Den genmodifierade maten – syndig frestelse eller moralisk skyldighet?

Epitetet ”den gröne påven” har använts om både Franciskus och hans företrädare Benedictus XVI för att betona deras engagemang i miljöfrågor. Två huvudargument återkommer som skäl för detta engagemang. För det första har människan fått Skaparens uppdrag att förvalta skapelsen, vilket ger miljöarbete ett egenvärde som inte vidare behöver motiveras i den gudsdyrkande församlingen. För det andra är skapelsen människornas hem, vilket gör att den av Gud anbefallda kärleken till nästan tvingar den kristne att hålla detta hem i sådant skick att alla kan andas luften, dricka vattnet och bruka jorden utan att riskera sin hälsa.

Med tanke på påvarnas miljöengagemang har många förvånat sig över att Vatikanen inte har tagit ställning mot genmodifierade (GM) jordbruksgrödor. Tvärtom kunde den förre påvens uttalanden i frågan snarare tolkas som försiktigt positiva. Den nye påven har ännu inte uttalat sig, men under en audiens i slutet av 2013 välsignade han ett riskorn av den genmodifierade sorten Golden rice, vilket snabbt applåderades av GM-teknikens förespråkare. Påvliga vetenskapsakademien har dessutom varit en uttalad förespråkare av GM-tekniken. I ett officiellt dokument (2010) hävdar akademien att det till och med finns ett moraliskt imperativ att utnyttja GM-tekniken för att producera mat. Men man ska ha i minne att akademien är självständig och att dess slutsatser inte nödvändigtvis återspeglar Vatikanens officiella position.

Även om det ännu inte finns någon officiell katolsk linje i frågan är det tydligt att Vatikanen inte har stängt dörren för genmodifierad mat. I vårt land, där miljörörelsen och många religiösa profiler betraktar GM-grödor som paria, kan det därför vara behövligt att redogöra för argumenten för att utnyttja GM-tekniken i jordbruket. Men låt oss först erinra oss motargumenten.

Argument mot genmodifierade grödor

Argumenten mot genmodifiering av organismer är i vårt land mer allmänt kända än argumenten för. I korthet går de ut på att (1) nya gener kan visa sig ha oförutsedda och skadliga effekter, och att (2) de skulle kunna sprida sig till andra organismer i naturen. Dessa farhågor är förmodligen överdrivna; den vetenskapliga litteraturen i ämnet är mycket omfattande men innehåller inte mycket stöd för kritikernas farhågor. Tvärtom har GM-förespråkarna fått vatten på sin kvarn av flera meta-analyser som tonar ner de ovan nämnda riskerna.

I religiösa sammanhang tillkommer ytterligare ett par aspekter, nämligen frågan om (3) människan har rätt att manipulera Guds skapade varelser och (4) huruvida religiösa matregler sätter käppar i hjulen. Den tredje punkten är inte ny. Människan har i alla tider förbättrat grödor och tamdjur genom olika förädlingsprogram. Den nya tekniken erbjuder förvisso effektivare och radikalare förädlingsmetoder, och kräver därmed större ansvarstagande, men är enligt Påvliga vetenskapsakademien fullt förenlig med den naturliga lagen. Ingen påve har ännu talat klartext om GM-grödor, men Benedictus XVI gav ett antal fingervisningar om sin åsikt, bland annat under ett tal till Påvliga vetenskapsakademien (2006) där han tillstyrker att vetenskapliga landvinningar får användas för ”att kontrollera och härska över naturen på ett effektivare sätt än tidigare” och att det då ”i själva verket utgör en del av Skaparens plan”.

Den fjärde punkten (religiösa matregler) ställer stora krav på kontroll och märkning av livsmedel. Man kan till exempel tänka sig att judar och muslimer inte vill äta grönsaker som innehåller grisgener. Inom den katolska kyrkan förekommer, vid sidan om vissa fastebestämmelser, bara två matregler, nämligen att hostior (nattvardsbröd) endast får innehålla vete och att nattvardsvinet ska vara gjort på vindruvor; GM-vete med majsgener och genmodifierade vindruvor skulle alltså kunna orsaka debatt.

De fyra motargumenten ovan tycks inte utgöra några absoluta hinder för en ansvarsfull utveckling, odling och konsumtion av GM-grödor. Det finns dock ett femte motargument som ofta förs fram av afrikanska och filippinska biskopar, nämligen frågan om de multinationella företagens utnyttjande av fattiga bönder. En intervju med kardinal Turkson i L’Osservatore Romano (5 jan. 2011) är ett av flera exempel på denna kritik. Under intervjun hävdar kardinal Turkson att han visserligen inte är emot de nya vetenskapliga och tekniska möjligheterna, men att GM-grödor inte är den enda, och förmodligen inte den bästa, lösningen för den fattiga delen av världen. Tvärtom befarar kardinalen att branschens multinationella företag vill sko sig på de fattiga bönderna som görs beroende av att köpa dyrt utsäde. Det är möjligt att det ligger något i denna kritik, men det finns också många exempel på GM-grödor som väsentligt har förbättrat livet för många småbönder. Hur som helst tycks det mig inte vara en frågeställning som är specifikt kopplad till GM-tekniken i sig utan snarare till de ekonomiska system som styr marknaden.

