Tacka vet jag Pussy Riot

ULF JONSSON

I det senaste numret av Kyrkans tidning (17 jan) finns en intressant intervju med Jekaterina Samutsevitj, en av medlemmarna i det ryska feministpunkbandet Pussy Riot. Bandet väckte uppmärksamhet över hela världen med sin protestaktion i Frälsarkatedralen i Moskva i februari förra året. Två av bandets fem medlemmar dömdes efteråt till två års fängelse, en dom som har fått mycket blandade reaktioner även inom den rysk-ortodoxa kyrkan. Även inom kyrkan finns det många som delar Pussy Riots uppfattning att de nära relationerna mellan den rysk-ortodoxa kyrkan och Rysslands politiska ledning inte enbart är av godo.

I intervjun i Kyrkans tidning förklarar den 30-åriga Jekaterina Samutsevitj att hon ser sig själv som ateist, men att hon har förståelse för att det kan finnas något som är större än det hon själv ser och hör. Hon respekterar alla trosriktningar, inklusive den rysk-ortodoxa, och hon har inga problem med religion i sig. Och hon tillägger: ”Pussy Riot är inte en antireligiös grupp”. Problemet ligger istället i den nära relationen mellan kyrkan och den politiska makten i Ryssland, det är den som hon är kritisk emot: ”Våra makthavares auktoritära stil och kyrkans nära koppling till staten, det är det som är felet”, förklarar hon.

På frågan om vilken roll som den rysk-ortodoxa kyrkan borde spela i samhället och om hon önskar sig en reform av kyrkan, så svarar Samutsevitj att kyrkan borde spela en roll på det kulturella planet, men att hon i övrigt inte är rätt person att avgöra hur kyrkan ska leva.

När jag läser intervjun med Jekaterina Samutsevitj kan jag inte annat än känna sympati med hennes svar. Kravet på en åtskillnad mellan kyrka och stat, mellan andligt och politiskt ledarskap, är inte bara acceptabelt utan också direkt välkommet. Religionsfrihet och statskyrkosystem är i grunden oförenliga storheter, även om olika slags kompromisslösningar gör att man kan undvika de värsta avigsidorna av systemet. Men på lång sikt skulle ledningen för kyrkan i Ryssland vinna större trovärdighet om man självmant valde att avstå från statskyrkosystemets privilegier och om man började främja en verklig religionsfrihet i landet.

Personligen har jag aldrig hört någon musik av punkbandet Pussy Riot och – ärligt sagt – längtar jag heller inte efter att få göra det. Jag misstänker att jag inte skulle gilla deras musik. Typ. Men det är en smaksak. En annan sak är deras inställning till förhållandet mellan kyrka och stat. Den gillar jag skarpt. Åtminstone så som den skildras i intervjun i Kyrkans tidning. Tacka vet jag Pussy Riot.

Ulf Jonsson 2013-01-18

Läs mer i Signum: Domen mot Pussy Riot oacceptabel ur katolskt perspektiv