Två nya helgon i Finlands ortodoxa kyrka

av MIKAEL SUNDKVIST
Den heliga synoden i Konstantinopels patriarkat beslöt den 29 november att i sin helgonlängd skriva in prästmunken Johannes (1873–1958) från Valamo kloster och lekmannen Johannes Karhapää (1884–1918) från Ilomants. Initiativet till helgonförklaringen hade kommit från Finlands ortodoxa kyrka, som är ett autonomt ärkebiskopsdöme inom Konstantinopels patriarkat.

Prästmunken Johannes, i världen Ivan Aleksejevitj Aleksejev, föddes i byn Gubka i Tvers län den 14 februari 1873. År 1901 anslöt han sig till brödraskapet i Valamo kloster, beläget på ön med samma namn i sjön Ladoga. Efter ryska revolutionen 1917 och Finlands självständighet samma år hamnade Valamo inom republiken Finlands gränser. Detsamma gällde för Petsamo kloster i nordöstra Finland, där Johannes verkade som igumen (abbot) åren 1921–1932. Därefter återvände han till Valamo.

Johannes av Valamo.

I februari 1940 evakuerades Valamo kloster till följd av vinterkriget mellan Finland och Sovjetunionen. Brödraskapet köpte Papinniemi gård i Heinävesi i juni 1940 och grundade där Nya Valamo kloster, som är verksamt intill denna dag.

I Nya Valamo blev Johannes klostrets biktfar. Han hade också åtskilliga biktbarn utanför klostret, främst bland ryska emigranter. Konstnärsparet Tito och Ina Colliander ingick i biktbarnens stora skara. Johannes var en flitig brevskrivare, och hans brev till sina biktbarn publicerades på ryska redan under hans livstid. Därefter har de översatts till en mängd språk, och Johannes har genom dem förblivit en viktig källa till den traditionella ortodoxa fromheten.

Johannes dog 5 juni 1958 och ligger begravd på Nya Valamos kyrkogård. Hans grav har blivit en vallfartsort, också för pilgrimer från Ryssland.

Ivan (Johannes) Vasilinpoika Karhapää föddes den 13 juli 1884 i byn Sonkajanranta, belägen mellan Joensuu och Ilomants i östra Finland. Byn ingick i Ilomants ortodoxa församling. Johannes, som var gift och hade barn, levde under mycket turbulenta år i storfurstendömet Finland. Den ortodoxa tron förknippades bland finsksinnade nationalister med den ryska kejsarmakten.

Ivan (Johannes) Vasilinpoika Karhapää.

Johannes vigde sitt liv åt att stärka den ortodoxa identiteten i östra Finland. I sin hemby grundade han en ungdomsförening, en kyrklig skola – med finska som undervisningsspråk – och en kyrka, tillägnad profetissan Hanna. Med tiden blev han religionslärare och vida känd för sin undervisning och sitt brinnande engagemang för den ortodoxa minoriteten.

Att den ryska överheten stödde Johannes arbete sågs inte med blida ögon av många. Snart blev Johannes föremål för angrepp i den finsksinnade pressen. Illvilliga rykten och förtal följde hans verksamhet. I mars 1918, mitt under det finländska inbördeskriget mellan ”röda” och ”vita”, arresterades Johannes och fördes till Joensuu. I april arkebuserades han utan föregående rättegång. Hans änka fick tillgång till hans kropp först efter flera månader, då stoftet av Johannes lades till vila på Ilomants ortodoxa kyrkogård.

Finlands ortodoxa kyrkas biskopsmöte tillsatte en kommission år 2014 för att undersöka de två Johannes liv. Resultatet var anhållan om kanonisering. De två nya helgonen är de första som kanoniserats inom den autonoma ortodoxa kyrkan i Finland. Betydelsen som ”den fromme Johannes av Valamo” och ”martyren och bekännaren Johannes av Ilomants” kommer att ha för den numerärt lilla ortodoxa kyrkan i Finland kan knappast nog understrykas.

Mikael Sundkvist 2018-12-03

Präst i Finlands ortodoxa kyrka