Jordbävningen: biskop och folk från Vatikanen hjälper till vid letandet efter drabbade

”Vi har kraften att resa oss igen, det är jag övertygad om.” Det sade Sergio Pirozzi, borgmästare i Amatrice, den stad i mellersta Italien som drabbats svårast av jordskalvet. ”Amatrice finns inte mer”, det var hans första ord och det var ingen överdrift för stora delar av staden blev förstörda vid jordskalvet natten till onsdag. I solidaritet med de drabbade skickade påven Franciskus sex brandmän från Vatikanen och sex av sina gendarmer till Amatrice. Vatikanradion talade med Paolo de Angelis, som koordinerade Vatikanens brandkårsinsats:

”Vi är ett team på sex man och arbetar direkt med det nationella brandvärnet under ledning av insatscentralen i Rieti. Nu under den första fasen efter skalvet är det ett kritiskt moment, för brandkårspersonalen måste arbeta snabbt och noggrant. I Amatrice har vi två insatsvagnar: den ena är en Jeep så att vi snabbt skall kunna röra oss i trakten, och den andra är ett fordon med all den utrustning som behövs för räddningsinsatsen.” Redan vid jordskalvet 2009 i L’Aquila sattes Vatikanens brandkår in i den nästan helt förstörda byn Onna.

”Vi gör allt det vi kan, liksom vi gjorde vid L’Aquila. Det handlar om en enkel solidaritet med de drabbade.”

Man frågade också vad den lokala kyrkan hade gjort vid en sådan katastrof. Biskopen från Ascoli Piceno, Giovanni d’Ercole, berättade om sin personliga insats:

”Vi arbetade alla tillsammans och några präster och jag själv hjälpte till och letade efter begravda i rasmassorna. Jag grävde tillsammans med ledaren för Caritas och då kom några bröder och hjälpte oss.” Många människor tackade prästerna för deras insats och för deras bistånd.

”Orden som hörs gång på gång är: ’Överge oss inte, för nu har vi inget kvar.’ Någon sade till mig: ’Nu har vi bara er kvar.’ I dag kommer det att bli mer smärtsamt än igår för nu finns sorgen hos dem som förlorat hoppet om att finna sina kära vid liv. Vi måste finnas kvar här för dem.”

Den handfasta solidariteten är stor, även och framförallt från människorna i L’Aquila, som ligger 60 kilometer bort. De var bland de första som kom till Amatrice. 2 500 människor blev hemlösa genom skalvet. För 250 av dessa kunde borgmästaren av L’Aquila, Massimo Cialente, ordna provisoriskt härbärge i en del av det återuppbyggnadsprojekt i staden, som fortfarande stod tomt. Även om de två skalven var lika kraftiga, befarar man att det senaste kommer att bli mer förödande och döda fler människor än det i L’Aquila. Att så många drabbades gjorde borgmästaren orolig:

”Vi har nu kommit till den punkt, där landet måste besluta sig för extraordinära åtgärder för att underhålla sina byggnader och historiska centra och då även ta hänsyn till geologiska faktorer. Detta projekt måste vi nu ta itu med. Skalvet var kraftigt, vi kunde känna det tydligt också i L’Aquila. Men varje månad, även varje vecka hör vi talas om skalv i Japan och Chile. Och där inträffar inte sådana här tragedier. Vi måste verkligen sätta igång arbetet med våra hus, vi måste renovera dem och då ta hänsyn till säkerhetsaspekten. Om vi inte gör det, vet jag inte hur många som kommer att dödas i framtiden.”

Vatikanradion, tyska redaktionen, 2016-08-25