Interreligiös panel samtalar om kvinnors strävan efter jämlikhet

De tre stora abrahamitiska religionerna har förhållandevis mycket gemensamt, vilket flera decenniers interreligiös dialog kunnat bekräfta och framhålla. Ett av de mindre trevliga gemensamma dragen är teologiskt sanktionerad (inte nödvändigtvis teologiskt motiverad) sexism och förminskande av kvinnor och kvinnors erfarenheter och uppgifter.

Detta var ämnet för ett panelsamtal som under rubriken ”En kvinnas plats” (A Woman’s Place) hölls i Jewish Community Center på Manhattan 13 november i år. Panelsamtalet hölls i samband med New York-premiären för filmen Radical Grace, som följer tre amerikanska ordenssystrar – Simone Campbell, Chris Schenk och Jean Hughes – under en tid då amerikanska systrar blev så ifrågasatta för sin ”radikala feminism” att Vatikanen initierade en utredning.

I samtalets panel satt Rabba Sara Hurwitz, ortodox judinna, pastor Neichelle Guidry, vigd pastor och predikant, Sarah Sayeed, muslim och hög tjänsteman hos New Yorks borgmästare, samt syster Theresa Kane RSM (The Religious Sisters of Mercy), tidigare ledare för LCWR (som samlar de flesta av USA:s ordenssystrar).

De fyra kvinnorna, som på olika sätt och i olika grad, fungerar som ledare i sina religiösa sammanhang, vittnade om sin tro och hur deras respektive traditioner inom sig bär å ena sidan en idé om jämställdhet mellan män och kvinnor och å andra sidan, samtidigt, ett motstånd mot att låta kvinnor ta plats trots goda historiska förebilder.

Sarah Sayeed [bilden t.v.] berättade bland annat att även om kvinnor är inbjudna till moskén, finns inte samma förväntan att de ska vara där som det finns på männen – det kan till och med vara så att kvinnorna får vända i dörren vid fredagsbönen för att det är fullt, och då prioriteras männen. Detta, sade Sayeed, innebär att även barnen saknas i moskén. De får ingen erfarenhet av gemensam bön, av att vara församling, och tappar därför kontakten med kultur och tro. När Sayeed påpekat att församlingen skulle må bra av större öppenhet, har hon kritiserats för att vilja göra moskén feministisk.

För katolsk del reflekterade syster Kane över Andra Vatikankonciliet, där femton kvinnor närvarade bland många hundra män, och kvinnorna överhuvudtaget inte fick yttra sig publikt. När syster Kane själv tiotalet år senare bjöds in att för ordenssystrarnas räkning välkomna Johannes Paulus II till Philadelphia var instruktionen att vara kortfattad. Han hade inte kommit för att lyssna till henne.

Rabba Sara Hurwitz [bilden t.h.], som 2010 var den första ortodoxt judiska kvinnan att vigas till rabba och tas upp i den rabbinska gemenskapen, möttes vid ordinationen av krav på exkommunicering, ett krav som återupprepats vid ytterligare två tillfällen. Samtidigt har hon också fått brev från unga flickor, som tackat henne för att hon visat att även kvinnor kan ha ledande roller i den ortodoxt judiska gemenskapen.

En person som Neichelle Guidry, som är beroende av predikantuppdrag, kan få problem med alltför radikala budskap från predikstolen. Ändå tog hon inte bara upp frågan om kvinnans roll i församlingen, utan även rasism och rasförtryck. Hon efterfrågade ett starkt systraskap, eftersom motståndet skadar och isolerar.

Alla fyra hämtade inspiration hos kvinnor som gått före, i vetskap om att det genom hela historien har varit kvinnor som i hög grad skött det andliga fotarbetet; barnens fostran, iakttagandet av religiösa rutiner i hemmet men också som sekreterare, inspiration och förebedjare för de manliga religiösa ledarna.

Panelsamtalet samlade erfarenheter från fyra sinsemellan olika kvinnor i olika sorters ledande roller, som alla, trots sina positioner, kunde vittna om svårigheterna för kvinnor att göra sina röster hörda utan att bli kraftigt ifrågasatta.

Rabba Hurwitz uttryckte hur förbryllande motståndet egentligen är: ”Allt vi försöker göra är att tjäna samhället och förmedla rättvisa och Torah och religion och Gud och mänsklighet till fler människor.”

National Catholic Reporter 2017-12-11

Detta är ett referat av en text av Jamie L Manson, litteraturredaktör på National Catholic Reporter och Master of Divinity i katolsk teologi och sexualetik. Texten publicerades 2017-12-11 på denna plats och är i sig ett referat av panelsamtalet.

Översättning och referat av Magdalena Dahlborg.