Argument för genmodifierade grödor

Det övergripande argumentet för GM-grödor är att dessa kan lösa en rad verkligt svåra försörjningsproblem. Den produktiva jordbruksmarken minskar kontinuerligt i takt med att den används till annat än matproduktion. Vägar, bostadshus och industrier tar alltmer över produktiv mark. Dessutom har jordbruksmark börjat användas för att producera så kallade bioenergigrödor. I Sverige odlas till exempel salix i allt högre utsträckning för att sedan eldas upp i värmeverk och bli till fjärrvärme. I många länder blir också produktiv mark offer för olje- och gruvindustrin. Sammantaget gör detta att den tillgängliga jordbruksmarken minskar. Samtidigt ökar jordens befolkning och vi konsumerar alltmer kött och jordbrukslyx (till exempel choklad) per person. Ekvationen blir till synes omöjlig: en krympande jordbruksmark måste producera alltmer mat. Detta problem måste lösas för att livsmedelsförsörjningen ska kunna säkras och väpnade konflikter om mark och vatten ska kunna förebyggas.

Modern genteknik kan åtminstone delvis lösa det ovan beskrivna problemet. Grödor kan genmodifieras till att växa snabbare och vara mer resistenta mot torka, köld, skadeinsekter och sjukdomar. Detta ger större och säkrare produktion och skulle kunna leda till att skövlingen av till exempel regnskog kan minska. Högre resistens leder också till att användningen av bekämpningsmedel kan reduceras. I princip kan man alltså hävda att GM-grödorna ökar potentialen för att bedriva ett ekologiskt och hållbart jordbruk och att skydda värdefull natur i nya reservat.

Om GM-tekniken är kontroversiell när den används för att effektivisera jordbruket, så är det ändå ingenting jämfört med de många nya användningsområden som framtidsspanarna hoppas på. På samma sätt som läkarvetenskapen både kan användas till att upprätthålla mänsklig hälsa och till att plastikoperera skönhetsmodeller kan gentekniken både användas till att lösa verkliga försörjningsproblem och till mer fåfängliga ändamål. Det kan till exempel handla om att förändra grödornas lukt, smak, och konsistens, eller att producera så kallad functional food med olika medicinska eller näringsmässiga egenskaper. Kritikerna kallar detta för monstergrödor, men inte heller detta koncept är helt nytt. Ett besök i närmaste blomsterhandel torde påminna de flesta om att även den traditionella förädlingen har skapat vad man skulle kunna kalla för monsterplantor med stora färggranna blommor och frukter.

Alternativ och komplement till GM-grödor

GM-tekniken kan alltså vara användbar i den mån som den hjälper till att lösa viktiga försörjningsproblem. Det betyder inte att andra potentiella lösningar på problemen saknas. Försörjningsproblemet kan delvis eller helt lösas genom alternativa odlingsmetoder (Settele et al., 2008) i kombination med minskad lyxkonsumtion av till exempel kött, bomull och choklad. Problemet är dock att denna lyxkonsumtion snarare ökar än minskar. Frosseri är förvisso en av de sju dödssynderna, och kanske borde åtminstone vi katoliker undvika att äta för mycket och för dyrbart. Hur som helst är nog visionen om en kraftigt minskad lyxkonsumtion mer av en önskedröm än en realistisk utsikt. Det troliga är därför att flera olika verktyg måste användas för att förbättra produktiviteten och odlingssäkerheten på våra åkrar. Förbättrade odlingsmetoder är ett sådant verktyg; det har till exempel visat sig att samodling av olika grödor på samma åker kan minska angreppen från skadedjur och därmed öka skörden. Det finns dock ingen inbyggd motsättning mellan dessa alternativa åtgärder och användningen av GM-grödor. Sannolikt kommer flera olika strategier för högintensiva jordbruk, inklusive GM-grödor, att kunna leva sida vid sida med lågproducerande ekologiska gårdar i framtidens jordbruksbukett.

Behovet av moralisk vägledning

Vi vet inte om den katolska kyrkan kommer att inta någon officiell ståndpunkt för eller mot GM-grödor. Men om det finns några moraliska betänkligheter mot genmodifiering av grödor så bör Vatikanen snarast vägleda de troende om detta eftersom den nuvarande linjen på goda grunder kan tolkas som ett tyst medgivande. Utgångspunkten för ett eventuellt ställningstagande kommer med all säkerhet att tas i naturrätten och människans uppdrag att förvalta skapelsen så att den blir ett gott hem för alla människor.

Den gröne påven Franciskus kommer från Argentina som är ett av världens ledande länder när det gäller användningen av GM-grödor. Hans utslag kommer att få stora konsekvenser – inte minst för många katolska länder som Brasilien, Argentina och Filippinerna som redan i dag är storproducenter av GM-grödor. Kanske får vi en vink om påvens inställning när han nästa år talar inför Påvliga vetenskapsakademien. Ett positivt uttalande skulle förmodligen förarga en del svenska miljövänner. För den välbeställde nordbon är det lätt att vara kritiskt mot GM-grödor, men man bör komma ihåg att de för den fattige kan utgöra en potentiell möjlighet att leva ett bättre liv i en giftfri miljö.

Potrykus, I. & Ammann, K. (red.) 2010: ”Transgenic plants for food security in the context of development. Proceedings of a study week of the Pontifical Academy of Sciences” i New Biotechnology 27, s. 645–659.

Settele, J., Biesmeijer, J. & Bommarco, R. 2008: ”Switch to ecological engineering would aid independence” i Nature, s. 456, 570.

Benedicus XVI. 2006: Address to the members of the Pontifical Academy of Sciences: http://www.vatican.va/holy_father/benedict_xvi/speeches/2006/november/documents/hf_ben-xvi_spe_20061106_academy-sciences_en.html.

Johan A. Stenberg är docent i biologi vid Institutionen för ekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.