Svensk religionspolitik riskerar att kantra

av ULF JONSSON I dag, torsdag den 20 september, publicerar Joel Halldorf, docent vid Teologiska högskolan i Stockholm, en artikel på SvD Debatt om hur temat religion behandlades i de politiska diskussionerna i samband med höstens politiska val. Hans artikel är välavvägd och stämmer till eftertanke om i vilken riktning svensk religionspolitik i dag är på väg.

Halldorf inleder sin artikel med att konstatera att religionen har gjort sitt definitiva återtåg i svensk politisk debatt i och med valet 2018. Temat religion har under lång tid spelat en marginell roll i politiska debatter i Sverige. Men så är det inte längre. Frågor om religiösa friskolor, böneutrop, religiös klädsel, handskakningar, vigselrätt och religiös mångfald har under den gångna valrörelsen debatterats flitigt av politiker av vitt skilda kulörer. Men tyvärr har det ofta inte skett på ett lyckligt sätt, framhåller Joel Halldorf i sin artikel.

Tesen som han driver är att debatten präglats av en ökande polarisering, och att den sekulära majoriteten och de religiösa minoriteterna numera i allt högre grad ställs mot varandra i svensk politisk debatt. Han skriver: ”Sverige håller på att slitas sönder längs en ny konfliktlinje, en där den sekulära majoriteten ställs mot religiösa minoriteter.” Politiker försöker uppenbart plocka poäng genom att spela på en växande religionsfobi i samhället. Med exempel hämtade från extrema religiösa riktningar drar man alla troende över en kam och förordar nya förbud och en mera hårdför religionspolitik: ”Förbjud religiösa friskolor och ta vigselrätten från dem som inte viger samkönade par!” Historien visar att moderna nationalstater kan vara hänsynslösa mot avvikare, skriver Halldorf, och på sikt riskerar religionsfriheten att urholkas.

Det ligger mycket i de iakttagelser som Joel Halldorf lyfter fram. Ju närmare valdagen vi kom, desto tydligare blev det att somliga politiker valde att debattera utifrån den generellt skeptiska hållning mot religion som är utbredd i det svenska samhället. Så valde exempelvis både Liberalerna och Moderaterna att bara några dagar innan valdagen ytterligare skärpa sin inställning gentemot konfessionella friskolor. Bakom detta mer explicit religionskritiska inslag i svensk politik står säkerligen förvåningen bland många svenskar över att religionen inte är på utdöende. Åtskilliga har levt i tron på att religionen försvinner ju modernare samhället blir. Nu har det blivit klart för många att religionen har kommit för att stanna, också i det svenska samhället, och det väcker religionsfobin till liv igen.

Religionens återkomst innebär dock inte att vi nu är på väg tillbaka till ett religiöst homogent samhälle. Som Halldorf skriver är religionen tillbaka, men inte i form av en gemensam majoritetsreligion, utan snarare i form av en rad olika religiösa minoriteter som lever sida vid sida. I ett modernt pluralistiskt och postsekulärt samhälle bör dessa olika religiösa grupper kunna lämna värdefulla bidrag till samhällets gemensamma goda, bland annat genom att skapa gemenskap människor emellan och genom att inspirera till socialt engagemang i olika former. Så istället för att, som i den senaste valrörelsen, ställa sekulära och religiösa medborgare mot varandra, gäller det att låta båda sidor berika varandra. Men det förutsätter att vardagsreligiositeten verkligen tillåts att ta plats i samhället, exempelvis genom att religionens marginalisering i utbildningsväsende, kulturliv och massmedier bryts. Det är ju just när religionen hänvisas till enbart det strikt privata och görs osynlig i samhället som det uppstår slutna miljöer där religiös extremism får grogrund. De politiska partierna har här, som Joel Halldorf framhäver, ett stort ansvar för att bryta den framväxande polariseringen mellan sekulära och troende medborgare, genom att låta den vanliga vardagsreligionen ta plats i det svenska samhället genom en generös tolkning av vad religionsfriheten innebär.

Ulf Jonsson 2018-09-20

Via denna länk hittar man Joel Halldorfs artikel:

https://www.svd.se/hardfor-religionspolitik-leder-sverige-pa-fel-vag