Nöjet att läsa i distraktionens tid

Tidskriften America publicerade den 23 april en intervju med hedersprofessorn i humaniora vid Baylor University (Waco, Texas), Alan Jacobs, genomförd av hans tidigare student David J Michael. Michael har en svensk mor och tog sin master i litteratur i Sverige, och har i amerikanska tidskrifter skrivit om svenska företeelser som Sverigedemokrater och påvebesök. Intervjun med Alan Jacobs handlar i första hand om behovet av barmhärtighet i diskussioner och samtal, men också om lösningsinriktning som ett samtida gissel.

Några månader innan medborgarna i USA gick till valurnorna 2016 publicerade tidskriften Harper’s en essä av Alan Jacobs, med förslaget att landet borde dra nytta av kristna intellektuella i den offentliga debatten. Deras uppdrag skulle vara att tolka, medla och försona. Problemet, menade Jacobs, är att sådana intellektuella inte längre finns. En smula ironiskt, eftersom han själv i högsta grad stämmer in på beskrivningen.

Alan Jacobs upplevde tidigt i sin karriär att han inte kunde välja mellan att skriva för akademiker och att skriva för medkristna. Han hade saker att säga båda typerna av läsekrets, och måste därför lära sig ”kodväxla” i sitt språk och sina ämnesområden. Efter det beslutet har han skrivit om så skilda ämnen som litteratur, teknik, teologi och kognitiv psykologi och hans texter publiceras i vitt skilda tidskrifter och magasin.

Han växte upp i en ickereligiös familj och undervisar nu vid ett baptistiskt universitet, men är själv anglikan sedan många år. Hans bakgrund är arbetarklass, med en våldsam och ofta fängslad far och huset fullt av billiga pocketböcker som han tidigt lärde sig läsa ur. Att han skulle välja en akademisk bana, och för den delen bli praktiserande kristen, verkar i efterhand närmast mirakulöst, men tack vare sitt läshuvud (och den medstudent som kom att bli hans hustru) fångades han upp och disputerade i engelska vid 25 års ålder.

Redan under sin gymnasietid förälskade han sig i essän som skrivform, eftersom den tillåter ett utforskande av tankegångar på ett sätt som få andra litterära former gör, och det är som essäist (och bloggare) han utmärker sig. I sina essäer väver han in argument och berättelser från andra författare och texter, och på det viset gör han också nya upptäckter. En sådan upptäckt var att W H Auden, C S Lewis och Jacques Maritain alla hade föreläst om utbildning inom loppet av bara några dagar år 1941, och den ledde till en bok som publiceras i höst med titeln The Year of Our Lord, 1943 (”Herrens år 1943”). Förutom nämnda författare har den med även T S Eliot och Simone Weil, och i efterordet lyfts Jacques Ellul. Boken utforskar och varnar för den liberala instrumentalism som letar sig in i utbildningsväsendet, och teknokratins triumf över det mänskliga.

Temat går hand i hand med något som Jacobs utforskat bland annat på sina bloggar och i andra texter, nämligen den teknologiska lösningsinriktningen, solutionismen, som ett svar på människans inneboende tendens att använda religionen som problemlösning. Hos Jacobs tycks teknologin i det moderna samhället svara på den mänskliga användningen av ikoner och gudsbilder som sista halmstrå, och visar på hur våra nya gudar, som avatarer i form av smarta telefoner, surfplattor, träningsarmband med mera, är beroende av att vi litar på dem för all problemlösning och inte börjar tro att där finns problem som dessa idoler inte kan lösa – eller ännu värre att där kanske finns värden och mening i det mänskliga livet som inte kan uttryckas i solutionistiska termer (tron att allt har en lösning).

Teknologin blir ett sätt att skapa verklighet, och människors liv läggs i händerna på teknokrater. Ett exempel som inte tas upp i Michaels intervju men i högsta grad illustrerar problematiken är att allt fler vill hantera de svåra frågor som väcks av dödens obevekliga närmande genom att finna hygieniska och väl kontrollerade sätt att välja död. En teknokratisk och distanserande lösning på frågor som i grund och botten handlar om kroppslighet, relationer och närhet. Sorgen löser vi med tabletter, inte med ritualer och samtal. Livet hanteras med Filofaxens och iPhonens illusion av kontroll, istället för med bildning och insikter om vad det är att vara människa.

När Jacobs efter lång och aktiv närvaro på Internets olika plattformar för intellektuella samtal upptäckte att hans förmåga att koncentrera sig på böcker minskat, började han på allvar reflektera över vad den nya tekniken gör med vårt sätt att tillgodagöra oss information och våra möjligheter att njuta av läsningen. Det resulterade i boken The Pleasures of Reading in the Age of Distraction (”Nöjet att läsa i distraktionens tid”) och teknikbloggen Text Patterns.

En av de saker Jacobs på allvar funderat på är det offentliga samtalet och hur det påverkas av de tekniska plattformar som används. Om vi återgår till textens början och valet 2016, blev Jacobs oroad av hur debatten skedde och vad han såg. ”Jag såg landet falla sönder”, säger han. ”Jag kände att över hela linjen misslyckades folk med att tänka. Där fanns också en avsaknad av barmhärtighet, och det ville jag göra någonting åt.” Därför skrev han snabbt boken How to Think: A Guide for the Perplexed (”Hur man tänker: en guide för den förvirrade”), en kort bok med strategier för klartänkthet och barmhärtighet, helt på tvärs mot debattklimatets och mediers premierande av agitation och snabba känslostyrda repliker.

Jacobs konstaterar att vi lever i ett samhälle med en viss mångfald, och att detta är ett faktum vi behöver hantera. Att leva omgärdad av olika idéer och övertygelser är ibland svårt att hantera, och Jacobs ställer frågan hur vi kan få detta att fungera utan att någon behöver offra det som är specifikt och centralt för den egna traditionen och livsåskådningen. Hans svar är att läsa och hantera sin meningsmotståndare kärleksfullt, samt att själv placera sig i gemenskaper som utmanar det man själv uppfattar som självklarheter – att kliva ut ur den eventuella filterbubblan och utsätta sig för vettiga och kloka människor som når andra slutsatser än man själv gör om livet, universum och allting.

I How to Think uppmanar Jacobs sina läsare att alltid låta ett påstående man inte håller med om mogna i fem minuter innan man skriver en replik. Den strategin har han lärt sig den hårda vägen, genom många Twitterinlägg som han inte hunnit radera innan de redan sårat någon eller för den delen skadat hans eget rykte som eftertänksam och lugn. Twitter, menar han, uppmuntrar onyanserade, rigida, känslofyllda svar, och det är lätt att ryckas med. ”Det är så många människor som har saker att säga om aktuella kontroverser. Varför ska också jag behöva ha åsikter om allt?”

Att eftertänksamhet och barmhärtighet saknas, och behövs, också i vårt land skriver Maria Ludvigsson om i sin gästkrönika i Signum 4/2018 som kommer ut i dagarna. Även vi behöver intellektuella, kristna och andra, som uppmuntrar till långsamhet och vänlighet och till att känna igen sin meningsmotståndare som medmänniska. Inte minst inför höstens val.

Magdalena Dahlborg 2018-05-17

Hela intervjun finns via länken här