Troende astronom vid Vatikanens observatorium avliden

Jesuitpater George Coyne, som ledde Vatikanens observatorium i 28 år, avled i en ålder av 87 år, den 11 februari i Syracuse, New York.

Jesuitpater George Coyne (1933–2020). Foto: Wikimedia commons.

Tack vare av en förstående lärare i klassisk grekiska fick han som blivande präst tidigt utlopp för sin lidelse för astronomi. Denne lät honom låna astronomiböcker från det lokala biblioteket. Detta förutseende resulterade i att Coyne blev en av världens mest respekterade och välkända vetenskapsmän inom Jesuitorden. Han togs in 1969 som astronom vid Vatikanens observatorium, en befattning han uppehöll till 2011. Mellan 2007 och 2011 var han chef för Vatican Observatory Foundation.

Jesuitbrodern Guy Consolmagno, observatoriets nuvarande föreståndare minns de första ord Coyne sade till honom när han anslöt sig till observatoriets stab 1993: ”Se till att bedriva god vetenskap.” ”Han skapade utrymme och frihet för oss att bedriva vetenskap. Han fungerade som en brandvägg som skydd mot alla infall från Vatikanens sida, välkomnade oss och fick våra medarbetare och besökare att känna sig välkomna.”

Coyne skapade en atmosfär som drog till sig unga astronomer från hela världen och skapade ett program för assistenter som kunde ha förbindelse med observatoriet, utnyttja dess faciliteter och sprida dess rön utan att behöva bo där. Detta gjorde det möjligt även för kvinnliga forskare att ingå bland medarbetarna.

”George gjorde mycket för att främja kvinnor inom astronomin”, säger Consolmagno. ”Han inrättade Vatican Observatory Biennial Summer School för doktorander. Han ingick även i fakulteten vid Le Moyne College i Syracuse, där han undervisade i astronomi och även innehade The McDavitt Distinguished Chair of Religious Philosophy.

Ett brev till Coyne från påven S:t Johannes Paulus II, med anledning av 300-årsminnet av Isaac Newtons Principia, som beskriver lagarna om rörelse, föranledde Coyne att skriva utförligt om katolsk teologi och dess relationer till naturvetenskapen. Hans mest kända verk var Wayfarers in the Cosmos: the Human Quest for Meaning, som han skrev tillsammans med kollegan Alessandro Omizzolo vid observatoriet.

Under 1990-talet organiserade han konferenser med temat ”Guds handlande i universum” vid observatoriets centrum i Castel Gandolfo i samverkan med Center for Theology and Natural Sciences vid Berkelelyuniversitet i Kalifornien.

I en intervju med Catholic News Service 2010, sedan han fått George Van Biesbroeck-priset av American Astronomical Society, sade han att ansåg att astronomerna inom Jesuitorden kunde ge med unika bidrag till dialogen mellan teologi och naturvetenskap. ”Men jag vill understryka att vi har ingen anledning att ingå i denna dialog om vi inte är beredda att bedriva seriös vetenskap.”

Forskning är en viktig del av arvet efter Coynes kvarlåtenskap som astronom. Hans forskning omfattade ett studium av månens yta som hjälpte NASA i Rangerprojektet och Apolloprojektets bemannande rymdfärder. Han bedrev även studier om planeten Mercurius yta och interagerande binära stjärnsystem, en grupp spiralgalaxer med ovanligt ljusstarka stjärnliknande centra.

Coynes bedrev efter sin prästvigning 1966 hela sin gärning som astronom.

Red. 2020-02-24

Detta är ett nyhetsreferat från nätportalen Crux som kan läsas i sin helhet här