av gästkrönikör: MARITA HILLIGES
Universitet och högskolor är samhällsbyggande institutioner med nära tusenårig tradition av ständig förnyelse för att möta dagens och framtidens behov. Lärosätenas grunduppdrag är att fritt söka och fritt förmedla kunskap. Detta omfattar nyfikenhetsbaserad forskning, forskning med uttalade mål att möta särskilda utmaningar, kompetensförsörjning för dagens och morgondagens arbeten, att kritiskt undersöka våra samhällen samt att bidra med fakta i samhällsdebatterna. En förutsättning för att lärosäten ska kunna utföra sina uppdrag med kvalitet, relevans och trovärdighet är att akademin tillförsäkras en rimlig akademisk frihet. En fri akademi är tillsammans med fria domstolar, fri konst och fri press grundstenar i upprätthållandet av ett demokratiskt samhälle.
Den akademiska friheten har länge setts som en självklarhet i många europiska länder. EU lyfter tydligt fram vikten av att den akademiska friheten tillvaratas och skyddas. Inte minst pekar EU på vikten av att den akademiska friheten bygger på en institutionell autonomi för lärosätena. Samtidigt visar flera internationella jämförelser att de svenska lärosätena har en låg nivå av autonomi i jämförelse med andra länder i Europa. Insikten, att den akademiska friheten är satt under press även i länder med väletablerade demokratiska system, ökar. I maj 2024 släppte Universitetskanslersämbetet en undersökning av hur svenska akademiker bedömer sin akademiska frihet. Risken för politisk styrning av akademin ses i dag som ett reellt hot.
Den svenska regeringens hållning har hittills varit att det är staten som garanterar den akademiska friheten. Det synsättet innebär emellertid att den akademiska friheten bara finns så länge en regering tillåter det. Denna ordning förutsätter att den svenska regeringen självmant tar ett steg tillbaka och därigenom banar väg för lärosätenas autonomi och akademiska frihet. Den akademiska friheten kan dock inte endast grunda sig på regeringens välvilja. Den akademiska friheten behöver definieras och garanteras genom lag och förordningar samt ges förutsättningar, mandat och ansvar som möjliggör för lärosätena att förvalta och levandegöra denna frihet.
I Sverige finns det organisationer och myndigheter som på olika sätt ses som särskilt skyddsvärda. Domstolarna skyddas av grundlagen. Riksrevisionen är placerad direkt under riksdagen och har ett oberoende reglerat i grundlagen. Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio skyddas i särskild lag och genom sin organisationsform som stiftelse. Riksbanken är skyddad från politisk påtryckning genom lag.
Genom att på olika sätt skydda organisationer och myndigheter från direkt politisk styrning stärks grundläggande funktioner i vårt samhälle. Inte minst skyddas vitala funktioner som främjar och utvecklar en öppen demokrati. Lärosäten behöver i ökad utsträckning ses som särskilt skyddsvärda organisationer i vårt samhälle och ges adekvat konstitutionellt skydd.
Marita Hilliges är professor i neurovetenskap och generalsekr. för Sveriges universitets- och högskoleförbund.
Ur Signum nr 6/2024, s. 3.