Intervju med kardinal Hummes, del 3 av 3

Inför Amazonassynoden intervjuade jesuitpater Antonio Spadaro kardinal Claudio Hummes, synodens ordförande. Signums hemsida publicerar intervjun i tre delar.

Del 3 av 3.

I encyklikan Laudato si’ skriver påven tydligt att den globala ekologiska krisen inte går att förneka. Hur kommer Franciskus vision om en ”holistisk ekologi” påverka den kommande synoden?

Den holistiska ekologin är ett otroligt redskap som Franciskus har skänkt oss. Den ifrågasätter de rådande modellerna för utveckling och produktion på ett grundläggande plan. Det teknokratiska paradigmet är i slutändan grundat på ideal hämtade från upplysningen: rationalitet, naturvetenskap och teknologi. Detta paradigm håller på att vinna; det slår djupa rötter och gör vad det vill. Dess fundamentala problem är att det inte respekterar en holistisk ekologi.

Det teknokratiska paradigmets rötter finner man i moderniteten. Det är den slutliga produkten av den så kallade ”kopernikanska revolutionen” inom filosofin. Inom den klassiska filosofin var filosofins objekt tänkandets innehåll, det som kunde förstås och analyseras. Den moderna filosofin vände sig inåt mot det tänkande subjektet, mot subjektiviteten som sådan. Och det var ett stort steg framåt: denna djupa insikt har lett till den stora rikedomen i moderniteten.

Men detta viktiga framsteg ändrade form när andra krafter sattes i spel. Denna insikt förvandlades till subjektivism, individualism och till slut liberalism. Dessa nya ideologier kunde i sin tur bindas samman med de stora framstegen inom teknologin, som gav människan en otrolig makt över naturen. Människan kunde plötsligt producera varor till vilket pris som helst, utan hänsyn till varken naturen eller andra människogrupper. Problemet är att vi betraktar planeten som något som ligger utanför oss, som någonting vi har hittat vid en vägkant och därför kan utnyttja utan vidare eftertanke. Tekniken tillåter den moderna människan att ständigt samla på sig fler materiella ting. Urbefolkningarna i Amazonas, däremot, samlar inte ting utan relationer: med varandra, med universum, med Gud. De lär oss att mänskliga relationer, gemenskaper, är mycket viktigare än att äga saker.

Det teknokratiska paradigmet som ers excellens talar om är ett hot mot hela planeten …

Det är det, eftersom det inte erkänner en holistisk ekologi. Det vägrar erkänna att jorden är vår moder. Vi betraktar naturen som om vi precis hade anlänt här och råkade hitta en gömd skatt som vi har lov att utnyttja till alla möjliga ändamål. Vi glömmer bort hur nära relaterade vi och jorden är: skadar vi jorden så slutar det med att skadar vi oss själva.

I Bibeln står det att Gud formade människan av lera …

Och detta påminner oss om att vi är födda av jorden. Vi är hennes barn. Vi är födda just här, vi kommer inte någon annanstans ifrån. Vår kropp är formad av samma stoff som jorden. Gud blåste in livets ande i denna jordliga kropp. Eftersom vi kommer från jorden är vi släkt med hela skapelsen. Påven säger att eftersom människan har fått intellektets gåva och en fri vilja, så måste hon ta hand om jorden. Gud har gett oss förmågan att älska och vårda jorden. Vi får därför inte försörja oss på våra skapade bröder och systrars bekostnad. Allt hänger samman.

Har den holistiska ekologin en teologisk grund? Har du utvecklat en teologisk vision?

Påven Franciskus har sagt att den viktigaste dimensionen i den holistiska ekologin är att Gud har skapat en relation med jorden i personen Jesus Kristus. Eftersom Gud befinner sig i denna relation, hänger allt samman. Gud själv är bunden till oss, genom sin inkarnation i Kristus. Och det är Kristus som är den fasta punkten mot vilken vi alla vandrar. Det finns otroligt vackra beskrivningar av hur Kristus är målet hela skapelsen dras till, eftersom ingenting är skapat för vår skull. Vi är inte skapelsens slutgiltiga mål: dess slutgiltiga mål är transcendent. Vi behöver såklart använda oss av det skapade för att försörja oss. Men målet för allt skapat är trots det transcendent. Det är vår uppgift att prisa Gud i det skapades namn och leda det till honom. Alla skapade kreatur kommer att få en plats i Guds rike. Vi kan inte veta hur, men vi vet att Gud inte kommer att förstöra sin skapelse, utan kommer förvandla den, som det förespeglas i påskens mysterium.

Den uppståndne Jesus Kristus är alltså målet som hela skapelsen är på väg mot. I den uppståndne Kristus ser vi vad vår vandring slutligen kommer leda till. Mänskligheten går inte runt i cirklar, utan riktning eller mål. Vi vandrar mot en bestämd och verklig framtid. Den uppståndne Jesus Kristus är denna transcendenta punkt som drar allting till sig. Den holistiska ekologin är en syntes av allt detta.

Jag säger ofta att vi måste tänka om vår kristologi: redan Paulus skriver om denna slutpunkt i livets vandring. Den franska teologen Pierre Teilhard de Chardin har också talat om det i sina evolutionära studier. Hela kristologin och teologin generellt måste läsas om i ljuset av insikten att ”allt hänger samman”; allt är relaterat.

Och påven? När kom han på idén med synoden?

Redan 2015 sade påven till mig: ”Jag funderar på att kalla till ett möte med alla biskopar i Amazonas. Jag vet inte än om det kommer vara en konferens, eller om det kan bli en synod.” Han sade till mig: ”Låt oss be om det tillsammans”, och började prata med de olika biskoparna och biskopskonferenserna i de olika länderna i Amazonas. Synoden blev officiell 2017. Vi har arbetat hårt för synoden och kommer att fortsätta göra det, eftersom den är så viktig för kyrkans framtid. Synoden behövs för att hitta nya vägar för den universella kyrkan att vandra.