstnärerna, de som till synes handskas i suverän frihet med det material de lärt sig att bemästra, måste röra sig inom vissa gränser för att denna konstnärliga frihet ska kunna uppstå. Ja, konst är i sig en lek med form. Det finns inget sådant som gränslös eller formlös konst. ”Konst, precis som moral, handlar om att någonstans dra gränsen”, som G.K. Chesterton uttryckt saken.

John Coltrane.

Själv är jag väldigt förtjust i vissa typer av frijazz, vilket som namnet antyder utgår från den fria improvisationen. Men även denna frihet uppstår inom vissa ramar. När John Coltrane eller Pharoah Sanders spelade in sina extatiska improvisationer under det sena 60-talet hade de om inte annat LP-skivans begränsade tidsramar att förhålla sig till. Och hade de inte lärt sig alla de regler och former som musiken och deras instrument dikterar hade de aldrig kunnat leka så fritt med dem.

Så, låt oss gärna diskutera liberalismens eventuella styrkor och otillräckligheter. Men låt oss inte glömma de filosofiska grunderna, att definiera begreppen. Annars är risken att vi inte vet vad vi talar om.

John Sjögren 2019-09-24

Detta är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Läs Per Svenssons artikel via länken här

Läs Joel Halldorfs artikel via länken här

Lyssna på Signumpodden om katolsk sociallära via länken här